Ibland gör folk den här spaningen ”men det finns många män som inte har så mycket makt/status”. Det är såklart sant, men alla män har makt i kraft av sitt kön, och specifikt makt över just kvinnor som kvinnor.
Det finns ett visst snack som handlar om att vissa män liksom inte anses ha ”tillgång” till den patriarkala maktsfären. Exakt vad detta är för maktsfär tycker jag brukar vara väldigt oklart, ibland låter det som om det är typ toppcheferna i näringslivet.
Jag tänker att detta handlar om att män i allmänhet saknar insikt om sina egna privilegier och gärna gnäller om att de inte känner sig som en del av manligheten och inte anser att de har tillgång till den makt det borde innebära. Det är som att män förväntar sig att de ska ha total kontroll över allting, och så fort de upplever minsta lilla spricka i detta så anser de inte att de kan räknas in i manligheten.
Jag tänker mig att detta dels har att göra med födslorätten, det vill säga att män lär sig att de ska ha en patriarkal makt i kraft av sitt kön. Om de inte får denna makt så känner de sig berövade på något, till skillnad från kvinnor som aldrig lär sig att de ska ha någon makt i kraft av sitt kön och därför inte kan känna sig berövade på någonting. Kvinnor känner sig maktlösa, män känner vanmakt.
Sedan tror jag att det har att göra med att män inte är vana vid att behandlas som kön, och alltså blir det konstigt när någon pratar om dem som en könad kategori. Då vill de göra motstånd och ba ”inte alla män”.
Vad som FÖRVÅNAR mig är att det finns en del feminister som antar detta sätt att prata om det. Feminister som säger att ”alla män har inte tillgång till den här patriarkala makten”. Det är såklart sant att det finns en massa skiftningar även inom gruppen män och att det finns en massa män som det är jävligt synd om och som utsätts för olika former av förtryck, men män är fortfarande män och de har makt som män i ett patriarkat. Män anses fortfarande ha rätt till kvinnor och barn just för att de är män.
Givetvis finns det en poäng med att belys hur patriarkatet även formas av att vi lever i en kapitalistiskt och rasistisk världsordning, men det innebär inte att manlig makt som sådan försvinner. Speciellt inom familjen och paret är det fortfarande en realitet att män anser sig ha makt till kvinnor och barn, och detta gäller verkligen inte bara de män som har makt på andra områden i samhället.
Håller helt med! Ett sätt som den här manliga rätten uttryckls tex är att mannen tycker sej ha rätt att agera domare i alla situationer, det är hans rätt (tycker han) att bestämma vad som är rätt tolkning och vad som låter trovärdigt och inte. Behövs ingen chefs position för det!
Men TACK! De senaste dagarna har jag gått runt och stört mig så oerhört mycket på den ”fiiina feminismen” (den nya feminismen?) där en ska gå runt och inkludera män, låta män ta plats i feminismens namn (gärna på kvinnors bekostnad), prata om ”mansförtrycket” och att män far lika illa som kvinnor av ett patriarkat OM INTE MER samt att ”inte alla män”-männen faktiskt kanske har en poäng ändå? osv. Nej, män är alltid överordnade kvinnor, i egenskap av kön, alltid oavsett. Män är alltid förtryckare, utsugare, och det är fullt legitimt att ogilla och förakta män. Alla män. I patriarkatet är det män som har makten och har de inte makt och kontroll ser de på ett eller annat sätt till att få makt och kontroll. Nu spånar jag väl än hel del från inlägget men ja..
Din blogg är befriande.