Om samtycke och kvinnor som säger nej fast de menar ja.

Ibland när en diskuterar samtyckeslagen diskuteras så pratas det om att ”vissa kvinnor säger nej när de menar ja” och att kvinnor generellt inte är lika ”på”sex som män eftersom det är så det sexuella spelet fungerar och så vidare. Det må vara sant att det inte är lika socialt accepterat att visa stor vilja till att ha sex som kvinna, men frågan är hur detta kan utgöra ett legitimt argument emot samtyckeslagen.

Om vi tänker såhär, vad är det värsta som kan hända i dessa situationer om det finns en samtyckeslag och personen följer den, det vill säga inte har sex förrän det är klart att det råder konsensus kring det? Det värsta som kan hända är att vissa samlag helt enkelt inte äger rum även fast det egentligen råder konsensus, för att en av parterna inte klarar av att uttrycka detta. Det kan såklart kännas tråkigt när en har chans att ligga men inte får, men inte i närheten av lika tråkigt som att bli våldtagen eller ”råka” våldta någon.

Om personer inte klarar av att kommunicera att de vill ha sex får de helt enkelt gå utan. Det kanske rentav är nyttigt så att de kan lära sig att vara tydligare i sin kommunikation. Vissa personer kommer kanske gå miste om sex för att deras partner inte klarat av att uttrycka sin vilja till det. Detta är ett litet pris att betala för att människor inte ska bli knullade mot sin vilja.

Däremot tvivlar jag på att det här är ett jättevanligt problem. Jag tror inte att de flesta kvinnor konsekvent verkar ointresserade av sex när de väl kommit i den situationen att det faktiskt är aktuellt. Däremot tror jag att många män tjatar sig till sex från en kvinna som egentligen inte är så jävla taggad, och att detta då uppfattas som att ”ett nej blir ett ja”. Om det är ett vanligt fenomen i ditt sexliv att kvinnor först inte vill, men att ni sedan ändå ligger, så tycker jag att du bör se över din rutiner kring hur du inhämtar samtycke (vilket jag utgår från att du värderar). Ett nej eller motvillighet som efter mångt och mycket blir ett tillåtande är inte vad jag skulle se som konsensus.

Och de kvinnor som gör det får helt enkelt lära sig att vara tydligare. Det tycker jag känns som en rimligare lösning än att ha sex med folk som en inte är säker på om de vill eller inte bara för att det kanske kan vara så att den är en av dessa mytomspunna kvinnor som säger nej när de menar ja.

11 reaktioner till “Om samtycke och kvinnor som säger nej fast de menar ja.”

  1. Jag tror att ett annat problem är det att kvinnor ofta inte vet hur man säger nej eftersom många har det starkt i sig att inte såra, inte ställa till en konflikt, osv. Det är något jag ser i många situationer, inte bara sex. Istället för att säga ett totalt, uttalat nej så mumlar man något avfärdande, tittar bort, slingrar sig… om någon frågar en om man vill dansa så dansar man kanske hellre med personen snarare än säger nej, eftersom man inte vill såra eller genera personen. Istället försöker man antyda att man inte är intresserad genom att titta bort, vara tystlåten och helt enkelt inte aktivt uppmuntra. Eftersom man inte vet hur man säger nej på ett bra sätt så försöker man helt enkelt antyda ett nej genom att inte säga ja, vilket i slutändan inte räknas som tillräckligt mycket motstånd. Medan män lär sig att en kvinnas nej inte alltid är ett nej, lär sig kvinnor att inte ge ett defenitivt nej eftersom det sårar och upprör vilket man inte får göra. En farlig kombination.

    1. har varit med om det flera gånger, jag tycker också att det är jobbigt att säga ”nej, jag vill inte dansa med dig” eftersom en inte vill ”såra” killen. Istället typ vänder jag mig bort/tar bort hans händer/börjar dansa med kompisar/går därifrån/vad som helst som är lite avfärdande men flera gånger har de inte ”fattat vinken” utan fortsätter ihärdigt. Det är otroligt jobbigt, särskilt när en kan tycka att inget annat än ett aktivt och entusiastiskt deltagande borde antyda att en faktiskt vill dansa/prata/hångla/knulla med den personen.

      1. Gud vad jobbigt det låter. Mitt sura uppträdande gör att få män tar kontakt med mig så slipper detta =)

    2. Jag läste en artikel om detta nyligen (och här hade det förstås varit toppen med en källa, men jag kommer inte ihåg var…). Att det ofta sägs att kvinnor säger så otydliga nej att män inte fattar. Men forskning visar att i andra sammanhang har män exakt samma förmåga att avläsa icke-verbal kommunikation som kvinnor. Så att män på nåt sätt missar att en kvinna inte är villig bara för att hon inte skriker NEJ är rent skitsnack. Det är bara – som vanligt – ett sätt att ursäkta oacceptabelt beteende genom att låtsas att män är idioter.
      .
      Hade en diskussion om samtycke nyligen med en person – som själv har tonårsbarn – som på fullt allvar menade att många tonårstjejer är så osäkra på sig själva och sin sexualitet att de inte kan ge tydligt samtycke (alltså de är dels uppfostrade att spjärna emot och dels känner de inte sina kroppar tillräckligt väl för att veta när de faktiskt vill) och det därför skulle vara dumt med en samtyckeslag (för tanken att den som inte kan säga ja kanske helt enkelt inte är mogen för sex fanns förstås inte). En så enormt ohärlig syn på könsroller och sexualitet – att tonårstjejer mer eller mindre handfast måste övertalas till sex av ständigt kåta killar.

    3. Ja, håller helt med om denna analys. Tror att fler kvinnor skulle våga säga nej om de upplevde situationen som mindre pressande.

      1. Jag tror att pressen kommer ur situationen själv och inte bara ur mannens beteende. Vi är uppfostrade att inte säga nej, inte säga rent ut vad vi tänker, och det kan vara svårt att försöka ”lösa” en situation utan att veta hur man kan hantera den. Det är delvis därför jag tycker att det är så viktigt att ha en lag som kräver uttalat samtycke och säkerställt samtycke innan man kan göra något, därför att tyst förvirring och rädsla – rädsla över situationen även om det inte är rädsla för våld – räknas som tillräckligt samtycke enligt lagen.

        Jag tror att just detta att kvinnor, i min erfarenhet ofta unga kvinnor, är rädda för att såra, rädda för att spärna emot och vägra oavsett om det gäller dansa eller ligga, det är något som man får jobba på under en lång tid. Det är ett samhällsproblem, och jag tror inte att det är något vi kan lösa inom denna generationen. Även om det blir mindre press på sex så kommer det fortfarande finnas där i andra situationer i samhället. Därför behöver kvinnorna skyddas, och som du säger så är det inte helt omöjligt att man blir tydligare i sina tankar och känslor om man faktiskt måste vara det.

  2. Jag har stött på att tjejer säger nej när dom menar ja. Blev till och med utskälld en gång för att jag tog ett ”nej” bokstavligt. Men nej, jättevanligt är det nog inte och att inte få knulla när ens partner inte orkar kommunicera är ett rätt litet pris att betala för att ”slippa” våldta någon.

    Att en samtyckeslag inte är självklar blir rätt löjeväckande när man kommer från ett BDSM-perspektiv, där jag snackar rätt mycket med den jag ska ligga med så man vet vart gränser går, vad dom gillar, inte gillar och vad man ska använda som stoppord ifall ”nej” inte funkar för stunden.

    1. Det är såklart ett väldigt märkligt beteende jag inte tycker någon ska ägna sig åt, men precis som du säger så är det ett litet pris att betala. Och kvinnan du beskriver visade ju ändå att hen menade ja efter ett tag, så tänker att en får hoppas på det.

      1. Tja, då var det ju jag som sa nej, orka ligga med någon som tycker att ”nej” är ett bra sätt att spela svårflirtad. =D

  3. Med ”kvinnor” menar jag för övrigt även mig själv. Jag tycker att det är skitsvårt att säga till någon ”Nej, jag är inte intresserad av att prata med dig, jag vill inte ha med dig att göra” när någon stöter på mig. Istället svarar jag kort, ler mycket kort och vänder mig sedan bort för att markera att jag är artig men ointresserad.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *