Närhet.

tasiginmedvåldJag tänker på villkoren för närhet inom ramarna för heterosexualitet. Jag har skrivit såhär om tillit i relationer med män innan:

Grejen är att en som kvinna alltid ska ge sig till mannen. Mannen vill att en ska lita på honom, om en inte gör det blir han förnärmad, men han är inte beredd att anstränga sig för att det ska finnas någon grund för tillit. Han vill att en ska investera i relationen först och sedan ska en helt enkelt hoppas på att han gör sin del av arbetet, något som tyvärr sällan sker. En ska gå in i relationen med hela känslolivet uppfläkt, låta honom tränga in i ens känslor och i ens tankar, och bara hoppas på att det går bra. Om hon inte vågar lita på honom är det hennes eget fel att hon går miste om det ena och det andra.

Jag tänker på hur svårt det är att släppa in andra människor och hur mycket det kräver i form av tid och engagemang. Det kräver att partnern inte hetsar fram någonting men samtidigt visar intresse, ställer frågor och är kapabel att ta emot saker. Helt enkelt att lära känna en människa förutsättningslöst.

Jag tänker att jag själv varit bidragande i att hetsa fram närhet på det här sättet i relationer med män helt enkelt för att det inte funnits några alternativ. Att utveckla någon slags djupare intimitet över tid har inte vara tillgängligt, utan det har handlat om att skapa en slags artificiell närhet som snarare varit ett ömsesidigt beroende och byggt på lögner och falska förhoppningar. När denna väl är initierad är det svårt att skapa närhet på andra premisser.

sprängminagränserJag tänker också på detta i relation till sex. Hur jag ibland kunna tycka att det är skönt när män inte bryr sig så mycket om ens gränser för att det ska bli ”överstökat”. Att det varit enklare för mig än att försöka skapa någon slags verklig närhet. Det är enklare att bara vara alienerad från första början än att gå in i en situation med förhoppningen om att det ska kunna leda till något som det sedan inte gör.

Att berätta för män om ens gränser och hur en vill att sex ska äga rum är ofta ett sisyfosarbete. De är helt enkelt inte särskilt intresserade. Bättre då att låta dem köra på som vanligt istället för att lämna ut sig för att ändå bara bli överkörd. Likadant med intimitet i största allmänhet, att förvänta sig att en man ska visa så mycket hänsyn som det krävs för att komma nära varandra är i regel bara naivt, bättre då att skapa detta artificiella.

2 reaktioner till “Närhet.”

  1. Känner verkligen igen det där att män vill att man bara ska lita på dem – utan att de behöver ge någon anledning. En gång sa mitt ex (som svikit mig grundligt 100 gånger innan) att ”jag förstår om du inte litar på mig mer men jag vill att du ska veta att du kan lita på mig nu”. Jag bara gapade! Skulle jag nu lita på honom, bara för att han sagt att han blivit en bättre människa? När jag bad honom berätta lite mer om den här förvandlingen till en bättre människa blev han helt tyst och tyckte inte att han skulle behöva förklara sig, för det var privata grejer. Oh my, vad arg jag blev! Han förstod ingenting, naturligtvis.

  2. Jag träffade en man för ett par år sen som, precis som du skriver, blev förnärmad när jag inte ”släppte in” honom. Han sa med anklagande ton att jag var ”hemlighetsfull” och ”mystisk”. Shit vad jobbig han var. Han var en sån där Rationell Man Med Sansad Röst. Han blev besatt av att veta huruvida jag har en diagnos eller ej också så att han kunde få svar på ”varför det inte funkade mellan oss”….. han hörde av sig senast igår faktiskt fast jag bett honom att inte. Störd.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *