Sara dör och Valerie föds.

Med SCUM i din hand litar du plötsligt bara på dina egna rännstensinstinkter, du blir en hatisk och våldsam bitch som bara vill slå bort alla de som kliar dig i tänderna. Du blir helt och hållet asexuell, börjar ickearbeta på ditt arbete och fucka upp alla situationer du hamnar i (seminarier, tillställningar, rendez-vous, romantik, möjligheter). Handväskan blir full av högfärdiga anteckningar. Ljuset faller så konstigt omkring dig. På nätterna drömmer du att du har hundratusen systrar vid din sida, du skrattar högt och hest, det är ett mörkerskratt, det ekar mellan höghusen där du går. Ditt språk (och dina kläder) är alltid skitigt, alltid respektlöst.

– Sara Stridsberg


det brann av eld och stål i henne kön och hennes kött. ett stålbad av manshat renade henne från alla synder, alla gånger hon svikit en syster, älskat en man, och hon steg upp ren och fri. hennes sinne var smutsigt av hat, varje neuron brann av  tusen små impulser per sekund; kvinnokönkvinnoköttkvinnolivkvinnoöde och hon ville aldrig någonsin komma ned. detta år var hennes krigår. hon skulle kriga mot allt. mot patriarkatet i henne och utanför. mot varje man som gjort henne illa, trakasserad henne, pratat med henne, våldtagit henne, tråkat ut henne med en lång monolog om till exempel nationalekonomi. hon ville jaga ut det koketta jag som hade låtsats vara intresserad, kanske rentav genuint intresserat sig, likt en demon. det var patriarkatets demon som besatt hennes inre.

En kommentar till “Sara dör och Valerie föds.”

  1. Fanny! Du är underbar och jag älskar dig!! <3
    Dina texter får mig att orka kämpa vidare fast jag gett upp, med hoppet om att det finns en frihet, en värdighet, ett liv, något annat, någonstans.

Lämna ett svar till Tira Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *