Stora Förtryckardagen.

Idag är det som bekant Fars dag eller Stora Förtryckardagen som jag föredrar att kalla den. Skrev till Stora Förtryckaren i min familj och undrade hur han skulle fira, då svarade han med att han skulle ”hitta någon att förtrycka”, men det lär ju inte bli svårt eftersom han har både mina mor och min syster nära tillgängliga i hemmet, den plats i detta samhälle där kvinnoförtrycket blomstrar som mest och den patriarkala utsugningen äger rum.

Kärnfamiljen erbjuder en YPPERLIG chans för en man att förtrycka. Den heteromonogama relationen utan barn är ett helvete redan den, men när det kommer in barn i bilden så hårdnar mannens grepp om kvinnan OCH det tillkommer dessutom fler individer som han kan utöva sin makt över. Därför kallar jag fars dag för Stora Förtryckardagen medan internationella mansdagen bara är Generella Förtryckardagen.

På kvinnojoursutbilningen fick vi lära oss mycket om hur barn används för att män ska kunna fortsätta ha kontroll över kvinnor de utsatt för våld, till exempel genom långdragna vårdnadstvister. Det är klart att en som kvinna inte vill att en man som har misshandlat en ska ha vårdnaden om ens barn, men inte sällan så ansågs det vara misskrediterande för KVINNANS del om hon anklagade mannen för misshandel under en pågående vårdnadstvist. Då förklaras detta med att hon lägger anklagelserna för att hon vill ha vårdnaden om barnet, det motsatta scenariot; att hon vill ha vårdnaden om barnet för att hon blivit utsatt för misshandel av mannen, var tydligen inte lika troligt. Detta ska ses i en kontext av att det är mycket ovanligt med vårdnadstvister.

Det kan också vara så att en kvinna inte vågar ta stege och lämna en misshandlande man om hon inte vet säkert att hon kan få vårdnaden om barnen. Kanske utsätter mannen även barnen för våld, eller så finns det i alla fall en överhängande risk. Därför är mammor så mycket mer utsatta än vad kvinnor utan barn är, och därför är fäder så mycket mer kapabla till förtryck.

Med detta inte sagt att det inte finns snälla och bra pappor. Jag tycker ändå att det är viktigt att se att faderskap inte alltid är någon lycklig jävla saga.

11 reaktioner till “Stora Förtryckardagen.”

  1. Oj, vilket inlägg. Självklart finns det urusla pappor därute, men min pappa förtjänade ett grattis för han är helt enkelt världens bästa pappa. Blev först provocerad av ditt inlägg men din nästsista mening lugnade mig. Det finns utan tvekan idioter till fädrar.

    Under min uppväxt har jag alltid upplevt att det folk tycker synd om mig för att jag inte har en mamma (har givetvis en mamma, men bor inte med henne). Alltid funnit det oerhört provocerande eftersom att de bara antar att min pappa inte skulle räcka eller vara en bra pappa. Upplever inte att barn till ensamstående mammor får samma frågor. Dags att sluta fördöma ensamstående pappor. Det går alldeles utmärkt att bara ha en pappa (eller mamma). Huvudsaken är att den förälder (eller föräldrar) som ett barn växer upp med ger kärlek och omsorg. Kan nästan känna att det är ett privigelium att få växa upp med en förälder eftersom relationen emellan blir så otroligt stark, jag vet ingen kompis som kan berätta så mkt som jag kan för min pappa. Den relationen är jag djupt tacksam för.

          1. Trodde det framgick tydligt att jag inte trodde du tyckte alla pappor är skräp (skrev att jag först blev provocerad men lugnade ner mig av nästsista meningen).

            Om det ändå inte framgick så får jag väl klargöra det nu; Jag tror inte att du tycker alla pappor är skräp.

  2. Jag håller inte med, om namnvalet ’Stora förtryckardagen’ alltså, men det är för att Mors/Fars dag handlar främst om relationen barn och förälder, och mellan tyranniska fäder och frånvarande fäder vinner de sistnämnda i rent antal.

    Jag föreslår därför att vi kallar det Pappa-kom-hem-dagen och ägnar en tanke åt alla fruar och barn som blir lämnade i sticket.

Lämna ett svar till Rebecka Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *