Patriarkatet.

Jag tänkte att jag skulle förklara det här med min syn på patriarkatet. Först tänkte jag att det skulle bli typ 1-2 sidor, men det blev betydligt längre. Detta är i alla fall menat att vara en grundläggande redogörelse för hur jag använder begreppet och lite om hur patriarkatet tar sig uttryck och fungerar. Jag är ingen företrädare för alla feminister. Jag baserar mina uppfattningar i hög grad på feministisk litteratur, som ofta är radikalfeministisk. Jag definierar även mig själv som radikalfeminist. Den sista delen, alltså den om patriarkal exploatering, är ganska akademisk eftersom jag själv inte fått grepp om tankarna bra nog för att uttrycka mig enklare kring dem (om det ens går, allt går inte att uttrycka enkelt) men det handlar om vad jag anser vara patriarkatets kärna. Utöver detta så tror jag att det är en ganska bra och pedagogisk förklaring av vad patriarkatet är. Läs gärna och ställ frågor om något är oklart.

Jag ska börja med att förklara vad patriarkatet inte är och därmed be er släppa dessa idéer under er fortsatta läsning. Patriarkatet är inte en struktur som upprätthålls endast av män. Det är inte heller något som alla män aktivt verkar för att upprätthålla och dra vinning ur, även om vissa säkert gör det. Det är inte en fast och oföränderlig struktur. Det är inte heller den enda maktordning som finns i samhället, utan det finns flera olika som samverkar på en massa olika sätt.

Så som jag definierar patriarkatet så är det en struktur i samhälle där kvinnor som kollektiv diskrimineras och män som kollektiv privilegieras. Detta innebär inte att alla kvinnor diskrimineras i alla sammanhang, inte heller innebär det att alla män privilegieras i alla sammanhang. Det finns flera olika maktordningar i samhället, som kretsar kring till exempel klass, etnicitet eller funktionalitet. En kvinna som är medel- eller överklass och vit kan ha det bättre sammantaget än en manlig PoC som tillhör arbetarklassen. Men på en arena, den könsliga, så är kvinnan fortfarande underordnad.

Det finns också sammanhang där män är diskriminerade för att det anses vara ”kvinnliga” områden, som till exempel barnomsorg, där män inte förutsätts vara lika kunniga och ibland misstänkliggörs som till exempel pedofiler. Detta är också en effekt av patriarkatet även om män drabbas av det. Det kan även finnas män som är obekväma i en mansroll och kanske skulle gilla att leva i en mer traditionell kvinnlig roll bättre, detta motsäger dock inte patriarkatets existens.

När jag talar om under- och överordning talar jag i termer av makt. Det kan till exempel tänkas att kvinnor ”vinner” saker på patriarkatet, något som människor ibland lyfter upp är att kvinnor lär sig att snacka och känslor och bygger närmre relationer till varandra. Detta är absolut en fördel med att vara kvinna, men det ger oss ingen makt. En kan också tänka sig att en man tycker att det är obehagligt att ha makt, men det ger inte män mindre makt.

Mäns makt finns både på en samhällsnivå i och med att män sitter på fler maktpositioner och så vidare. Mäns makt finns också på individuell nivå, främst genom att män upprätthåller sin makt inom familjen och genom detta vinner vissa fördelar, vilka jag kommer att behandla senare i inlägget. Att du har makt betyder inte att du är lyckligare än någon annan utan att du har möjlighet att kontrollera andra människor, vilket i sin tur kan innebära att en har bättre förutsättningar för att nå sina mål i livet. Det är dock ingen garanti för att en gör det. Generellt kan en nog säga att makt är en fördel i livet, och framförallt att underordning och maktlöshet är en stor nackdel.

Isärhållandet och genusordningen

Centralt i upprätthållandet av patriarkatet är isärhållandet. Isärhållande är när en delar upp personer, egenskaper, attribut och så vidare i manligt och kvinnligt, och att dessa definieras som varandras motsatser. Exempel på detta är att kvinnor ses som ”mjuka” och män ”hårda”, män är ”rationella” och kvinnor ”känslosamma”, män är ”aggressiva” och kvinnor är ”väna” och så vidare. Att göra uppdelningen är nödvändig för att patriarkatet ska kunna upprätthållas. Det säger sig självt att för att du ska kunna ge två olika kategorier av människor olika positioner i en hierarki så måste du först definiera dem som olika. Detta har gett upphov till något som kallas genusordningen.

Genusordningen är den struktur som göra att personer som beter sig ickestereotypt i förhållande till sitt kön straffas för detta. En extremt stor del av det vokabulär vi har för att förnedra och förolämpa människor bygger på att de beter sig ”fel” i förhållande till sitt kön. Kvinnor kan kallas manhaftiga, män kan kallas för fjollor och så vidare. Detta gör i sin tur att både män och kvinnor förlorar frihet i livet, vilket såklart är en stor förlust för båda könen. Emellertid är det fortfarande så att män är överordnade och kvinnor underordnade, men det är också så att män såväl som kvinnor som bryter om genusordningen underordnas personer som beter sig i enlighet med den. Alltså: kvinnor och män som ikläder sig en traditionell könsroll är överordnade i genusordningen.

När könen etablerats som olika och motsatser till varandra så är det bara att köra på med nedvärderandet av det kvinnliga och uppvärderandet av det manliga, vilket är med och skapar den manliga överordningen. Men om ingen trodde på skillnader mellan könen så hade det såklart inte funkar att uppvärdera manligt och nedvärdera kvinnligt.

Vem skapar och upprätthåller patriarkatet

Så vem är agenten bakom patriarkatet? Det är här ordet ”struktur” kommer in, för det finns liksom inte någon eller några enskilda agenter, någon enskild grupp eller liknande, utan det sker på samhällsnivå. Agenten är vi allihop, män såväl som kvinnor, mig själv inkluderad. Alla ”hjälps åt” att upprätthålla den här strukturen. Däremot så är det till övervägande del män som tjänar på det, och extra mycket män som passar in väl i en traditionell mansroll. En absolut majoritet av männen tjänar dock på patriarkatet i termer av makt, alltså att de i samhället i stor har mer makt än vad en kvinna i samma position skulle ha haft. Ibland blir folk upprörda när de blir konfronterade med att de i sitt agerande upprätthåller patriarkatet, de tycker kanske att det inte var deras mening och liknande. Vad en måste förstå är att det inte spelar någon roll om ens intention är att förtrycka kvinnor eller inte, väldigt få har den här intentionen medvetet (får en hoppas), en kan däremot fortfarande agera på ett sätt som reproducerar patriarkala normer, alldeles utan att vilja göra detta. Detta innebär inte att en är ansvarig för hela patriarkatet, men det innebär att en genom sitt agerande, och framförallt genom att vägra ifrågasätta sitt eget agerande, understödjer att det kan fortsätta existera.

Varför upprätthåller kvinnor patriarkatet? Dels handlar det om att det är insocialiserat, vi har helt enkelt lärt oss detta och därför återskapar vi det. Det finns också kvinnor som har egna intressen i att upprätthålla patriarkatet. Vissa kvinnor som är väldigt stereotypt kvinnliga kan till exempel tjäna på att upprätthålla genusordningen för att de passar så väl in i den, det kan en till exempel se Löwengrip göra när hen propagerar för en väldigt normativ kvinnoideal som hen naturligtvis själv passar väldigt bra in i. Det finns även något som kallas internaliserat kvinnohat, vilket innebär att kvinnor antar negativa attityder till den egna gruppen för att på så vis visa distans till det ”dåliga” i kvinnligheten, något som en kan vinna status på.

En får inte heller glömma att den egna könsrollen är en väldigt viktig del av de flesta människors identitet, även om den ofta kan vara trång. Detta är något vi har lärt oss, byggt våra personligheter kring och så vidare, och det leder såklart till förvirring att inte lägre hänga upp sin förståelse av sig själv eller andra på dessa föreställningar. De könsliga tolkningsramarna är liksom inte lite fernissa som går att skrapa av utan en grundläggande del i hur människor betraktar sin omvärld, som lärts in i oss sedan födseln. Detta betyder inte att det är omöjligt att ändra, däremot så betyder det att ändrande innebär en identitetsförlust för många, att en måste ifrågasätta en massa av det en tar för givet, och det är en jobbig process för vem som helst.

Vad det finns för orsaker till att patriarkatet en gång uppstod kan en såklart spekulera friskt i, och troligen kommer vi aldrig att få något entydigt svar på det hela. Ibland lyfter folk fram ”evolutionspsykologiska” perspektiv som kanske handlar om att män objektifierar kvinnor för att män har mer sexlust, att män har en naturlig instinkt att bruka våld och ”skydda” sin kvinna, att kvinnor är mer ämnade att vårda och så vidare. Frågan är hur relevant det är vad som är den ursprungliga orsaken till detta, att något går att förklara gör inte att det är rätt på något vis. Ibland talas det om patriarkala strukturer som naturliga, och då menar folk ofta att det är naturligt för att det handlar om biologiska skillnader män och kvinnor emellan. Men att det finns vissa skillnader mellan könen, av vilka många är omdebatterade, är inte i sig ett skäl till att förstärka dessa genom genusordningen eller att tillskriva könen olika värde,vilket är en stor del av patriarkatets funktionssätt. Att män till exempel är fysiskt starkare gör inte att de har rätt att använda den fysiska styrkan för att skapa sig makt över kvinnor. På ett sätt är såklart patriarkatet naturligt eftersom det faktiskt uppstått, men att det gjort det betyder inte att det på något sätt är bra eller att det inte går att förändra.

