Politiksvar. Om mitt drömsamhälle.

Här är ytterligare några svar från min politikfrågestund som jag hade för ganska länge sedan. Nu om hur mitt drömsamhälle skulle se ut.

Om du hade haft all makt på jorden, hur hade du velat att samhället sett ut då (givet att det var samma människor, med samma förmågor och begränsningar som skulle bo i den).

Generellt kan jag säga att ja skulle vilja ha ett jämställt samhälle där människors arbete värderades lika, inte i förhållande i prestation utan i förhållande i nedlagd tid och möda. Där vi delar på det arbete som behöver utföras, och där människor har mycket fritid över till att äga sig åt vänner, familj, intressen och så vidare.

Hade det funnits någon slags marknadsekonomi?

Detta beror väldigt mycket på vad en menar med marknadsekonomi. Vissa menar att det är detsamma som byteshandel, och så så fall lutar jag nog åt ja. Andra verkar mena att en marknadsekonomi är där alla eller i alla fall en merpart av de produkter som konsumeras faller in under den ”fria” marknaden, såsom vård, skola och så vidare. Jag tycker att betydligt färre saker än idag ska inordnas under marknadskrafter.

Att folk som producerar saker byter saker med varandra behöver, som jag ser det, inte vara ett problem. Problemet uppstår när folk kan börja tjäna sitt uppehälle och få makt över andra människor bara för att de äger kapital. Men kapital menar jag alltså inte bara pengar utan även mark, maskiner och så vidare. Jag har alltså inget emot handel som sådan, det är när pengar används för att täcka över ojämlikheter och göra att människors arbete värderas annorlunda som det blir ett problem.

Hade man fått lön när man arbetade, och hur hade lönebildningen i så fall sett ut?

Generellt tror jag att lön är ett dåligt sätt att distribuera tillgångar och tror att vi måste hitta andra modeller för att fördela vårt överflöd i samhället. Jag är emot lönearbete på det vis att jag är emot att en person som äger produktionsmedel ska kunna anställa någon, låta denne skapa mervärde för att sedan ge tillbaka en begränsad del av detta mervärde i lön. Jag vill istället att företag och fabriker ägs och bestäms över av de som faktiskt arbetar där. Då kanske en får en slags ”lön”, det vill säga en summa som betalas ut med vissa intervaller, men det är inte samma sak som om en annan person äger produktionsmedlen och därmed makten över produktionen och sedan betalar ut en del av det mervärde som skapas, men behåller resten som vinst.

Hur hade det varit med egendom? Äga land? Äga produktionsmedel? Äga hus?

Först och främst vill jag göra en åtskillnad mellan personlig och privat egendom. Jag tycker att en ska få ha personliga tillhörigheter, såsom datorer, kläder och så vidare.

När det kommer till naturtillgångar och mark så tycker jag inte att sådant ska kunna ägas i formell mening. Det finns inga vettiga skäl till att någon skulle få äga jorden, utan den är vår gemensamma. Däremot så kan det finnas goda skäl till att låta en särskild person eller grupp har exklusiv rätt att bruka vissa naturresurser.

Gällande hus och produktionsmedel så tycker jag generellt inte att sådant ska kunna ägas heller. Att äga produktionsmedel lär bli ganska meningslöst om lönearbete är förbjudet, eftersom en då inte kan använda dem för att sno åt sig mervärdet av någons arbete. Fastigheter tycker jag ska vara gemensamt ägda i så stor utsträckning som möjligt, vilket inte gör att människor eller organisationer inte kan besitta en fastighet för privat bruk (det är ju till exempel precis så det fungerar med allmännyttiga hyresrätter idag).

Tror du i grund och botten att politiken är hänvisad till att ”gräva där vi står”, eller är ett mer revolutionärt språng möjligt och i så fall hur?

Generellt tror jag ju på reformer som det slutliga sättet att förändra saker. Jag tror inte att det är möjligt att omdana samhället så att det blir perfekt från början, utan reformer kommer behövas antingen nu eller efter en eventuell revolution. Dock så tror jag alltid att det måste finnas ett hot om revolution i bakgrunden för att reformerna ska genomföras. Det finns inte en chans att den härskande klassen kommer ge ifrån sig sina privilegier utan att känna sig jävligt hotade.

Vidare så tänker jag mig att en stor samhällsomdaning på sätt och vis alltid kan kallas för revolution, även om den sker långsamt och ickevåldsamt.

Sedan så är jag kritisk till inte bara vilka beslut som fattas inom den representativa demokratin, utan själva den representativa demokratin som form för hur vi ska styra samhället. Om en tänker sig att en revolution är då en går utanför ”spelets regler”, i detta fall den representativa demokratin, och bygger upp nya regler så är ju en revolution per definition nödvändig för att få det samhälle jag önskar.