Om tvång och könstillhörighet.

Dn levererar en jävligt vidrig ledare om att transpersoner minsann inte alls blir tvingande till steriliseringar.

Begreppet ”tvång” ges en ny innebörd. Det villkor som tidigare ställdes, att den som genomgick ett könsbyte också skulle göra sig av med det ”felaktiga” könets reproduktiva förmåga, kallas av Chavez Perez genomgående för ”tvångssterilisering”. Men det som pågick i Sveriges dunkla förflutna, där människor under verkligt tvång stympades för att de ansågs mindervärdiga att föra människosläktet vidare, är något annat än de rutiner som gällde könskorrigerande behandling.

Såhär: när en är transperson så är det inte ”frivilligt” att gå igenom en korrigering, det är en nödvändighet. Det handlar om att det är outhärdligt att leva i fel kropp. Jag förstår att de på Dn:s ledarsida inte begriper det, och jag kan själv inte begripa hur det känns eftersom jag alltid känt att min fysiska uppenbarelse passar bra ihop med min könsidentitet. Vad jag däremot begriper som Dn inte verkar greppa är att jag inte är någon expert på området och att världen inte ser ut som mitt känsloliv.

Och faktiskt så var det så, att under den rashygieniska tvångssteriliseringens gyllene dagar så var det faktisk förbjudet att medelst fysiskt tvång sterilisera människor. Detta skedde såklart ändå, i cirka 10% av fallen. Vanligare var att folk pressades till det eller att de var tvungna att sterilisera sig som ett villkor för att kunna få annan vård, till exempel abort. Detta är ju faktiskt ganska likt det som vi idag kallar tvångssteriliseringar! Tänka sig! Det kanske inte alls rörde sig om något tvång? Med Dn:s logik så var det endast 10% av de rashygieniska steriliseringarna som faktiskt var tvångssteriliseringar, och de verkade ju vara något av en miss snarare än något som gjordes med statens tillåtelse. Jag tycker Dn i konsekvensens namn ska gå ut med en ledare om denna historierevisionism och kräva upprättelse för svenska staten, det förekom ju inte alls något tvång!

Inti Chavez Perez hävdar att han har lagen på sin sida. Att det enligt Europakonventionen är olagligt att ställa krav på sterilisering för att ge transsexuella ”tillgång till sjukvård”. Men är en könskorrigering verkligen att betrakta som sjukvård? Är det inte snarare hälsovård?

Dn spekulerar vidare. Är detta verkligen sjukvård? Frågan implicerar att det nog egentligen inte är så allvarligt att det är något som behövs, och att staten därför ska kunna sätta upp riktlinjer i stil med att personen ska tas ifrån sina reproduktiva förmågor. En kan ju tycka att de skulle kunna fråga någon som vet vad hen snackar om istället för att bara retoriskt spekulera. Kanske fråga en transperson om hur det känns att inte få tillgång till vård. Så skulle de slippa gissa liksom. Jag tänker mig att det kan vara himla praktiskt om en ska sitta och spy ut sina spekulationer i en av Sveriges mest lästa ledarsidor.

Chavez Perez har både rätt och fel när han hävdar att ”transpersoner måste respekteras som individer med en mångfald av könsuttryck och behandlingen måste rätta sig därefter”. Visst måste individen ges frihet att bara välja en del av behandlingen, till exempel hormoner, men avstå annan, som kirurgi. Men friheten att välja vad man vill avstå från, som kastrering, motsvaras inte av någon ”rätt” att själv välja ”tillval”. Detta val måste göras av professionen, utifrån vetenskap, beprövad erfarenhet och läkaretik. Precis som vid all annan vård.

Dn framställer det som att kravet på sterilisering är ett professionellt val som läkare gör. Så är det inte. För det första så krävs detta oavsett om personen faktiskt genomgår en operation eller inte. Transpersoner måste steriliseras även om de endast vill korrigera sin juridiska könstillhörighet, och detta kan omöjligt ses som någon medicinsk angelägenhet. Vidare så måste transpersoner även förstöra eventuella ägg och spermier som de frusit ner. Hur kan det vara medicinskt relevant för en kvinnlig transperson huruvida hennes spermier får bli ett barn i en annan kvinna? Det rör ju över huvud taget inte den egna kroppen.

Många transpersoner blir ändå sterila under korrigeringsprocessen, men det är liksom inte det kritiken riktar sig emot. Kritiken riktar sig emot det faktum att det är ett juridiskt krav att alla transpersoner som vill korrigera sin könsidentitet tvingas avsäga sig sina reproduktiva förmågor, alldeles oavsett läkarens inrådan.

Det är tydligt att det inte rör sig om medicinsk expertis, utan om att det finns en föreställning om vilka människor som ska ha rätt till sina reproduktiva förmågor och inte. Det är ett tydligt övergrepp på en individs frihet att ställa upp sterilisering som ett villkor för att få ta del av livsnödvändig vård, eller ens för att få stå som sitt rätta kön på ett jävla papper. Att Dn får det att framstå som en rent medicinskt fråga är riktigt tramsigt och dessutom direkt felaktigt.

Som krona på verket så skriver Dn detta:

Om man hårdrar Chavez Perez resonemang skulle även personer födda i ”rätt” kön kunna hävda sin rätt till sitt eget ”könsuttryck”. Som till exempel väldigt stora bröst, ett rejält manligt kön eller en hårig bringa.

Om det nu var så att en operation av det här slaget var en livsnödvändighet så skulle jag inte tycka att det var ett problem om det erbjöds som vård, och jag skulle inte heller tycka att personens skulle behöva genomgå en sterilisering för att ta del av den. Faktiskt så är det så att en massa människor får gå igenom olika former av skönhetsoperationer som vård, till exempel människor som fått brännskador och liknande. Men det är inte det det handlar om här, utan det handlar om att människor ska slippa genomlida ett helt liv i fel kropp, utan att ens ha rätten att korrigera sin juridiska könstillhörighet, som ju från första början är något som staten har tvingat på en. Det handlar om att ha rätten att definiera sig som den en är utan att någon ska ta sig rätten över ens kropps reproduktiva förmågor. Det handlar om att sluta pressa in människor i trånga könsfack baserade på hur bland annat de på Dn:s ledarsida tycker att det ”ska” vara att vara man eller kvinna, utan att låta människor själv avgöra vad som passar dem eller inte.

För övrigt tycker jag ni ska läsa Marias utmärkta text om att transpersoners erfarenheter inte räknas.

10 reaktioner till “Om tvång och könstillhörighet.”

  1. Men hjälp. ” På sikt kommer säkerligen transpersoner att bemötas på samma sätt som homosexuella i dag. Men utvecklingen kan möjligen behöva påskyndas genom vissa lagändringar.”
    som om homosexuellas ställning i samhället var den att sträva efter? De homosexuella har liksom fortfarande en underordnad rang i så många sociala strukturer under heterosexuella att detta gör uttalandet rent debilt.

    Jag älskar att Chavez-Perez tar tag i det här på allvar. Jag har varit DN-skeptisk sedan 2006 ungefär, då jag jobbade på en arbetsplats med MÅNGA HBTQ-personser som påtalade för mig att DN jätteofta uttalade sig, på sina ledarsidor, homofobiskt och liknande. Bra att du skriver om detta.

  2. Men fan va arg jag blir. Tror hen att folk vill byta kön typ bara för att jävlas med samhället eller? Och vadå att en ska söka sig till den privata plastikkirurgin istället, som om alla hade råd med det? Blir så trött på människor som inte kan acceptera att andra kan ha andra känslor och behov, och som vill göra det svårt för dessa människor att få sina behov uppfyllda. Usch!

  3. Bra inlägg. Det är för mig fullkomligt obegripligt hur en överhuvudtaget kan skriva en så nedlåtande och ogenomtänkt ledare. Ännu mer obegripligt hur en kan vilja se den publicerad i Sveriges största morgontidning.

  4. Ja, DN slog alla rekord i dumhet med denna ledare. Förutom bristen på empati så är ju kunskapen enormt bristfällig, ja, noll faktiskt. Är rätt övertygad om att Hanne Kjöller ligger bakom för hon brukar vara bra på att ta saker ur luften och på felaktiga, galna sätt jämföra utsatta gruppers situation med helt andra situationer. Och det var även hon som påstod att kravet på brottsregisterutdrag för förskollärare ligger bakom det låga antalet män i förskolan pga att det är kränkande att bevisa sig oskyldig.

    Härligt att så många reagerat på ledaren, både Maria, Trollhare och Genusfolket. Lukas Romson har skrivit ett brev till DN som även delas runt på Facebook för er som har det.

  5. Angående transpersoner som genomgår en könskorrigerande operation så är sterilitet som det ser ut i dag en oundviklig effekt av operationen (var hade du annars tänkt hänga pungkulorna och var hade du tänk att ”ingången” till livmodern ska sitta?). För övrigt så handlar det ofta om samtidig hormonbehandling som har biverkningen att man blir medicinskt steriliserad (också totalt oundvikligt så länge behandlingen fortgår) i likhet med kvinnliga bodybuilders som missbrukar AAS.

    Att personer som juridiskt vill ändra sin könstillhörighet (ändra personnummer) måste sterilisera sig stämmer inte heller längre (lagen är fortfarande inskriven men blev obsolet efter denna dom: http://du2.pentagonvillan.se/images/stories/Kammarrttens_dom_-_121219.pdf ). I och med detta kommer med all sannolikhet även lagen om att de inte ska få frysa in ägg/spermier innan operation försvinna inom kort.

    Något jag däremot inte förstår är varför en transsexuell person skulle vilja ändra sin juridiska könstillhörighet men inte operera sig eller påbörja hormonbehandling? (vilket i båda fall leder till sterilitet). Det är väl kroppen som är ”fel” och inte siffrorna på körkortet?

    1. Jag tror olika transpersoner känner ganska olika kring den saken, och tycker de ska få avgöra själva. Det finns ju t.ex. män som behållit livmoder etc i andra länder, och blivit gravida, så uppenbarligen är det ju möjligt. Texten rör vidare om transpersoner som redan steriliserats ska få skadestånd eller inte.

    2. Är cis och kan inte veta på ett personligt plan, men kan tänka att en del personer kanske inte vill genomgå väldigt riskfyllda och obehagliga operationer och behandlingar. Varken operationer eller hormonbehandlingar är ju några små grejer.

      Att vara trans behöver ju inte handla om bara den fysiska kroppen utan även möjligheterna till könsuttryck. Om en transperson i vardagen passerar som sitt kön riskerar hen ändå att bli ifrågasatt eller trakasserad så fort hen behöver visa legget eller i något annat sammanhang uppge juridiskt kön.

      Ellie på henligheter har skrivit lite om hur en blir bemött när siffrorna på legget inte stämmer överens med vad omvärlden har läst in för kön:
      http://henligheter.wordpress.com/2013/06/23/tjejgubbe-pa-tagresa/

  6. I sanning en tragisk ledare – jag blev bara ledsen av att läsa smörjan. Tack för ditt inlägg i alla fall, det var som vanligt ruskigt bra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *