Skönt för alla Vettiga Feminister™ att jag finns så att de har någon ovettig feminist att ta avstånd ifrån. Så de kan offra mig på altaret och framstå som så himla kloka och balanserade.
Jag tycker det är riktigt osmakligt att som feminist agera så mot andra feminister. Men, nu när de gör det, tycker jag att de kan förstå vilken enorm tjänst jag gör dem när de kan framstå som vettiga i relation till mig. För tänk om alla ovettiga feminister inte funnits, då hade ju kanske de Vettiga Feministerna™ framstått som de mest extrema. De skulle ha fått skit av andra feminister för att hen var alldeles för okonstruktiv och onyanserad.
Det kommer alltid att finnas någon feminist längre ut på kanten. Den feministen kommer alltid att få skit för att hen är ovettig. Den feministen kommer användas av andra feminister för att de ska framstå som den Vettiga Feministen™. Och ju längre ut på skalan den ovettiga feministen kommer, desto större utrymme har alla Vettiga Feminister™ för att framstå som vettiga. Så alla Vettiga Feminister™ borde vara tacksamma för att de ovettiga feministerna är så ovettiga, och låter dem ha större spelrum.
Det funkar fan inte att försöka begränsa andra feminister, få dem närmre mitten, det är bara att begränsa utrymmet för feminismen. Att vara ”ovettig” handlar om att flytta fram gränserna, och det är jävlig viktigt. Om vi begränsar feminismen till vad som uppfattas som vettigt i dagens samhälle kommer vi såklart inte att nå några framsteg. Problemet är inte att det finns Vettiga Feminister™, utan att de ägnar sin tid åt att bekämpa ovettiga feminister. Som feminist bör du främst bekämpa patriarkatet, inte andra feminister, även om du tycker de är ovettiga.
Och när du bekämpar de ovettiga feministerna, får dem närmre den patriarkala mitten, bekämpar du även dig själv. Om du ständigt begränsar utrymmet så kommer det till slut vara din position som uppfattas som extrem. Du kommer bli den ovettiga feministen.
Tycker du gör en grymt bra poäng där.
Jag upplever ofta att andra försöker få mig att göra just det där. Liksom, man sitter i en helt vanlig jämställdhetsdiskussion och så plötsligt kommer någon puckosnubbe in och ba ”Men alltså Roks och Valerie Solanas då? Och Gudrun Schyman vill ha mansskatt! Du måste ju ta avstånd från det för annars hatar du ju män!”
Så då sitter man där och försöker förklara att Alla Feminister inte är samma sak som Solanas, och undrar varför diskussionen ännu en gång handlar om att jag ska ta avstånd från folk jag inte har så mycket gemensamt med eller ens koll på, istället för att diskutera sakfrågan.
Precis.
Tycker det behövs fler feminister som vågar vara kompromisslösa och radikala – för det är sådana tankar som driver debatten, inspirerar och får folk att reagera och tänka på nya sätt. Det finns alldeles för många redan som ägnar sin energi åt att vara nyanserade och lätta att tycka om. Det är ju fint på sitt sätt, men knappast subversivt.
Klockrent!