Jag gör rösten i den här filmen av Fakta om klassamhället som förklarar mervärde. Se den! Sedan tycker jag ni ska följa Fakta om klassamhället på facebook och twitter.
Den effektivaste metoden är självsvält, och alla dieter är bara olika extrema variationer på samma tema.
Triggervarning: självsvält/ätstörningar.
Det har varit en del snack om den så kallade 5:2-dieten på sista tiden, vilket har fått mig att tänka på mina ätstörningar. Ibland odlas en bild av ätstörningar, såsom till exempel anorexi, att det är något som enbart sitter i huvudet. Att det bara handlar om hur en tänker kring mat. För mig är det uppenbart att ätstörningar inte bara sitter i psyket utan som även sitt i kroppen. Sedan jag slutade att medvetet svälta mig själv så märker jag tydligt när mitt ätstörningstänk kommer tillbaka, och det har nästan alltid att göra med att jag ätit dåligt under den dagen. När jag inte äter ordentligt får jag en annan relation till min kropp, den känns annorlunda, jag blir rastlös och extremt självmedveten. Och detta går verkligen skitsnabbt, det krävs typ bara en överhoppas måltid för att jag direkt ska sitta med de där tankarna. Även om jag inte vill gå ner i vikt är det liksom en euforisk känsla av att ”jag kan klara det, jag behöver inte äta så mycket”. Det är därför dieter som 5:2 är så farliga, för det handlar om att sätta kroppen i svält på regelbunden basis, och då är risken helt klart att en faller in i den här typen av tänk, att en blir ätstörd.
Jag tycker förvisso att det är ganska ätstört att från första början överväga att gå på den här typen av diet, men jag är övertygad om att dessa tendenser kommer att förstärkas avsevärt hos många personer i och med denna diet. Många kommer nog att känna att det är häftigt att de klara sig på såpass lite mat och vilja pressa gränserna.
I bantningssammanhang finns en idé om att svält ”inte fungerar” som bantningsmetod. Detta backas upp av utsagor som att kroppen går in i ”svältläge” och att en därmed förbränner färre kalorier. Jag menar att denna idé är viktig för att upprätthålla illusionen av en fundamental skillnad mellan dieter och ätstörningar. Dieter är bra, de fungerar, ätstörningar är dåligt och fungerar inte ens.
Men grejen är, att självsvält fungerar. Det fungerar så. Jävla. Bra. en går ner så jävla mycket i vikt om en slutar äta. Det spelar liksom ingen roll att kroppen går in i ”svältläge” för det är fortfarande så att en går ner i vikt av att inte äta. Att det sedan gör att en mår pissdåligt, förlorar koncentrationsförmågan, inte kan sova ordentligt, sabbar sin mage och så vidare är det få som tycker är relevant.
Sedan är det såklart så att om en slutar svälta sig själv så kommer en att gå tillbaks till en högre vikt, men detsamma gäller såklart för den som går på dieter. Många människor går ständigt på dieter, få kan gå ner i vikt och sedan stanna där utan vidare ansträngning. Om det är så att en överäter och går tillbaks till en mer rimlig kost så kan en såklart hålla vikten med hjälp av den, men det handlar ju fortfarande om att en skapar ett nytt normalläge för både sin kost och sin kroppsform.
Vi måste sluta hävda att självsvält inte fungerar. Det fungerar skitbra om ens syfte är att gå ner i vikt. Det fungerar skitdåligt om en vill leva ett lyckligt liv. Samma sak gäller för dieter, de fyller ett syfte: viktnedgång, och det gör de ofta utmärkt. Men som recept på ett lyckligt liv är de ofta precis lika dåliga som den rena självsvälten. Bara för att du skapar ett ramverk för ditt ätande och har en illusion om att det är ”vetenskapligt” betyder inte det att det är bättre än någon annan metod för viktnedgång. Den effektivaste metoden är, och kommer alltid vara, självsvält, och alla dieter är bara olika extrema variationer på samma tema.
Bloggutmaning. Ämne två – bortom penetrationsnormen.
Nästa ämne i min och Schmenus bloggutmaning är Bortom penetrationsnormen. Det är en ganska bra uppföljning på alla dessa inlägg om fittan, tycker jag.
Penetrationsnormen för mig handlar om att sex så ofta går ut på att kukar eller fingrar ska stickas in i olika hål. I mina ögon är detta ett väldigt patriarkalt sätt att se på sex, ett sätt som utgår ifrån mannens behov och njutning, från en manlig norm. Hur kan vi komma bortom denna? Hur skulle en sexualitet bortanför penetrationsnormen kunna se ut?
Jag kommer att skriva om mina svårigheter med att röra mig bortom penetrationsnormen och om könsrollerna som är förknippade med den.
Den som vill twittra om saken kan använda hashtaggen #femsexblogg.
Bloggutmaning, vecka ett – Fittan i fokus. Alla inlägg.
Här är alla inlägg till första delen i min och Schmenus bloggutmaning på tema sex med ämnet Fittan i fokus. Det är några som inte har egna bloggar som har lämnat inlägg under presentationsinlägget, så läs gärna dem! Mitt eget inlägg finns att läsa här.
Jag vill säga att det är fantastiskt roligt att så många har deltagit i utmaningen, och hoppas såklart på lika stor uppslutning vid nästa ämne, som presenteras imorgon. Om det är något inlägg jag glömt eller om någon vill bli presenterad annorlunda så får ni hojta, så fixar jag det direkt.
Schmenus. Vården för oss med vagina.
Niklas Hellgren. En kärleksförklaring.
Moralfjant. Mitt personligaste inlägg någonsin.
Tanja Suhinina. Vulvan i fokus.
Sara strömvall. Om skam och okunskap.
Meg Fulskratt. Om skammen inför fittan.
Hundmorsan. Länge leve fittan.
Blixa. Om den mytomspunna fittan.
The asperger hippie. Det var en gång en fitta.
Yllestrumpa. Om mödomshinnan.
Cecilia hårdrocksfeminist. Fitta/mutta/murra/snippa, kärt barn har många namn.
Hej.blekk. Varför vi måste se andra sätt att ha sex. Visserligen inte skrivet i samband med den här utmaningen, men läsvärt.
Lina, från andra sidan sjön. Fittan i fokus och varför det är så svårt.
Kak. Råd för hur en kan göra för att få fittan att må bra.
Lisa. Ett blogginlägg som äter upp sig själv.
I en gäggpöl. Om att aldrig ha haft någon fitta.
Maria Engelwinge. Om kvinnohat och fitthat.
Tjejbloggat. En liten kopp.
Ord och ord. Om Fittan. Och Snippan. Och vikten av att ha bra ord på sig själv.
Copy is right. Om att medicinvetenskapen är en herrklubb.
Catrin-tin. Om fittan efter födseln.
Orientalism.
Läser för närvarande Orientalism av Said, som kort och gott handlar om hur västerlandet har konstruerat orienten för att fylla en massa olika funktioner. Det handlar om idén om orienten och hur den skapats ur ett maktförhållande och också varit en förutsättning för detta maktförhållande. Det är en ganska lång bok, men inte särskilt svår, och jag tycker att den som är intresserad av antirasism/postkolonialism bör läsa den.
En för mig viktig insikt under läsningen är hur konstigt det är att prata om rasism som ”främlingsfientlighet” eller liknande. Detta har jag ansett redan innan, men jag tror ändå att jag fått mer förståelse för hur rasism liksom inte handlar om ”fördomar” utan kontext som bara flyger omkring i det blå, utan om makt, om en extremt lång historia av exploatering och förtryck som västerlandet har tvingat på ”orienten”. Rasismen är helt enkelt västerländskt konstruerad. Detta var för mig en viktig insikt.
Surrogatmödraskap, exkluderande feminism och klassmakt.
Surrogatmödraskap håller tydligen på att bli mer poppis, och jag tänkte att jag ska skriva min syn på det hela.
Jag tycker att surrogatmödraskap, liksom prostitution och pornografi, är helt oacceptabelt om det sker på en kommersiell basis. Detta för att det utgör en dubbel exploatering av dessa människor, dels en patriarkal exploatering av de reproduktiva förmågorna och dels en kommersiell exploatering av fattiga människor. Även på ideell basis tycker jag att surrogatmödraskap är oacceptabelt. Jag tycker inte att en ska kunna göra en överenskommelse om att skänka bort sitt barn som äger någon slags juridisk giltighet, jag tycker inte heller att sjukvården ska bistå med de eventuella behov som måste tillgodoses. Detta för att jag inte tycker att kvinnors reproduktiva förmågor ska vara till för att exploateras. Graviditet är en smärtsam och riskfylld process och ingenting som borde göras för någon annans skull än kvinnans och barnets.
Ett vanligt argument är det så kallade skademinimeringsargumentet. Det sägs att dessa kvinnor i alla fall ”får det bättre” när de har möjlighet att sälja sina kroppar. Det en glömmer här är dels att detta inte handlar om enskilda kvinnor, det handlar om en industri. Det handlar om att olika krafter tjänar jävligt mycket på att dessa kvinnor är desperata nog att sälja sina reproduktiva förmågor. Liksom med prostitutionen så lär detta öppna upp för människohandel, och detta sker troligen i en större omfattning om en del av verksamheten är laglig. Vi kan inte heller ignorera risken att kvinnor kommer utsättas för betydande press från sin omgivning, till exempel familjen, om att göra detta då de befinner sig i en ekonomiskt svår situation. Det är helt enkelt att öppna upp för att kvinnor i än lägre grad ska ha makt att bestämma över sina kroppar. Om kvinnokroppen görs till en handelsvara så kommer det att finnas fler möjligheter till exploatering och därmed incitament för förtryck, detta är och kommer aldrig vara ett steg i någon kvinnofrigörelse.
Att människor kan tjäna på människor i desperata situationer kommer troligen inte att leda till att vi får färre människor i desperata situationer, snarare skapas incitament för att hålla människor i dessa situationer. Fattigdom är inget som bara råkar existera, helt kontextlöst, utan det är något som skapas i det samhälle vi lever i och som även återskapar samhället. Fattigdom ska inte kunna vara en källa till vinst hos någon annan.
Mitt största problem är dock hur fattiga kvinnor utnyttjas för rika kvinnors frigörelse. Detta sker inte bara med surrogatmödraskap, utan även när det kommer till till exempel hushållsnära tjänster. Vad detta leder till ur ett feministisk perspektiv är ganska tragiskt. Istället för att engagera sig i kampen för en bättre mödravård och i slutänden ett automatiserat barnafödande eller mot ojämn arbetsfördelning i hemmet så köps fattiga kvinnor in för att kunna befria rika kvinnor från dessa könsliga villkor. Kvinnofrigörelsen bli högst exklusiv, och bygger på ett än större exploaterande av de fattiga kvinnorna.
Den kapitalistiska exploateringen av kvinnokroppen slår sönder solidariteten kvinnor emellan. En sak som barnafödande är inte längre något alla ciskvinnor berörs av som problem, utan något en kan köpa sig fri ifrån, på bekostnad av andra kvinnor. Även om det idag mest verkar vara människor som inte kan skaffa ”biologiska” barn på egen hand som köper surrogatmödrar så öppnar detta upp för att det ska kunna göras för att kvinnor inte vill avbryta sin karriär eller riskera att förstöra eller förfula sin kropp.
Vi måste tala om barnproduktion som ett politiskt problem som berör alla, inte bara ett problem för kvinnor som inte vill offra sin karriär. Att tillåta vissa kvinnor att köpa sig fria från kvinnliga levnadsvillkor kommer att skapa stora svårigheter i att bedriva en samlad kvinnokamp på dessa områden. Istället för att tillåta den kapitalistiska exploateringen av fattiga kvinnor för rika kvinnors frigörelse borde vi diskutera barnproduktionen som sådan, istället för att ge avdrag för den som vill köpa sig fri från den ojämlika fördelningen av hushållsarbete så borde vi diskutera hur det kommer sig att kvinnor fortfarande utför betydligt mycket mer obetalt arbete om ingen annan, lågbetalda kvinna, går in och gör det istället. Att låta rika kvinnor köpa sig fria kommer inte leda till att vi får mindre av ett patriarkat, utan bara att ett privilegierat skikt kvinnor kommer kunna köpa sig fria från några av patriarkatet negativa verkningar. Det är inte feminism, det är bara ännu mer av samma gamla klassmakt.
Tigger.
Fick nyss den angenäma nyheten att jag inte fått plats på min kurs, trots att jag kommit in på programmet (lång jävla historia, orkar inte dra hela). Alltså kommer jag att gå utan sysselsättning och inkomst i två och en halv månad (och nej, jag kan inte lösa detta genom att läsa strökurs eller liknande, redan kollat de möjligheterna). Om du någonsin funderat på att donera pengar till mig, köpa grejer av mig (t.ex. teckningar) eller ge mig skribentuppdrag är detta det gyllene tillfället! Jag klarar mig troligen ekonomiskt oavsett, men lite stöd skulle inte sitta fel så att säga.
Fittan i fokus.
Detta är del ett i min och Schmenus bloggutmaning om sex. För den som vill delta så finns inlägg med ämnespresentation och instruktioner här. Imorgon kommer de andra som deltagit i utmaningen att presenteras.
Jag tänker på sexualundervisningen. Jag tänker på att den ändå var ganska bra på min skola efter av vad jag hört om andras, men att det dröjde tills att jag var 21 innan jag insåg att min klitoris inte bara är en liten knopp, utan att det är ett stort organ som kan bli stimulerat på en massa olika sätt. Det var en fascinerande upptäckt. Och anledningen till att jag tänker på den är för att den så tydligt beskriver vilken relation jag har till min fitta. Jag har liksom inte tänkt på den som något mer än ett hål, men en liten ”knapp” en kan trycka på om det blir för tråkigt. Jag har aldrig tänkt på min fitta som något som lever, förändras, känner.
Länge när jag hade sex så var det så mycket som handlade om att det skulle gå. Jag skulle vara tillräckligt våt för att kunna omsluta en kuk. Det handlade inte om att det skulle vara skönt och lustfyllt, utan om att det skulle vara fysiskt möjligt. Det var såhär jag såg på min kropp och det var så männen jag hade sex med såg på min kropp. Om det inte gick så var problemet inte att vi hade sex på fel sätt, utan problemet var att min fitta var ”fel” eller ”trasig”. Jag upplevde aldrig att männen jag hade sex med brydde sig särskilt mycket om min njutning, och ärligt talat så gjorde inte jag det heller.
Det finns en idé när det kommer till omslutande sex, eller penetrationssex som det brukar kallas i folkmun, att fittan är passiv och kuken är aktiv. Att fittan bara finns där, för att penetreras av kuken. Och det är ju även så kvinnor och män och betraktas när det kommer till sex, till raggande, till det mesta i det här livet. Kvinnor är objekt som män kan agera på, män är ständigt agenter. Detta smittar såklart också av sig i hur vi betraktar de könsorgan som är förknippade med kvinnor och män. Det är liksom ingen slump att vi tänker att fittan är passiv och kuken är aktiv, det är tätt förknippat med hur vi betraktar de olika könen.
Jag har fått veta väldigt lite om hur fittor agerar på sexuell upphetsning. Jag har alltid tänkt att det bara sitter i hjärnan, i att bestämma sig för om en vill ha sex eller inte. Jag har liksom inte tänkt att jag kan känna min kropp, min fitta. Att jag kan känna den svullna upp, bli fuktig och känslig. Att jag kan känna att jag vill ha sex, att jag är kåt, och inte bara intellektuellt komma fram till det, göra en viljeansträngning och få sexet att fungera.
Jag var sexuellt aktiv mycket länge innan jag började känna min fitta på riktigt, innan jag började få kontakt med den. Många samlag har jag över huvud taget inte haft kontakt med min fitta, med hur det känns. Det var aldrig fysiskt skönt, bara mer eller mindre jobbigt, mer eller mindre bekräftande. Detta handlar såklart om att jag har haft sex med människor som jag egentligen inte borde ha haft sex med, människor som inte var omtänksamma och kärleksfulla. Samtidigt tänker jag mig att det har att göra med min syn på vad sex är och bör vara. Jag tänkte liksom inte att sex var något som skulle vara skönt, som jag hade för min egen njutning skull. Det var mer en fråga om att kunna få närhet, bekräftelse och något som jag då tänkte var eller i alla fall kunde leda till kärlek. Min fitta har inte varit något som finns till för min egen njutning, utan en känslomässig handelsvara, något jag kan använda för att få patriarkal bekräftelse.
Allt det här har också handlat om hur jag har uppfattat min fitta. Eftersom jag inte har sett på min fitta som aktiv, deltagande i sexuella handlingar, så har jag inte brytt mig om vad den tycker om det. Jag har sett min fitta som ett hinder att överträda, inte som något som ska skänka mig njutning. Jag har sett fittan som ett problem, precis som jag under åratal av ätstörningar sett resten av min kropp som ett problem. Det handlar om självförnekelse, det handlar om att inte vara kapabel att känna eller erkänna sina fysiska behov, om att ständigt trycka ner dem och underordna den något större. Något som jag då trodde var min vilja, men idag inser var patriarkatet.
Jag tänker att patriarkatet tvingar in många kvinnor i en sämre kroppskännedom, helt enkelt eftersom vi inte tillåts vara ”djuriska”, styrda av våra kroppar. Mäns kroppar och fysiska behov äger ett helt annat erkännande, äger ett helt annat rum i samhället. Det talas ofta om män som behovsstyrda varelser, som kroppsliga. Det talas om mäns könsdrift, deras kukar, deras kåthet. Att kvinnor kan bli kåta och att det faktiskt är något som sker fysiskt, genom att vi blir svullna, känsliga och våta, att det inte bara sker i våra hjärnor, är det något som det talas mindre om. Mäns kåthet beskrivs som en okontrollerbar fysisk reaktion som enbart har med kroppen att göra, kvinnors vilja till sex beskrivs mer som ett känslo- och tankemässigt kontrollerat beslut. Båda dessa idéer om vad lust och kåthet är, är såklart grovt förenklade. Lusten sitter såklart både i psyket och kroppen, eller snarare; det finns ingen åtskillnad mellan psyke och kropp.
Jag har kontakt med min fitta nu. Jag kan känna min lust, inte bara veta att den finns där. Jag kan känna hur den reagerar, jag kan känna hur den svullnar upp och blir känslig, hur den arbetar med musklerna. Jag kan känna min kåthet. Men jag är inte klar riktigt än, jag har fortfarande inte full kontakt med min fitta. Det är något jag ständigt jobbar på, att lära känna min fitta bättre, och att på det viset kunna njuta mer av sex.
Skriv om fittan!
Här sitter jag och skriver på inlägget till min och Schmenus bloggutmaning, som denna vecka har temat Fittan i fokus. Det är många som har varit med, och på söndag så kommer vi att samla ihop alla inlägg och länka runt. Det hade varit kul om fler ville skriva! Om ni gör det, meddela gärna bland kommentarerna under utmaningsinlägget, det finns risk för att jag missar ditt inlägg annars.
Det finns även en hashtag för det hela som heter #femsexblogg. Inte den smidigaste kanske, men #feministsex var det alldeles för mycket annat kvitter under. Så ja, delta gärna med er berättelse! Ni har till i morgon kväll på er.
En man jag ritat.
Sysslar för närvarande med att rita enrutingar av alla schyssta reaktioner en får när en påpekar att män bidrar till kvinnoförtrycket.