Frivillighet

Sedan är det frågan om frivillighet. Ibland talas det om att kvinnor faktiskt frivilligt underkastar sig i patriarkatet, och att avsaknaden av tvång gör att det inte är fel. För det första så tycker jag att tal om frivillighet och ofrivillighet i dessa sammanhang är lite märkligt. Vi talar om stora samhällssystem, saker människor blir inlärda sedan barnsben, det är klart en påverkas av sin uppfostran och världen omkring sig. Att en sedan själv går och underkastar sig patriarkala strukturer utan att ha en pistol i nacken är egentligen inte så konstigt med tanke på att människor är sociala varelser, men jag ska ändå göra en utvikning kring just begreppet frivillighet eftersom det är väldigt relevant för förståelsen av patriarkatet.

Även om våldet inte tar sig uttryck direkt till alla kvinnor så finns det ofta ett hot om våld i bakgrunden i patriarkatet. Ett exempel är hur kvinnor får höra att de ska ”akta sig” för att inte bli våldtagna, träffa fel män och liknande. Det är få kvinnor som blir utsatta för detta våld, men det finns en föreställning i samhället om att det föreligger ett ständigt hot om våld och att kvinnor själv måste ombesörja att inte bli utsatta för det. Detta drabbar alla kvinnor, och ger alla män ett övertag, även de män som aldrig själva skulle utsätta någon för våld. Många drabbas även av psykiskt och fysiskt våld när de bryta mot vissa patriarkala normer, som till exempel genusordningen. Även de personer som inte själva drabbas av detta våld påverkas av det eftersom de vet vad som väntar om de själva bryter normerna, resultatet blir alltså repression för alla, inte bara för de som faktiskt utsätts för våldet. Att gå utanför sin könsroll straffas. Att bli objektifierad är också en form av psykiskt våld, och uppmuntrar dessutom till våld mot kvinnor genom att avskriva dem mänskliga egenskaper.

Poängen är att bara för att våldet inte utövas aktivt mot alla kvinnor från alla män så betyder inte det att våldet inte finns där. Risken för våldtäkt är till exempel något som många kvinnor tar med i beräkningen i sin vardag, så de påverkas av det även om de inte blivit utsatta för det personligen. Detta innebär inte att du som man är personligt ansvarig för våld mot kvinnor, våldtäkter och så vidare, men det innebär att du måste förstå dig själv i din samhälleliga position som man gentemot kvinnor. Vad innebär det att vara man när kvinnor lever under ett hot om våld från män? Hur kan en göra för att förändra detta?

Sedan så är frivillighet, eller illusionen av densamma, en viktig del i patriarkatet. För det första så är det såklart viktigt för att upprätthålla en maktordning att den uppfattas som naturlig och/eller rättvis av de som blir förtrycka. Ingen vill ju vara förtryckt. Därför så läggs det en massa energi på att förklara patriarkatet som naturligt och/eller rättvist på olika sätt, vilket såklart påverkar oss. Jag tycker att den definition som Jónasdóttir lånar från Tormey i sin bok Kärlekskraft, makt och politiska intressen är bra:

Förtryck tolkas som en långvarig (ideologisk) bearbetning av personers grundföreställning om sig själva och sin plats i tillvaron. Den springande punkten är att personerna själva aktivt övertar denna hållning och inte nödvändigtvis upplever den som förtryckande. Självuppoffringen moraliska princip, att leva för andra, fungerar som ett förtrycksmedel vilket på ett speciellt sätt riktas mot kvinnor.

Allt förtryck behöver alltså inte ske med direkt tvång, utan kan lika gärna vara en social process där personer blir inlärda i ett visst sätt att betrakta sig själva, i kvinnors fall som underordnade män och behäftade med ett gäng ”kvinnliga” egenskaper. Såhär menar jag att mycket av det patriarkala förtrycket fungerar, men att det också finns inslag av våld som jag beskrev ovan. Av dessa två skäl så anser jag inte att det faktum att kvinnor ofta synbart frivilligt underkastar sig patriarkala strukturer inte spelar särskilt stor roll för att avgöra om det rör sig om förtryck eller inte. Hot om våld kan vara indirekt och frivillighet kan vara resultatet av att en har blivit inpräntad med vissa uppfattningar om ens naturliga position i samhället som en agerar efter.

Den patriarkala exploateringen

Så vad är det sedan som sker i patriarkatet? Hur tjänar män på patriarkatet? Här har jag ett perspektiv som jag har fått uppfattningen är radikalfeministiskt, och jag tror även att det är ganska avancerat så jag kan verkligen inte garantera att jag har allt på plats eller att det är lätt att begripa. Det är ganska nya tankar för mig. Läs, fundera på saken och skriva gärna om du har något att tillägga eller undrar över något. Jag menar att det främst handlar om att kvinnor dräneras på energi i relationer, alltså att kvinnor står för en större del av hushållsarbetet, det känslomässiga arbetet, det reproduktiva arbetet som alltså både innefattar fostrandet av barn men också omvårdande arbete, att kvinnor uppoffrar sig för män och så vidare. Även här tar jag hjälp av Jónasdóttir:

För det andra är könsmaktssystemets utsugning inte bara en fråga om arbete eller ojämnt fördelade hushållssysslor. Arbetsdelningen är tveklöst en utomordentligt viktig faktor och det måste ske långtgående förändringar på detta område för att förhållandet mellan könen över huvud taget ska ändras. Könsmaktssystemets utsugningsprocess går emellertid bortom den ena partens större hushållsbördor, och bortom den andra partens större tilldelning av fri tid. Det som formar villkoren för detta är ett djupare liggande maktförhållande, en relation av tillägnelse och engagemang. Kvinnor avkrävs (eller avkräver sig själva) sin livskraft och förväntas ställa sig helt och hållet till förfogande utan att själva kunna bestämma villkoren, annat än inom mycket begränsade ramar. Om vkinnorna vill ha tillgång till det könsliga livets näringskällor, om det vill kunna växa och vidmakthålla sig själva som självständiga samhällsvarelser, som könsvarelser[som jag tolkar detta så är det alltså nödvändigt att vara en könsvarelse för att kunna vara en samhällsvarelse i dagens samhälle], blir det i regel mer eller mindre på underkastelsens villkor.

Det är viktigt här att skilja på män och kvinnor som människor och män som män och kvinnor som kvinnor. Om vi till exempel talar om att personer blir utnyttjande på arbetsplatsen så talar vi om kapitalistisk exploatering. Det kan vara fler män eller kvinnor som blir utsatta för denna exploatering, men exploateringen sker fortfarande inom kapitalismen, det är en utsugning av män och/eller kvinnor som arbetare, och inte av män och/eller kvinnor som könsliga varelser. Här menar jag att det inte finns något förtryck av män som drabbar män som män (om en inte räknar in förtrycket i genusordningen, men eftersom det drabbar både kvinnor och män men på olika sätt så vet jag inte). Däremot finns det omfattande förtryck av män som arbetare, som PoC:s, som funktionshindrade och så vidare vilket såklart är ytterst viktigt men inte att jämställa med mansförtryck. På samma sätt är till exempel förtrycket av vissa kvinnodominerade yrkesgrupper inte förtryck av kvinnor som kvinnor, men däremot kan den underordning som kvinnliga yrkesgrupper ha vara sprunget ur den specifikt könsliga exploateringen av kvinnor som kvinnor.

För att uttrycka sig lite enklare så finns det alltså ett specifikt förtryck som sker av kvinnor som kvinnor. Detta förtryck skapar förutsättningar för att kvinnor ska exploateras på arbetskraft, kärlekskraft, omsorg och så vidare. Ur denna relation så går männen ut som vinnare, eftersom det sker ett ojämnt utbyte av alla dessa resurser. Kvinnorna dräneras på energi och männen tillägnar sig den, kvinnorna hindras från att utvecklas som personer medan männen får mer resurser för att göra detta.

Men att detta förtryck, som jag menar är det grundläggande, finns i relationerna gör såklart inte kvinnoförtrycket i till exempel arbetslivet är mindre viktigt att bekämpa eller påtagligt för den om drabbas av det. Det betyder bara att det inte är det förtrycket som är patriarkatets hårda kärna.

Ett försök att knyta ihop säcken

Så vad innebär då allt detta? Min syn på patriarkatet är att det är en väldigt grundläggande struktur i samhället i vilket kvinnor och mäns definieras som motsatser till varandra och män överordnas. Denna struktur syns inte bara, som vissa vill hävda, i att några få män sitter på jättemycket makt och att majoriteten av såväl kvinnor som män är maktlösa, utan den finns också med i alla relationer mellan kvinnor och män, och så framförallt tvåsamma relationer eftersom kvinnor och män där möts som kvinnor och som män, alltså som könsliga varelser. Patriarkatet upprätthålls dels genom våld och hot om våld, men också genom att kvinnor lär sig att deras plats är den underordnade.

Vad kan en göra åt detta? En kan motverka genusordningen, alltså isärhållandet av manligt och kvinnligt, som är grundläggande för att upprätthålla patriarkatet. En kan också motverka den manliga överordningen genom att se och motverka det manliga tolkningsföreträdet och jobba för en jämlik fördelning av allt arbete i relationen, alltså såväl hushållsarbete, omvårdande arbete, känslomässigt arbete och den energi en tillägnar varandra. Överlag kan en engagera sig feministiskt och anta de praktiker som finns där.

54 reaktioner till “Patriarkatet.”

  1. Har själv inte tagit del av mycket konkret litteratur eller texter av detta slag som skulle beskriva den sociala samhällsstrukturen på sådant djup eller vidd, så denna läsning var mycket värdefull.

    Hur borde ett nytt system eller struktur se ut, finns det någon mer eller mindre klar plan?

    1. Jag personligen tror inte att det går att upphäva patriarkatet utan att också avskaffa kapitalismen, utan ser de två som ömsesidigt beroende av varandra och återskapande av varandra. Till exempel så är familjen en av grundstenarna för ett välfungerande kapitalistiskt samhälle. Jag ser kommunismen som ett tillstånd där alla sådana utsugningsrelationer har upphävts. Mer exakt hur detta skulle se ut vet jag inte, det är väl snarare en dröm än ett konkret politiskt förslag så att säga. Är mer intresserad av hur det fungerar idag och vilken väg som går framåt, än att formulera detaljerade utopier.

  2. Gött å läsa det här! Din feminism e min feminism känner jag spontant. Men ursäkta min tröghet, vad e PoC?

    1. Person of color. Har förstått det som att det är det begrepp en ”ska” använda när en snackar om etnicitet.

  3. Riktigt bra skrivet! Jag är inte så insatt så jag har haft väldigt svårt att förklara vad jag tycker och tror om patriarkatet. Men efter att ha läst det här så känner jag verkligen att det satte ord på mina tankar också. Den sista biten har jag svårt att hänga med i riktigt, men jag tror jag fattar och håller med.

    I vilket fall, skitbra skrivet!!

  4. ”Att du har makt betyder inte att du är lyckligare än någon annan utan att du har möjlighet att kontrollera andra människor…”

    A central point in developing an understanding of your definition of patriarchy is to understand your definition of ”makt” given that you boil it (key theme in the patriarchy) down to ”makt”. In a nutshell, you simplify to say ”control is power” (let me know if I’ve misunderstood) and make the point that in general men have more control over others (i.e. more power) than women have and that this is due to a structure (patriarch).

    Controlling others can be done in many many ways. For example emotional control is a very powerful and common form of control that individuals use to control others. My question to you is if you include this type of control (power) in your analysis?

    I’m not claiming anything that you have written as incorrect but I’m not sure your analysis is complete.

    If control = power then one needs to define control. Control due to hierarchy, economics, physical strength, intelligence, emotion, manipulation, etc. The balance of power can be found by measuring the levels of control across a range of form and context.

  5. Bra skrivet, men i mitt tycke ligger texten i stort på en något seriösare nivå än en text där man retsamt kallar namngivna personer med något genuskonservativa åsikter för hen. Jag menar, ironi i all ära men måste vi verkligen ge dessa stackars oroliga själar vatten på sina kvarnar om att feminismen vill utrota könets hela existens.

  6. 1 HÅLLER MED OM DET MESTA, TILL EXEMPEL ATT DET ÄR FEL ATT KLUMPA IHOP MÄNNISKOR

    2 JAG TYCKER DU GÖR DET FÖR ENKELT NÄR DU SÄGER ATT MÄN HAR MER MAKT ÄN KVINNOR. NÄR DU SÄGER SÅ KLUMPAR DU JU IHOP MÄN I EN KLUMP.

    3 ENDAST ETT FÅTAL MÄN HAR MER MAKT. ALLTSÅ HAR MAJORITETEN (DEN EGENTLIGA ”KLUMPEN” AV MÄN) LIKA LITE MAKT SOM MAJORITETEN AV KVINNOR. DET BLIR SNARARE EN DUBBEL BÖRDA FÖR MAJORITETEN AV MÄNNEN NÄR DE SAKNAR DEN PÅSTÅDDA MAKTEN.

    4 MAJORITETEN AV KVINNOR HAR ÖVERLÄGSEN EMOTIONELL MAKT ÖVER MAJORITETEN AV MÄN. EMOTIONELL MAKT VÄRDESÄTTER JAG HÖGRE ÄN EKONOMISK

    5 FÖR ATT KNYTA IHOP SÄCKEN: MAJORITETEN AV MÄN HAR ALLTSÅ MINDRE EMOTIONELL MAKT ÄN MAJORITETEN AV KVINNOR OCH HAR DESSUTOM LIKA LITE EKONOMISK MAKT SOM MAJORITETEN AV KVINNOR.

    1. Kan du, gärna utan gapa lock, förklara vad du emnae med emotionell makt och på vilket sätt den skulle vara mer omfattande för kvinnor.

          1. Det är intressanta tankar som Johanna tar upp, versaler eller ej. Kan det vara så att det övertag i ekonomisk makt vi ser hos män som grupp uppvägs av det hon kallar emotionell makt och att denna typ av makt domineras av kvinnor?

            Detta är givetvis bara en hypotes, men samtidigt en tillräckligt viktig frågeställning för att utforska för någon som är intresserad av de olika begreppen.

  7. En man sa detta:
    ”Svammel om en idealvärld har inget i den krassa verkligheten att skaffa. Där råder kommersialismen som stadgar att ett bolags (vi talar ju om bolagsstyrelser) enda syfte är att tjäna pengar. Män fattar vad det handlar om. kvinnor gör det inte. De vill gärna blanda in empati och samhällsnytta i verksamheten och sabbar därmed målet. När en man talar i en manlig församling lyssnar de andra männen. När en kvinna talar bland sina likar är det ett otroligt babbel runt bordet när varannan kvinna pratar om sitt samtidigt. Man kan inte leda en styrelse med hälften kvinnor på ett effektivt sätt. Vore kvinnor lika bra i affärsvärlden skulle de redan vara likaberättigade i styrelserna.”

    Om män i allmänhet tänker på detta sätt, givet att de sitter på makten, är det självklart att ojämlikheten består. Problemet i blixtbelysning.

    1. Det måste faktiskt pågå ett gigantiskt hyckleri i det här landet. Tungan säger en sak, hjärnan en annan. För endast starkt konservativa, särskilt SD:are och KD:are, vågar väl rent ut uttrycka det jag citerade. Kort sagt det patriarkaliskt konventionella att män är rationella och kvinnor irrationella vimsar. Vilket ingen undersökning avgörande visar. De marginella intellektuella skillnader som kan påvisas kan förklaras av fostran, kultur, miljö. Men ändå är könsdiskriminering ett faktum i det här landet. Vilket då endast kan förklaras av folk inte tror på dessa undersökning, de förutsätter intellektuella skillnader mellan könen i alla fall, och väljer folk efter det, efter sina fördomar. Även om de då rent ut oftast inte vågar stå för det.

  8. Väl genomarbetad text. Känner mig instinktivt ganska avvisande till mycket av det du skriver och försöker reda ut varför. Schysst om du kan hjälpa mig genom att svara på några frågor.

    Noterar att du konsekvent använder könsneutrala ord även när kön är känt. Varför?

    Anser du att män och kvinnor har olika egenskaper, eller gäller detta endast fysiska företräden? Är detta något som är relevant åtminstone när man diskuterar utfallet i t.ex. vilka yrken människor har (valt)? Det vore väl konstigt om dessa olikheter inte skulle ge utfall i verkligheten?

    Hur ser du på att du som kvinna saknar den manliga erfarenheten, tycker du att det är svårt att sätta dig in i den? Är det möjligt att fullt sätta sig in i två jämnstora grupper maktförhållanden när man saknar den ena gruppens perspektiv?

    1. Använder genomgående könsneutralt språk.

      Det är möjligt att vi är olika, faktum är dock att vi idag behandlas olika från födseln och därför är det väldigt svårt att säga vad som beror på vad. Jag tror att de biologiska skillnaderna har ganska liten betydelse.

      Det är klart att jag saknar vissa erfarenheter av hur det är att vara man, jag brukar inte heller uttala mig så mycket om hur det ”känns” att vara man utan mer om mäns beteende och position.

  9. Du skriver att kvinnor exploateras på omsorg och kärlek i relationer och det kan kanske stämma (jag antar att du här menar genomsnittliga skillnader) men varför bryr du dig inte om den ekonomiska utsugningen av mannen i relationen? Jag skulle säga att den utsugningen står i direkt proportion till den andra utsugningen. En stor majoritet kvinnor lever på en betydligt högre materiell standard än vad de själva åstadkommit för att de är gifta med män som tjänar (och/eller) jobbar mer. Dessa semi-hemmafruar i barnens klasser drar igång basarer mm och förväntar sig att bli hyllade för det. De bor i stora, dyra villor med välavlönade män och har all tid i världen att pyssla med klassresor etc. (som de verkar trivas med). De exploaterar män ekonomiskt och får även oss andra kvinnor (ensamstående mammor som jag) att känna oss dåliga. Vad är din feministiska analys av detta? Ska jag känna något slags systerskap med dessa kvinnor?

    1. Men vad? Det är ju bara ett resultat av att män har fetare lön, dvs också kvinnoförtryck, inte någon exploatering. Snarare är det män som exploaterar kvinnor genom att de utför mer obetalt arbete.

      1. Dessutom är det en väldigt utsatt situation på grund av beroendeställningen. En kvinna som är beroende av en välbetald man är extra mån om att vara honom till lags för att inte riskera att förlora detta. Ett sådant förhållande kan aldrig vara jämnlikt.

  10. Mycket bra inlägg! Jag har precis läst boken ”Om genus” och den tar upp mycket av det du beskriver. Den är ganska lättläst och väldigt bra. Jag tänkte att det kanske kunde vara intressant för personer som vill läsa lite mer om genus m.m. 🙂

    Hur som helst så var det ett väldigt bra och välformulerat inlägg!

  11. Tack for det har! Mycket bra text som fick mig att forsta hur det ligger till.
    Jag bor forovrigt i USA, och kan utan tvekan saga att detta pagar har nat sa otroligt mycket, och enligt mig pa en helt annan niva an Sverige. Jag vill lara mig mer, engagera mig mer, och forsta mer, men samtidigt ar det sa deprimerande och frustrerande att inse att det ar sa har det funkar. Jag blir sa arg.

  12. Vad bra skrivet, du satte ord på allt jag har tänkt på! Är rätt ny på området, så tack för en lättläst och välformulerad text. Stycket om den patriarkala exploateringen förstår jag dock inte, det var rätt invecklat..

  13. Ang ”spelar det någon roll att veta varför det uppstod”. Jag skulle säga JA. Det finns en underbar princip som kallas för the charity principle. Anta att människor gör något för att det på något sätt gynnar dem. Det kan handla om en skön känsla utifrån en instinkt eller något du lär dig ska vara bra.

    Om förklaringen för ett patriarkat som främst gynnar män är extremt dåligt, medans förklaringen för ett patriarkat där män söker makt för att få sex, medans kvinnor använder sex för att nå tryggheten av att stöttas av makt är bättre och stämmer överens mer med alla andra arter och sociala system-

    så är antagligen den strukturen med en mer vettig förklaring mer riktig.

    Att män dessutom begår de flesta självmord tyder också på en viss press, en press som går bra ihop med att män skulle jaga makt hårdare för att få sina behov tillfredställda, medans fler tjejer ”utvecklar sig själva” och njuter av livet.

      1. Tvärtom tycker jag Andreas är ganska tydlig med vad han menar. Om vi antar att agenter är rationella varelser så kan ett ”ojämlikt” system uppstå därför att alla (som grupp) tjänar på det. När du påstår att kvinnor (och i mindre utsträckning män) väljer att deltaga i och upprätthålla ett för dem negativt system så diskvalificerar du samtidigt dessa grupper som tänkande och rationella varelser. Det kan ju vara så att kvinnor har ett lika stort egenintresse av att behålla ett visst system som männen har.

        Eller för att besvara din fråga om hur det kunnat uppstå och upprätthållas. Systemet uppstod därför att såväl kvinnor som män ansåg att det var bättre än vad som funnits tidigare. Den slutsatsen vågar jag mig på eftersom vi normalt sett inte förändrar någonting till det sämre sett till en längre period. Systemet har också kunnat behållas eftersom – återigen – såväl män som kvinnor ansåg det vara det bästa system under rådande situation.

        1. Jag är ju då emot kvinnoförtryck som du kanske begriper. Det är en fråga om värderingar.

    1. Fast att män begår fler självmord beror på att män inte söker hjälp i samma utsträckning som kvinnor (kanske för att de lärt sig att man inte ska vara”svag” och prata om känslor?) något som faktiskt börjat ändras i de yngre generationerna.

      Sedan vete sjutton pm kvinnor i högre grad än män ”utvecklar sig själv”. Kanske är det bara så att de i högre grad än tidigare ”utvecklar sig själva”…..

  14. Efter två svar på tidigare trådar så ska det bli skönt att få skapa min egen. Låt mig börja med att berömma dig för en lättläst och pedagogisk text, den tar upp många av de invändningar som normalt reses mot hypotesen om patriarkala strukturer.

    Kort fråga bara, har du någonsin försökt finna alternativa förklaringar eller försökt falsifiera teorierna? Och så, hur skulle frågeställningen kunna formuleras?

    1. Klart det finns alternativa förklaringar, kom på nån du. Fattar ej vad du menar med att falsifiera en teori, exakt hur skulle det gå till i det här fallet? Det rör sig knappast om ngt kliniskt experiment som kan göras om hur som helst.

      1. Jag är givetvis medveten om att just teorier om samhällets uppbyggnad är extra svåra att motbevisa, men säg att vi kan visa på fenomen som motsäger teorin om patriarkala strukturer. Det kan exempelvis vara en sådan sak som skillnaden i medellivslängd mellan könen, att män döms hårdare än kvinnor för samma brott, att endast män hade krav på värnplikt när det begav sig, skillnaden i sannolikhet att män i olika socialstånd ska ingå i ett förhållande eller att män sammanlagt lägger ner mer tid på jobb och hem än kvinnor.

        En struktur som i första hand ser till männens intresse skulle givetvis inte frambringa dessa fenomen. För att teorin om könsmaktsordningen ska vara korrekt måste den kunna förklara dessa avvikelser från det förväntade utfallet.

        Nå, detta är ingen diskussion som jag planerar att fördjupa mig i just nu, och jag får tacka för dina snabba svar på tidigare frågor.

        1. Fast ingen menar att patriarkatet som struktur ”ser till mäns intresse”. Det handlar om makt, inget magisk kraft som fixar grejer till mäns bästa.

          1. först och främst vill jag tacka för en jätteintressant (och enligt mig presonligen) fantastiskt bra text.
            du skriver saker högst uppe i bloggen som gav i alla fall mig ett intryck av mycket ilska (vilket jag kan förstå). sen skriver en text som jag som man inte alls känner mig påhoppand av utan väldigt saklig (fint).

            det första jag tänker på i håkans komentar är ju att alla dem nämda sakerna också är en del av samma struktur som jag inte tror finns för att gynna någon utan för att vi är rädda för att leva utan regler. vi vill ha en mall för hur vi ska göra för att bli lyckliga, vi vill ha en karta genom livet istället för att följa oss själv, vår vilja, vår intuition, våra hjärtan. denna struktur kan också rättfärdiga extrema skillnader i resurser mm som rättvist i och med att man bara har följt spelets regler.
            jag tror att alla förlorar på sociala strukturer.

            jag tror det är viktigt att sluta värdera allt, känslor, egenskaper, jobb, osv osv.
            om det inte finns något som anses generellt som bättre utan bara varje enskild individs vilja som avgör vad man gör.
            Om det inte fanns ett större värde i vissa saker än andra skulle hela strukturen att fördela makt bli meningslös.

  15. Jag tycker inte att det var en bra beskrivning.
    Det Fanny beskriver är hur samhället fungerar i en kombination av arv, nytänk, biologiska faktorer etc.
    Sedan har hon tejpat på ordet patriarkat som någon slags benämning. Att rikta udden mot män är helt poänglöst då alla är med i detta både som upprätthållare och offer.
    det är så vi fungerar som människor helt enkelt med dom förutsättningar vi har just nu.

  16. Tack för en väldigt bra beskrivning! Det är så mycket som saknas i de definitioner av Patriarkatet man hittar när man söker på Google, det gav mig mycket att läsa din text!
    Du målar upp spelplanen snyggt och åskådliggör hur vi alla är ett offer för och hade vunnit på patriarkatets störtande. Många gånger har jag känt mig provocerad av feministiska texter, väntade mig nästan att en radikal feminist skulle göra det också. Men istället kände jag mig bara stärkt och upplyst, allt du skriver är så naturligt! Du får mig att känna mig delaktig i kampen mot machokulturen:D
    Tack för att du fyllde ut min kunskapsmassa, kommer återkomma till denna text många gånger!:D

  17. Jag tycker att du förklarar så bra! Du ska få en stor tack för att du upplyser om den mörka verkligheten 🙂
    Hoppas att du kommer fortsätta så ^^ LYCKA TILL
    MVH Karolina

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *