Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Om ätstörningar och systraskapet som drunknade

Jag minns att det var meningen att jag skulle skämmas övet min kropp. Stå där framför spegeln och jämföra. Det är ju så det brukar porträtteras; kvinnor som förtrycker kvinnor. Som om det bara fanns oss. Som om vi redan levde i matriarkatet.

Matriarkatet var alltid dåligt. Krigarkvinnor som slogs tills sin egen undergång.

Tidigare; jag minns att jag vaknade naken när en av mina lekkamrater, en liten man, frågade varför jag inte hade kläder på mig.

Senare var det kvinnorna som kommenterade mig, men det var alltid männens ord. Som de hade hört. Och männen slutade förresten inte. Det var hånfulla viskningar med tillräckligt många skolbänkar emellan dem och läraren för att inte höras. De var smarta.

Det fanns systraskap också men det drunknade i allt annat. Drunknade i ändlösa mängdet vatten och hetsträning. Gemensam själsvält och en anorektikers irritation. Drunkade i männens heliga bedömande blickar.

Kunde jag vrida tiden tillbaka, om det stod i min makt, då gjorde jag så mycket ogjort, ännu mera osagt.

Förlåt D för att jag kommenterade din mustasch så att din mamma fick säga till mig på skarpen och förlåt för att jag ändå inte fattade. Förlåt Y för att jag sa att dina bröst var små så att du blev tvungen att förolämpa mina alldeles för stora vårtgårdar. Förlåt M för att jag avslöjade att du bantade som liten så du var tvungen att skämmas inte bara för övervikten utan även för dina plågsamma försök att bli av med den. Förlåt för den roll jag hade i det stora hela. Kunde jag göra om det skulle jag säga; ni är vackra. Ni är krigarkvinnor. Vi är alla krigarkvinnor för vi har hållit våra huvuden högt när vi armbågat oss fram genom den oformliga massan.

4 kommentarer till Om ätstörningar och systraskapet som drunknade

  • Siobhan skriver:

    Varför? Varför sa du dessa saker till dessa kvinnor? Jag förstår inte? Jag imponeras mycket av många av dina texter, likaså texter av Lady Dahmer. Men sen så får jag höra att ni båda var elaka mobbare som barn. Jag var snäll…riktigt snäll…sa aldrig något elakt till någon. Men ni som var med i gänget, ni som var elaka…ni är framgångsrika. Det är toppen att ni ångrar er och ber om förlåtelse. Men inser ni vilket hav av undertryckta kvinnor ni lämnat efter er? Kvinnor som kunnat varit ”krigarkvinnor” men som gick under pga mobbning? Tycker också det verkar lite udda att det är just kvinnor som mobbar som barn som växer upp till ”starka” feminister. Jag blev själv brutalt mobbad, och ser mig som en feminist…men det är betydligt svårare för mig att göra min röst hörd eftersom jag blivit förtryckt under så pass lång tid. Jag undrar om jag måste uppfostra min dotter till att bli elak för att hon ska kunna bli hörd?

  • sa skriver:

    Siobhan: med all respekt för dina erfarenheter och jag kan även sympatisera med saker du säger pga själv dåliga förutsättningar, men bara detta som ett litet svar på frågan varför: för att det är så flickor tjejer kvinnor lär sig att göra för att vinna fördelar och en plats hos pojkarna killarna männen. I världen, som är deras. Vi lär oss att positionera oss på våra systrars bekostnad.

  • Vera skriver:

    Siobahn. Vad en gjort som barn är knappast relevant. En gör vad en blivit lärd. Det är ju snarare vad en gör som vuxen som spelar roll. Nice för dig och dina vänner att du var ”snäll”. Men vad gör du idag för att bygga systerskap? Nu när du är vuxen, kommer du ens i närheten av att kämpa för kvinnor på det sätt som Fanny och Natasja gör? Knappast. Istället kommer du hit och skuldbelägger just en kvinna för hur hon betedde sig som BARN vilket jag tycker är rätt taskigt. Varför gör du det?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv