Pliktskyldigt heterosex.

Kollade på första säsongen av L Word (en serie jag verklige kan rekommendera för den som inte sett den) och där förekommer det mycket av så kallat ”pliktskyldigt heterosex”.

Jag tänkte lite på att jag för några år sedan såg det som en helt normal grej att ”ställa upp” på sex i en relation. Jag resonerade typ såhär; om en har en relation (en monogam sådan då, eftersom det var typ vad jag kunde tänka mig) så borde en tillfredsställa varandras behov och ~*mötas i mitten*~. Ungefär som om att gå utan sex var likvärdigt med att ha sex mot sin vilja.

Hela det här sättet att resonera bygger på en väldigt patriarkal idé om vad sex såväl som relationer innebär. Jag tror att jag tänkte mig att sex är en speciell avskild aktivitet som fyller ett speciellt behov, någon slags ”sexdrift” typ. Alltså att en hade ett behov av att ha sex si eller så många gånger för att det skulle fungera, och att det inte spelar så stor roll hur detta ”sex” ser ut utan att det mest ska äga rum. Idag tänker jag istället att det viktiga är att ha fungerande intimitet, alltså att känna närhet och samhörighet på sina egna villkor.

Jag tänker mig att den här synen på sex kommer av hur oerhört symboliskt laddat det är i patriarkatet, det är liksom detta ”sex” som skiljer romantiska relationer från vänskapsrelationer, det är detta ”sex” som avgöra vem vi ska leva vårt liv tillsammans med. Därför är det viktigt att sex förekommer i en romantisk relation.

Detta gör såklart att sexet blir opassionerat och pliktskyldigt, även de gånger en kanske skulle vilja ha lust. Det blir en ritual en utför för att visa att en fortfarande passas ihop på ”det” sättet. Istället för att njuta av intimitet på sina egna villkor så blir det en symbol, tom på innehåll.

14 reaktioner till “Pliktskyldigt heterosex.”

  1. Jag tror väldigt mycket på den symboliska betydelsen. Att inte ha sex blir synonymt med ”vi har en dålig relation” och ”min partner tycker jag är oattraktiv”. Men det är inte själva sexet i sig som är viktigt, för om man inte har sex under en längre period pga medicinska problem och på läkares inrådan är det i princip inget problem (enligt min erfarenhet).

    Sen upplever jag också att husfridssex kan vara mycket mindre krävande för stunden än kommunikation, men samtidigt är det jävligt nedbrytande på sikt. Jag har också trott på att ”ställa upp”, men för vems skull gör man det egentligen?

    1. ”Sen upplever jag också att husfridssex kan vara mycket mindre krävande för stunden än kommunikation, men samtidigt är det jävligt nedbrytande på sikt. Jag har också trott på att ”ställa upp”, men för vems skull gör man det egentligen?”

      Det här är något jag diskuterade ingående med min förra partner och frågan är intressant för så som Jag ser det så är detta extremt individuellt. Jag själv som tillhör det sk grå asexuella spektrumet (som är ett mycket brett område/spektrum men som i princip betyder att man endast har sex under vissa specifika omständigheter) men befinner mig på en lite ”märklig plats” inom det spektrumet för jag är SÅ neutral till sex att jag faktiskt kan göra sexuella saker för någon jag tycker hemskt mycket om även ifall jag själv inte är upphetsad (dock är samlag uteslutet och det beror nog mycket på att jag generellt inte attraheras utav tanken på det.. inte heller handlingen som sådan). Det blir liksom en ”känslomässig tjänst” för min del och jag älskar att ge känslomässigt överhuvudtaget till människor jag tycker om och som förtjänar det så det handlar också om det större känslomässiga perspektivet.

      Som sagt.. frågeställningen är jätteintressant för det kräver att man faktiskt lyssnar på SIG SJÄLV innerst inne och sätter reglerna därefter, IMO!

      1. Citerar mig själv:

        ”Som sagt.. frågeställningen är jätteintressant för det kräver att man faktiskt lyssnar på SIG SJÄLV innerst inne och sätter reglerna därefter, IMO!”

        Stämmer också väl överens med det Fanny säger i slutet av detta blogg-inlägg:

        ”Istället för att njuta av intimitet på sina egna villkor så blir det en symbol, tom på innehåll.”

  2. Jag har ibland sagt nej till sex och det har tagits … väldigt hårt av de tjejer jag varit med (jag är kille). Det kändes verkligen sådär som Miss Mary skriver plus förväntan att jag som kille alltid ska vara redo och på om om jag inte är det, ja då måste ju något vara riktigt riktigt fel.
    Dels tog personerna upp precis den grejen ”vi borde mötas på mitten” varav jag blir jättearg och snarare tycker att det låter som en tjatvåldtäkt typ och känner mig ännu mer obekväm än innan och vill ännu mindre ha sex i den stunden. I de här situationerna handlade det om sex där min kuk är inblandad eller jag ska ge oralsex.

    Det som funkar för mig när den andra vill ha sex och jag inte, är smeksex där jag ”bara” smeker den andra till njutning med händerna. Det känns på något sätt mer som typ att ge en massage, alltså inte känslomässigt jobbigt på samma sätt, kanske inte känns lika intimt eller något.

    1. Nu såg jag att du syftade på parrelationer här nedanför där jag först kommenterade men jag kan ju då berätta att min erfarenhet från one night stands är att de flesta kvinnor endast tagit det positivt när jag sagt t ex ”jag hänger gärna på dig hem och sover över men jag har ingen större lust för sex så du vet”…en hel del gånger har jag märkt att det faktiskt gjort dom mer trygga i sig själva pga den där ”one night stand-normen” som finns i samhället att bara för att man hänger på någon hem och sover över/snackar/myser/whatever (eller att någon hänger på en själv hem då) så SKA det leda till sex (där jag dessutom hört det ytterst tragiska att en del som jag förmodar är sexmissbrukare (skall ej förväxlas med våldtäktsmän) egentligen bara vill ha någon att vakna upp med på morgonen.. har faktiskt hört en bekant (en man) säga det till mig personligen att det är så i hans fall). Ett ytterst fåtal gånger har några kvinnor flippar ur helt s a s när jag sagt ovanstående citat t ex men det har med största sannolikhet berott på alkohol! (OT.. alkohol har alltid varit ett jäkla rävgift för min del.. om jag t ex träffar någon ute och blir lite intim så måste jag sluta dricka direkt annars börjar jag faktiskt må fysiskt dåligt.. ett eller två glas vin med en god vän fungerar däremot.. så alkohol har ju en tendens att få folk att stundtals spåra ur och även reagera på de mest bisarra sätt).

  3. ”Ibland sagt nej till sex I PARRELATIONER” skulle det vara. OBS också att jag sagt nej och det tagit hur bra som helst för det mesta, bara okej, vi myser istället eller så.’

    1. Känner mig hyfsat OK idag så jag gör lite korta kommentarer 🙂

      Jag kan instämma här, Magic Pixie, – har samma erfarenhet (är man själv.. biologiskt då s a s)!

  4. Hade en gång en kille som blev skitsur när han inte fick sex. Han blev helt tyst och stängde ut mig totalt och, som det kändes, bestraffade mig med att inte vara intim alls, varken fysiskt eller psykiskt. Alltså inte fortsätta mysa, prata eller kramas osv, som vi kanske gjort innan ”nej till sex ikväll” blev klart för honom.
    Han påstod att han blev ”deprimerad” om han inte fick sex, att han behövde det för att må bra (vad jag mådde bra av var inte viktigt alls). Han bröt ner mig, sakta men säkert. Fick mig att känna skuld. Jag var ju så dum som gjorde honom deprimerad…
    Det här gjorde mig ju såklart inte mer sugen på sex men jag började ”ställa upp”. Ibland grät jag under sexet men han brydde sig inte, tog ingen notis om det alls. Ofta hade jag ont i fittan efteråt eftersom jag såklart inte varit ”in the mood” och fysiskt redo innan den ”obligatoriska penetrationen”…och under allt detta lade jag all skuld på mig själv, han var ju den där ”snälla killen” (alla älskade honom) och jag var ju dum som inte gav honom det han behövde. Dröjde flera år efter uppbrottet innan jag verkligen fattade att det var HAN, och inte jag, som betett sig fel. Och HUR fel och sjukt det faktiskt varit. Mår fortfarande illa när jag tänker på det.

    Förstår inte att snubbar verkar ha svårt att fatta att om en inte är sugen på sex så blir en sällan MER sugen på sex genom att de tjatar eller vägrar ge sig och försöker ”kåta upp en” så en ska ändra sig. Har hänt mig så jävla många gånger och med så många snubbar. Spelar ingen roll om en påtalar det heller…”vadå jag ville ju bara vara SNÄLL och göra det skönt för DIG :(” typ.

    1. Usch… det låter jäkligt traumatiskt och sättet du beskriver denna partner på så har ju han använt sig utav ett extremt fult sätt som enligt Min tolkning lutar åt att du hade att göra med en psykopat faktiskt (för vissa utav dom kan nämligen vara väldigt snälla generellt men blir iskalla, cyniska och stundtals väldigt grymma i personliga situationer).

      Det jag har hört från (emfas) vissa utav mina manliga vänner och bekanta har varit snack i stil med – ”ja.. känner jag på mig att det inte blir något sex om hon hänger på mig hem så dumpar jag henne redan nu och letar vidare efter någon som verkligen är villig”. Och där stod jag nog många gånger som ett levande frågetecken och visste faktiskt inte vad jag skulle kommentera det med, speciellt eftersom situationen ofta var den att tjejen som åsyftades var jättetrevlig så vad var problemet liksom.. tja.. är någon ute efter ENBART sex så är problemet där antar jag.

      1. Jo jag har varit inne på det här med psykopat jag med… Känns så skrämmande att en inte kunde se det själv när en var ”mitt uppe i det”. Att jag trodde att jag gjorde honom ”deprimerad”, medan jag var den som faktiskt var deprimerad på riktigt. Men det var liksom aldrig viktigt hur jag mådde och kände eller hur han och vår relation påverkade mig. Varken för mig eller honom.
        Var helt nedbruten som person när det äntligen tog slut ”på riktigt”…men är glad att jag faktiskt förstod att han inte var bra för mig och sa upp all kontakt helt. Men tror att jag fortfarande till viss del är påverkad av det där förhållandet, och att det påverkat alla mina kärleksrelationer efter det, fast det gått så många år.

        Den där har en ju hört från manliga bekanta några gånger. Får alltid en olustig känsla men ja, är en ute efter just sex med ett ons så är det ju bra att försäkra sig om att det är vad den andra personen också är ute efter. Har dock aldrig varit med om det själv. Då jag träffat killar ute som velat att jag ska följa med hem, och jag inte varit sugen på sex, så har jag sagt att ”jag kan följa med dig hem, men jag tänker inte ha sex med dig inatt, bara så att du vet. Är du fortfarande intresserad?”. Har inte varit några problem hittills, de verkar mest ha varit ute efter en natts närhet (som kanske brukar innebära sex i vanliga fall), och vissa verkar nästan lättade över att skippa själva sex-biten. Vet inte om jag bara haft tur eller om sex-snacket hos snubbar mest är en machogrej, och att många egentligen bara vill ha en stunds ”kärlek” och närhet?

        1. ”Var helt nedbruten som person när det äntligen tog slut ”på riktigt”…men är glad att jag faktiskt förstod att han inte var bra för mig och sa upp all kontakt helt. Men tror att jag fortfarande till viss del är påverkad av det där förhållandet, och att det påverkat alla mina kärleksrelationer efter det, fast det gått så många år.”

          Definitivt bra att du sa upp kontakten helt med honom (och jag antar då att han inte stalkar dig idag eller något). Det är nämligen så att en fd partner till mig inte bara lider utav sviter utav ett ex som hade extrema kontrollbehov under flera år i deras förhållande utan även har viss kontakt med honom ännu och i hennes fall beror det på att hon har generella svårigheter att säga ”NEJ”. Även de gånger jag erbjöd mig att ”läxa upp vissa” (obs: ej genom våld) så sa hon typ ”nej… det blir bara mer problem då” men jag tror innerst inne att hon ville att jag skulle göra det men problemet låg i hennes självförtroende som blivit så försvagat genom det där förhållandet att ordet ”nej” som sagt liksom nästan upphörde att existera i många situationer och konflikter (även små) undveks till varje pris.

          ”Vet inte om jag bara haft tur eller om sex-snacket hos snubbar mest är en machogrej, och att många egentligen bara vill ha en stunds ”kärlek” och närhet?”

          Så långt min erfarenhet sträcker sig så är det typ 50/50. Vissa män (och kvinnor) är som dom är.. det SKA vara sex i centrum när det gäller intimitet och det är ju OK ifall dom då hittar en ”perfect match” i olika sammanhang s a s. En hel del män kör rejält mycket macho-snack… långt mer än vad jag hört kvinnor snacka om generellt då även när dom varit rejält fulla och jag är (utifrån min personliga erfarenhet) helt benägen att säga med ganska stor säkerhet att många utav männen som kör det där typiska macho-snacket gör det för att impa på polarna men innerst inne är ganska många (jag gissar på 50% eller mer som sagt) utav dom riktigt hyggliga personer i kärlek (men vill då inte visa sig ”svaga” inför sina polare).

    2. Låter som de flesta parförhållanden jag både haft och hört om…otroligt traumatiserande men tyvärr helt ”normalt” värkar det som.. 🙁

  5. Har liknande erfarenheter från en tidigare relation. Inte så farligt som vissa saker som beskrivits ovan, men tillräckligt för att jag helst inte velat tänka på det eller prata om det. Tycker att han betedde sig sjukt pissigt mot mig, men tycker om honom i övrigt liksom. Asså det är så svårt, en person KAN ju vara fett bra och vettig på vissa sätt, men sen bete sig som ett rövhål i andra situationer.

    Min förra partner pratade mycket om hur bra han mådde när vi haft sex och att han inte mådde lika bra när vi inte hade haft sex på några dar. Ibland grät han för att vi inte hade tillräckligt mkt sex.

    Det var vid två tillfällen som jag var fullt medveten om att jag inte ville ha sex men då vi ändå hade sex, vid ett tillfälle anser jag att jag dessutom förmedlade det väldigt tydligt så att han verkligen borde ha förstått (vi var väl tillsammans i ca 3 år). Sen var det rätt ofta som jag inte var så jättetaggad på sex och egentligen inte var sugen, men hade sex ändå. Men jag tycker ändå att det är skillnad på dessa tillfällen och de två jag skrev om först. Vet inte riktigt varför, har inte funderat på det så mkt..

    Har tänkt i efterhand att vårt sexliv generellt sett var rätt dåligt. Och att jag inte kommer vilja ha en monogam relation med en man igen, och iaf inte flytta ihop med den mannen isf. För tyvärr tror jag inte att det är nåt superovanligt.

    Jag har nu också inställningen att jag kanske inte har så stora sexuella behov, så varför skulle det bli annorlunda med en annan man? Han skulle säkert också bara bli besviken på mig

  6. sex porträtteras så konstigt i vår kultur. och jag har köpt det porträttet på många sätt, ganska länge. Jag har bra erfarenheter av sex mestadels, men jag förstår nu när jag ser tillbaka att jag på många sett spelat teater och uppfyllt en roll utan att reflektera över det.

Lämna ett svar till Mary Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *