En grej som är vanlig är att människor blir upprörda är jag tycker att det är en plikt att ta ställning mot förtryck, att den som inte bekämpar förtryck står på förtryckets sida. Jag blir helt paff över den enorma egoism som döljer sig bakom detta. Människor som inte bara inte bryr sig om förtryck utan som dessutom kämpar för sin jävla rätt att ses som lika goda människor som vi som gör det. Alltså tyvärr, men det funkar inte så. Jag kommer aldrig någonsin att acceptera ditt sittande på arslet som lika värdefullt som mitt tjejjoursengagemang, som mitt demonstrerande, som mitt skrivande. Jag kommer aldrig att tycka att du är en lika stor kämpe emot förtryck för att du sitter och ”tar avstånd” från nazister på din kammare, som de som faktiskt riskerar liv och hälsa för att demonstrera emot det. Jag kommer aldrig att tycka att det faktum att du inte röstade på Sd gör dig lika bra som de människor som åker för att blockera flyktingdeportationer med sina kroppar. Jag kommer aldrig att kunna tvinga dig att engagera dig, men jag kommer tycka att du är en feg skit som inte gör det.
Samhället brinner upp och det finns människor som gör vad de kan för att rädda skiten, som gör vad de kan för att vara solidariska och bekämpa förtrycket, och du sitter på din röv och tycker dessutom att vi ska bekräfta att det är okej att du gör det. Jag har ingenting, alltså verkligen ingenting, till övers för denna lama attityd.
De som inte är med i kampen mot förtryck är med och stödjer förtrycket. Så är det faktiskt. Och jag kommer aldrig någonsin att anse att det du gör är lika värdefullt som att ta kampen. Så sitt där och var ett fegt kräk du, men kräv inte att jag ska legitimera det. Du har ansvar och jag kommer inte vara en av de personer som accepterar att du inte tar det.
Håller med dig till största del, men jag har också förståelse för att en del människor inte orkar engagera sig lika mycket (kanske pga egna problem som behövs tas itu med). Men såklart, dom som helt enkelt inte bryr sig är inte lika goda människor som faktiskt gör nåt åt saken.
Det finns massor av fler saker jag skulle kunna göra exempelvis, men som jag är för bekväm för och som jag undviker att bry mig om (typ engagera mig mer för hemlösa och flyktingar). Jag vet dock att detta gör mig till en mindre god människa än alla dom som faktiskt engagerar sig mycket mer än jag, och då får det liksom vara så. Iallafall just nu.
Ja, det finns såklart många goda skäl att inte engagera sig och alla har olika utrymmen i sitt liv för att göra det. Det jag stör mig på är folk som liksom aktivt undviker att ta ställning.
fannyyyyyy!!!! hejja fannyyyy hejja fannyyy!!! *börja dansa* he-he-hejja faaaaannyyyy! *dans dans*
Tänkte protestera mot ditt resonemang men kom på alla de jag föraktar som exv de som uppmanar folk att GÖRA något när det de gör enbart funkar som kotraproduktivt som typ de som ger pengar till stödgalor eller de som skänker kläder till uländer. och typ majoriteten som åker till afrika o volontärarbetar.
Ja, alltså jag tkr ju inte folk ska ”göra” ngt på det sättet och lägger ingen större värdering i hur eller hur mycket en väljer att kämpa, bara en tar ställning och inte sitter och gnäller över att en ”tvingas” till det.
Jag skäms för att säga det Fanny, men mitt första intryck av dig var just att du var en sk bloggaktivist, enbart åsikter och ingen handling.
Jag ber om ursäkt för det.
Man blir oändligt trött av bristen på handling och hur de flesta i dag verkar tro att man kan Like:a fram en bättre värld på Facebook. Själv viger jag lite helger till föreningsliv, men det är så sorgligt att det nästan är lögn att få in ungt blod, då de inte kan tänka sig att uppoffra lite av sin individualism/ekonomi/fritid. De går miste om något och vi med.
Jag vet att det inte blir så mycket och jag skäms över att jag inte gör mer.
Det är bara små grejer, men man bidrar iaf. lite med att förvalta lokalsamhället så att inte allt blir ”utsålt” så att säga.