Svar på frågor del 1.

Här kommer första omgången svar. Kommer komma med en runda till ”vanliga” svar och sedan köra en speciell för frågor om kommunism, då jag känner att de kräver mer text för att besvara bra. Den som vill ställa en fråga kan göra det här.

Oj, känns som jag tänkt på så många frågor men nu glömt bort alla… Vet att du skrivit om det tidigare, men kan du inte berätta om hur du fick de åsikter du har i dag? Låter väldigt stort att gå från liberal till socialist. Fick du dina åsikter efter uppbrottet med pojkvännen?

Eftersom så många frågade skrev jag om resan från liberal till kommunist här. Kopplar inte samman det med uppbrottet med Emanuel så mycket, utan det var en process som påbörjades redan innan vi gjorde slut och sedan fortsatte. Jag har såklart influerats av partners och så vidare, men jag har ändå tänkt relativt självständigt i det mesta.

Berätta gärna mer om ditt liv. Vart pluggade du? Vem var du i skolan? Hur gick det i skolan? osv

Jag växte upp i villaförorten Enskede, som är en förort till Stockholm. Jag gick i Skarpnäcksskolan upp till femman, och bytte sedan till Bagarmossens skola där de hade en matte-no-klass. Jag minns att alla var skiträdda för att gå i Bagarmossen eftersom det gick så mycket ”invandrare” där. Alltså det var seriöst en otrolig hets kring detta. Jag är i alla fall väldigt nöjd med att jag gick där, för den andra skolan som alla placerades i, Björkhagen, verkade ha stora problem med mobbing. Sedan gick jag i kunskapsgymnasiet vilket jag inte kan rekommendera. Fattar inte varför jag valde så, för jag fick plats på Norra real först, men hoppade av. Det var kanske smart i och för sig för det verkar ha varit en sån jävla prestationskultur där, och jag vet inte om jag hade pallat det.

I skolan var jag väldigt mycket ensam. Jag tror inte att jag har några vänner kvar från min skoltid, ärligt talat. Jag var väldigt anti människor under hela högstadiet och gymnasiet, och kände väldigt mycket förakt, vilket gjorde att jag drog mig undan. Detta har som tur är gått över, för det är en jävligt tråkig attityd att gå igenom livet med både för en själv och personer i ens omgivning. Jag har alltid varit modig på det sättet att jag sagt ifrån när både jag själv och andra blivit dåligt behandlade. Jag tror att jag var ganska naiv när jag gick i låg- och mellanstadiet, jag lärde mig typ inte ”socialt spel” och liknande vilket ju både har för- och nackdelar.

Överlag har jag gjort bra ifrån mig i skolan. Jag har haft väldigt goda hemförhållanden under hela mitt liv, fått mycket trygghet och uppmuntran hemifrån och så vidare, vilket har gjort att jag har kunnat fokusera på skolan och mina intressen. Jag har alltid haft väldigt lätt för samhällskunskap, svenska och så vidare. Däremot har jag aldrig varit någon prestationsprinsessa, utan har alltid haft svårt att göra saker jag tycker är ointressanta. I slutet av gymnasiet blev jag deprimerad och fick gå ett år på halvfart, vilket gjorde att jag tog studenten et halvår senare. Då var jag väldigt glad att jag gick på den skola jag gjorde, för det gick verkligen lätt att fixa allting. Jag tror det hade en del att göra med att de tjänade på att kunna ta skolpeng för en elev de egentligen hade ganska lite jobb med. Jag har dock hört om folk som gått igenom extremt svåra kriser som inte har fått information om att det går att gå på halvfart, utan bara haft alternativet att hoppa av eller köra helfart. Det är verkligen onödigt och jag tycker att den som har problem med att klara skolan ska kolla upp möjligheterna till det.

Jag blir ofta så besviken när jag läser böcker och ser på film, för att jag som kvinna sällan känner mig representerad och för att det är så himla mycket stereotyper. Kan du ge tips på lite vettiga/feministvänliga böcker, filmer och tv-serier?

Bloggade om detta här, och det finns även ett gäng tips  kommentarerna under. Kan även tipsa om Egalias döttrar av Brantenberg som jag läser just nu. Den handlar om ett matriarkalt samhälle, vilket verkligen är sjukt intressant skildrat och ger en ökad inblick i orimligheten i patriarkatet.

Vilket datum är du född?

Den 25 Juli 1991 klämdes jag ur min mammas fitta.

Har du några syskon?

Ja. En lillebror som är 19 och en lillasyster som är 11.

Hur ser din relation med din familj ut, kan du diskutera med dem på ett bra sätt, håller ni med varandra eller tycker ni olika?

Överlag har jag en väldigt bra relation med min familj, både föräldrar och syskon. Jag har inte särskilt tät kontakt med min bror men det är trevligt när vi väl träffas. Vi diskuterar inte så jättemycket inom familjen, mina föräldrar orkar väl inte med mitt babbel och min syster är för liten. Däremot så brukar jag syssla med feministpropaganda gentemot min syster när jag är på besök. Jag tror vi tycker ganska lika om mycket, men mina föräldrar är inte alls lika vänster som jag är, utan lite sådär småborgerliga som folk blir när de har det gött. De kan till exempel säga saker som att arbetsmarknaden för unga inte alls är så jobbig. De har dock alltid röstat vänster, är emot alliansregeringens politik och så vidare. Jag tror att det hade varit betydligt mycket spändare stämning om det inte var så.

Hur är du när du bråkar, går du och suger på surheten eller försöker du ta upp problemen så fort som möjligt?

Beror helt på situation och grej vi bråkar om. I relationer så brukar jag ta upp saker så snabbt som möjligt, jag går sällan omkring och surar över saker. Jag brukar försöka undvika stora gräl, men jag brukar inte lägga mig bara för att skapa god stämning. Jag har dock tränat en del på att svälja stoltheten och ge personen jag grälar med rätt. Jag skulle seriöst kunna ha hur långa gräl som helst om jag bara tänkte på mig själv, så därför har jag fått lära mig att lugna ner mig lite. Jag kan ganska ofta vara rätt tvär och liksom fräsa till, vilket är något jag jobbar på. Gäller det politik så brukar jag sällan ha stora gräl utan mest vara sarkastisk. Det är kanske inte så sympatiskt men jag orkar liksom inte engagera mig i alla personer som tycker puckade saker.

Jag undrar lite hur du förhåller dig till vännerna du hade när du var liberal? Ofta kan jag känna att jag ändras och utvecklas i mina ståndpunkter men att många vänner ”är kvar”.. kan tycka detta är svårt att hitta en balans på, vilka ska en fortsätta umgås med osv osv… Vore intressant att höra vart du sätter dina gränser eller hur en ska säga, eller om du sätter gränser för vilka som du har vänskapsrelationer med…
De som jag var, och fortfarande är, riktigt tight med var redan vänster så det var inga problem där. De flesta från Ung liberal har jag helt slutat umgås med, men det är ingen större förlust. Vi umgicks ändå mest på grund av gemensamt engagemang, så det föll liksom bort automatiskt. Andra personer har gått åt vänster mer parallellt med mig. Jag har vissa ytligt bekanta som jag verkligen inte står ut med längre på grund av deras åsikter och deras människosyn, och de umgås jag inte heller med. Jag har dock inte tagit avstånd från någon närmare vän på grund av politik.
Jag har en kompis som verkligen står långt åt höger, men det funkar fint att hänga med hen eftersom hen inte är osympatisk och dessutom har god förståelse för ideologi och var vi skiljer oss åt i åsikter. Hen ställer liksom inte frågor som ”vill du ha det som i Sovjet eller” utan fattar vad jag står för, vilket gör samvaron betydligt enklare. Hen har också en inställning till politik som jag tycker känns bra, alltså hen är ingen karriärist eller liknande utan har ett genuint intresse för att förstå saker. Det jag kan störa mig mycket på från högerhåll är inte främst åsikterna i sig utan översitteriet och ignoransen inför vänstern, vilket hen inte uppvisar.
Vad vill du bli när du blir ”stor”?
Jag vill syssla med skrivande och politik/feminism på något vis. Jag hoppas på att kunna doktorera inom statskunskapen, helst något fält som angränsar till genus/feministisk teori. Jag skulle också kunna tänka mig att jobba inom förvaltningen, i alla fall ett tag.
När du var liten, vad ville du då bli när du blir stor?
Jag minns att jag verkligen ville bli florist. Älskade blommor och var grym på blomnamn och så. Annars var det väl typ de vanliga barndrömmarna; polis, prinsessa, läkare och så vidare. Jag har också närt författar- och konstnärsdrömmar. Funderade ett bra tag på journalist, men kände att jag inte pallade den arbetsmarknaden.
Hur var du som 13-åring? Som 17-åring? Hur tror du du komme vara som 30-åring?
Som 13-åring var jag nog ganska uppstudsig och bråkig. Tog väldigt mycket plats i skolan och så vidare. Tror det var ganska jobbig överlag att vara jag i den åldern, men tror det är en jobbig tid för alla. Ni vet: början av puberteten, en ska förhålla sig till en massa nytt socialt spel och så vidare. Sånt är jobbigt om en är en tönt vilket jag var. Det är nog jobbigt även om en inte är det också. Minns att jag hade en stor konflikt med min syslöjdslärare som måste varit i typ den åldern, en riktigt jobbig person som bara lät och sticka hela jävla året. Jag var så jävla arg på grund av detta och försökte få hen att låta mig göra något annat, men se det gick inte. Jag läste till och med läroplanen (!) och hade mig för att få igenom mig sak. Tyvärr så fick jag ändå sticka de jävla vantarna, men inte ens i svart som var min favoritfärg, alternativ som jag var. Minns att jag skrev långa noveller om denna person och hur vidrig hen var. Gud vilken jobbig elev jag måste ha varit.
Som 17-åring så blev jag ihop med min första partner och gick in i en lång jävla depression. Mådde otroligt dåligt och var väldigt frånvarande under denna period. Tror att detta var den period under vilken jag var som mest människofientlig, alltså jag hatade verkligen människor. Var nog rätt jobbig att ha att göra med.
Som 30-åring hoppas jag att jag jobbar med något som antingen relaterar till skrivandet eller akademin. Vill verkligen forska och känner inte att det är en total omöjlighet. Skulle även kunna tänka mig att jobba inom förvaltningen/med politik. Jag hoppas också att jag inte jobbar sådär överdrivet mycket, att jag är fortsatt politiskt aktiv och lika eller mer radikal än jag är idag. Jag tänker mig inte att jag kommer ha barn, men jag hoppas att jag kommer bo med någon eller några som jag vill dela min vardag med. Sedan hoppas jag såklart att samhället kommer ha kommit lita närmre kommunismen och jämställdheten.
Vad har du för könsidentitet och vilka pronomen föredrar du?
Jag har alltid varit bekväm i att identifiera mig som kvinna. Eftersom jag själv skriver könsneutralt och gärna ser att andra gör det önskar jag att de ska kalla mig och alla andra hen, men i en för övrigt könad text så funkar både hon och hen.
Vad har du för sexuell läggning?
Jag skulle nog säga att jag är heterosexuell. Har inte känt någon starkare dragning till någon kvinna i mitt liv, men utesluter såklart inte möjligheten.
Är du monoamorös eller polyamorös?
För ett tag sedan levda jag polyamoröst men avslutade en av relationerna sedan jag kommit så nära min nuvarande partner att det kändes märkligt (vi bor tillsammans och genomförde dessutom en flytt från en jävligt jobbig bostadssituation tillsammans, vilket svetsade oss samman väldigt mycket). Kan konstatera att båda grejerna fungerade bra rent känslomässigt, men att det blir svårt med polyamori när en bor tillsammans med en av dem.
Varför studerar du nationalekonomi? Vad vill du arbeta med när du är klar?
Studerar inte nationalekonomi, utan statskunskap. Studerade nationalekonomi förra terminen för att det ingår i exemen pol.kand. vilket är det jag ska läsa (kommer troligen in på programmet nästa termin), där jag kommer ha statskunskap som huvudämne. Anledningen till att jag läser pol.kand. är för att det intresserar mig och ger ingångar till akademin men samtidigt är en bra yrkesexamen om allt skulle skita sig. När jag är klar vill jag helst doktorera.
Är du aktiv i någon organisation?
Ja, är aktiv i en tjejjour.
Vad fick dig att ändra politisk åskådning?
Tillhör du någon religion, eller är du spirituell av något slag?
Är inte troende. Sysslade en del med meditation för ett tag sedan, men inte på ett ”spirituellt” sätt. Gör dock inte det längre, men tänker att jag ska börja igen eftersom det är himla givande.
Medan du var liberal, var du också feminist då?
Ja, det skulle jag säga. Hade dock inte i närheten av samma djupgående analys som jag har idag, tyckte till exempel att folk skulle vara feminist ”privat”. Tror att mycket av nyckeln till socialismen var ökad feministisk förståelse, vilket hjälpte mig att se även andra förtryck.
Om det var val idag, hur skulle du rösta och varför?
Jag skulle rösta V i riksdagsvalet, inte för att jag håller med dem i allt med för att de står längst åt vänster av de partier som kan tänkas komma in. Skulle eventuellt rösta F! i kommun eller landsting, men tänker att det är något jag ska efterforska lite mer när det väl blir val. Om inte F! så blir det V även där.

3 reaktioner till “Svar på frågor del 1.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *