Om feministiskt debattklimat.

Efter diverse konflikter så vill jag skriva lite om feministiskt debattklimat.

Det verkar ha blivit en slags sanning att vissa människor har tolkningsföreträde i vissa frågor och att dessa aldrig kan avkrävas på någon slags förklaring. Ungefär som om verkligheten bara kunde förstås utifrån en viss position, som om det inte fanns kunskap att förmedla.

Givetvis förstår jag frustrationen när en förklarar samma sak om och om igen och vissa ändå kräver fler förklaringar, jag är själv ofta med om precis detta. Däremot måste jag påtala skillnaden mellan att bli uppsökt på till exempel sin blogg och avkrävd förklaringar, och på att gå in i ett forum och kräva att någon ska göra det ena eller det andra och sedan ta illa vid sig när denna ber om en förklaring.

En annan sak att tänka på är att alla som delar en erfarenhet inte har samma teoretiska uppfattning om denna. Precis som att alla kvinnor inte är feminister, eller alla feminister inte har samma förståelse av feminism, har inte heller alla transpersoner, rasifierade, homosexuella och så vidare det. Människor tycker helt enkelt olika. Att en har en given position ger en inte automatiskt rätt.

Jag har också noterat hur människor gärna säger att en ska ”ta till sig av kritiken” och i själva verket mena att en ska acceptera deras definition av verkligheten utan omsvep. Jag tänker att detta hänger ihop med hela tolkningsföreträde-grejen. Eftersom utgångspunkten är att alla med samma erfarenhet per definition har samma åsikter och att dessa åsikter med nödvändighet är korrekta så blir det rimligt att utgå från att ”ta till sig av kritiken” är synonymt med att bara lägga sig platt inför någon annan definition av verkligheten. Faktum är att en kan ”ta till sig” men helt enkelt ha en annan åsikt i frågan. En kan vara ”insatt” i olika perspektiv men ÄNDÅ tycka att ”kritiken” är inkorrekt.

Det finns en skillnad mellan personliga kränkningar och att ta illa vid sig av begrepp eller teorier. Det är ett stort problem om teorier avfärdas på grundvalen att någon ur et utsatt grupp upplevt denna som kränkande. Det är inte en personlig kränkning mot mig som kvinna när folk baserar sig världsbild på idel manliga ”tänkare”. Det kan vara ett problem för det, men det är ett problem som måste bemötas på ett annat sätt än hur en hanterar den personliga kränkningen att få sexistiska tillmälen kastade efter sig.

Hela idén om tolkningsföreträde som något en kan slänga ur sig hur som helst har dessutom den mycket otrevliga effekten att det tvingar folk att outa sig. Alla är vita, cis och medelklass tills motsatsen är bevisad, och för att ha något att säga så måste en själv klargöra på vilket sätt en är drabbad. Detta utgör en risk för många människor. Alla är helt enkelt inte bekväma med att prata om sådant öppet.

Detta sammantaget leder till att vi pratar med varandra på ett sätt som är helt jävla orimligt.

8 reaktioner till “Om feministiskt debattklimat.”

  1. håller med dig. jag tycker att rasifierade ska ha absolut tolkningsföreträde ang rasism såklart, men när det kommer till kön exempelvis, som är en jävla grundsten i den feministiska analysen, då blir det svårare att slänga ”tolkningsföreträde”, ”backaaaaa!!!”, ”ta åt dig av kritiken!” osv hej vildt runt sig eftersom att vi har såpass delade åsikter. radikalfeminismen ser kön som en social konstruktion och som förtryckande i sig medan ex. lib/queerfeminismen ser det som någon jävla medfödd essens. radikalfeminister tycker det är direkt misogynt medan queerfeminister tycker det är ”transfobt” att prata om kön som social konstruktion. för mig som radikalfeminist känns det som att jag måste sitta med käften stängd och låta misogyn passera och slutligen helt ta över feminismen, annars riskerar jag ta emot knivhugg i form av personliga attacker och att få ett gäng arga feminister efter mig. (vill påpeka att jag inte är trans exkluderande, men ser trans som någonting annat (kroppsdysfori t.ex) än ett ”inneboende kön”). tycker att det är viktigt att diskutera detta och så som klimatet är inom den feministiska rörelsen idag går det inte. känner också att många feminister sväljer i princip allt med hull och hår utan att ens reflektera kring sina åsikter. tycker en borde kunna få lov att kritisera internt.

  2. Så himla svår fråga! Å ena sidan känner jag att jag haaaatar när män kommer och förklarar feminismen och att det är så sjukt problematiskt att de tar sig tolkningsföreträde. Men allt kan ju inte sitta i vem man är och man måste få uttala sig inom feminismen utan att få ”BACKA!!!” upptryckt i fejset hela tiden. Blir tex omöjligt när en kvinna säger att det inte finns en könsmaktsordning, hur ska man bemöta det i relation till tolkningsföreträde??

  3. Intressant. Tänker själv att just tolkningsföreträde när det kräver outing är oacceptabelt, som du skriver, och skapar ett skadligt och konfrontativt klimat där alla tydligen är ”vitcishetero” tills motsatsen bevisats. Hur tänker du kring att rasifierade och kvinnor har tolkningsföreträde inom tex feminism och aktivism, dvs då det inte krävs att de outar sig för att få säga sitt? Menar inte att ingen annan ska få säga sitt eller att någon ska skrika ”TOLKNINGSFÖRETRÄDE!!” i ansiktet på någon annan, utan mest att män/vita inte ska känna att de kan förstå eller tala för förtrycket på samma sätt som grupper som lever med det varje dag och aldrig kan gömma sig från det? Nyfiken på dina perspektiv.

  4. Det är ju också stor skillnad på att individer och grupper har företräde att tolka sina egna upplevelser, ex. om kränkningar, och att ha tolkningsabsolutism på teoretiska spörsmål kring ex sociala strukturer och politiska vägval.

    Det hela grundar sig på en långdragen partikularism och relativism där det inte längre finns en gemensam grund. Män är från mars och kvinnor från Venus. Vita från Merkurius och rasifierade från Jupiter. Inte av naturen, men av kulturen.

    Fjärran tycks nu den vänster som betonade människornas grundläggande likhet över dess olikhet.

  5. Tack för bra inlägg. Jag har under de senaste dagarnas debatterande känt lite samma sak. Att ingen längre kommer att våga fråga saker för att få reda på mer om ett ämne som KANSKE berör en personligt. Det är inte ok att fråga om trans, att fråga om kön, för svaret blir att man ska googla och ta reda på fakta – vilket var precis det som var tanken.

    Det känns också som att vit, cis och medelklass har blivit någon sorts omvänd ”pk-vänster”-benämning på alla som inte kommer ut som något annat.

    Jag blir rent ledsen faktiskt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *