Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Stora Förtryckardagen.

Idag är det som få kunnat undgå fars dag, eller som jag brukar kalla den Stora Förtryckardagen (inte helt korrekt förvisso, då intenationella mansdagen egentligen är det, så kanske mer korrekt att säga Första förtryckardagen, men det är detaljer). Nåja, denna dagen brukar ju handla om att dela olika gulliga berättelser om hur fiiina och jämställda ens pappor är, trots att de kanske har det lite svååårt med känslor och bekräftelse och så ibland.

IMG_20151108_181843

Det är liksom någon slags kollektiv masspsykos.

Nåja. Jag tänkte då lyfta en annan sida av det älskade faderskapet. Nämligen förtrycket. Förtrycket som pappor, även de feministiska, utsätter sina döttrar för.

Pappor förtrycker ju inte bara sina fruar utan även sina döttrar (och söner men orkar inte skriva om det) trots att de kanske blir feminister när de får en (är det inte lustigt hur det alltid sammanfaller med att de kan utöva feminism med auktoritet, inte med att de älskar sin fru, mamma eller syster). Detta gör de till exempel genom att indoktrinera dem i den perversa förvridna manlighet som i detta samhälle kallas ”kvinnlighet”, lura i dem att de kvinnliga egenskaperna är manliga egenskaper och vice versa, ingjuta bristande självrespekt och självförtroende i dem och så vidare, lura dem att relationer mellan kvinnor ät mindre värda eller ens likställda med relationer med män och så vidare.

Jag tänkte hänvisa till den främsta forskaren på området, nämligen psykologiforskaren Valerie Solanas som skrev avhandlingen SCUM, där hon berör faderskap:

Daddy vill bara det som är bäst för Daddy, det vill säga lugn och ro – vilket underblåser hans illusion om värdighet (»respekt«) – en vacker återspegling (status), och möjligheten att kontrollera och manipulera, eller, om han är en »upplyst« far, att »ge vägledning«. Därtill vill han ha sin dotter sexuellt – han ger bort hennes hand till äktenskapet, resten är åt honom själv. Och Daddy kan, till skillnad från modern, aldrig ge efter för sina barn, eftersom han till varje pris måste behålla vanföreställningen om sin beslutsamhet, om att alltid ha rätt, om kraft och styrka. Att aldrig få sin vilja igenom leder till en brist på självförtroende när det gäller att hantera världen och till ett passivt accepterande av sakernas tillstånd. Modern älskar sina barn även om hon ibland blir arg; ilska blåser hastigt bort och den utesluter inte kärlek och grundläggande respekt. Då Daddy är känslomässigt störd älskar han inte sina barn; han uppskattar dem – om de är »duktiga«, vilket betyder att de är trevliga, »respektfulla«, lydiga, tysta, undergivna, och inte tenderar att hemfalla åt opassande känslodemonstrationer, vilket är väldigt upprörande för Daddy’s lättstörda manliga nervsystem. […] Resultatet blir rädsla för självständiga tankar, eftersom dessa leder till okonventionella, icke-accepterade åsikter och livsstilar.

[…]

Ogillandet av känslosamma »scener« leder till rädsla för starka känslor, rädslor för vrede och hat, rädsla för att konfrontera verkligheten, eftersom en konfrontation med verkligheten till en början alltid leder till vrede och hat. Rädsla för vrede och hat, i kombination med en brist på självförtroende när det gäller att hantera och förändra världen och när det gäller att på det allra minsta sätt påverka sitt öde, leder till en oreflekterad tro på att världen och de flesta människor i den är trevliga, och att de mest banala triviala förströelser är jätteskojiga och djupt tillfredsställande.

[…]

Faderskapets effekt på kvinnor är att det gör dem manliga – beroende, passiva, husliga, primitiva, trevliga, osäkra, bekräftelse- och trygghetssökande, fega, underdåniga, »respektfulla« mot män och auktoriteter, slutna, oemottagliga, halvdöda, banala, tråkiga, konventionella, tillplattade, och alltigenom föraktliga. Daddy’s Girls – som alltid är spända och lättskrämda, ocoola, icke-analytiska och saknar objektivitet – uppskattar Daddy och därmed andra män, på grund av sin uppväxt i skräck (»respekt«). De är inte bara oförmögna att se det tomma skalet bakom den oåtkomliga fasaden, utan accepterar också mansdefinitionen av mannen som överlägsen, som kvinna, och sig själv som underlägsen, som man, vilket de tack vare Daddy faktiskt också är.

Ja, ni ser ju. Det finns egentligen inte så mycket mer att säga.

blevfeministnärjagfickdötter

2 kommentarer till Stora Förtryckardagen.

  • Joel Höglund skriver:

    Hej! Oavsett hur mycket en tycker om Solanas som tänkare, debattör, aktivist osv så blir jag nyfiken på varför du vill tillägna henne rollen som _den främsta forskaren på området_? Är inte hennes ord slagkraftiga nog även utan den tillskrivelsen?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv