Systraskap.

wpid-IMG_20140124_070635.jpgFör mig är systraskap det här: inte att försvara andra kvinnor i allt de tycker och tänker, men att erkänna de grundläggande likheterna i ens livssituation. Även om jag och Löwengrip har väldigt lite gemensamt så finns det en sak som förenar oss, och det är att vi båda är utsatta för patriarkalt förtryck. Detta förtryck behöver inte ta sig likartade uttryck för oss båda, men det finns där och vilar på samma samhälleliga grund.

Jag kan avsky (och avskyr) allt Löwengrip står för, men när hen berättar om sexuella trakasserier på krogen så kommer jag inte delta i något misstänkliggörande av hen, utan jag kommer stå på hens sida. Inte för att jag tycker om just Löwengrip och vill försvara hen som person, utan för att jag ser att vi har ett gemensamt intresse i det. Jag ser att jag, genom att försvara hen i den typen av fall, även försvarar mig själv. Genom att stå upp mot sexism oavsett vem om drabbas så försvarar jag andra kvinnor och mig själv som kvinna.

Det handlar inte om ”godhet” eller om att gilla varandra, det handlar om insikt om de intressen en har gemensamt. Och hur lite Löwengrip än inser detta så förstår jag att det är sant, hur lite Löwengrip än stöttar mig så kommer jag att säga ifrån när hen blir utsatt för sexism.

17 reaktioner till “Systraskap.”

  1. Finns det inte risk att det blir generaliserande att tala om systraskap? Jag tänker på postkolonial kritik (tex Mohanty) av ”det universella systraskapet” – att en skulle ha liknande erfarenheter av förtryck bara för att en tillhör ”samma kön”. Att det osynliggör komplexitet och förutsätter att det finns en gemenskap som kvinna som alla kvinnor förväntas kunna känna, även om det i själva verket är andra kvinnor som är deras värsta förtryckare. Kan man ens tala om en gemenskap baserad endast på kön?

    1. Jag menar inte att allas erfarenheter ser likadana ut, däremot att alla är förtryckta på samma grund, den könslig. Det tar sig dock olika uttryck, vilket jag tycker att jag tydliggör i texten.

  2. Om Isabella Löwengrip inte själv tycker att hon är utsatt för ett patriarkalt förtryck, innebär det då att hon har fel och att du har rätt?

      1. Varför är den konstig? För att den motsätter sig din verklighet? Men tänk om vi uppfattar verkligheten på olika sätt? Jag, kvinna 36 år upplever inte att jag är utsatt för ett patriarkalt förtryck. Sen, absolut att det finns patriarkala strukturer som lever kvar i samhället, men jag som individ upplever dem inte, varken yrkesmässigt eller privat. Kan du förstå vad jag menar och framför allt, kan du acceptera?

        1. Ja, det kan du väl tycka då, om det får dig att må bättre. Själv tänkte jag lägga energin på att motverka patriarkatet.

          1. Det är godtyckligt, alltså hur vi upplever våra liv. Min verklighet och din. Vi upplever olika och det är allas rätt i en demokrati. Jag är egentligen inte ute efter att säga emot dig, men vill bara öppna upp för att människor har olika verklighetsuppfattning. Jag kan ibland tycka att det råder en brist på denna insikt i vissa debatter generellt i samhället. Jag tex har barn med en kvinna, borde känna mig ”utanför normen och icke sedd” alternativt; särbehandlad etc. Men det gör jag inte. Borde gilla HEN, men det gör jag inte, för mig känns kön inte som något som skall ”bortarbetas”. Men möter däremot många som FÖRVÄNTAR sig att just jag, för att jag är homosexuell ska använda ordet HEN. Det irriterar mig. Är vän med en transperson som föraktar HEN just pga av att hon tycker att kön för henne är jätteviktigt, eftersom hon föddes med ”fel” kön. Sen tycker jag personligen att det är jättebra att du använder din energi för denna sak. Din röst behövs. Oj , va långt detta blev och babbligt och säkert utanför ämnet.

              1. Öh sorry då om tog illa upp! Skulle aldrig ha kommenterat. Ångrar mig nu. Ta gärna bort kommentaren om den stör dig.

                1. Jag tar inte ”illa upp”, jag bara bemöter det du skriver. Förstår inte varför det är ett problem för dig.

                  1. Jag uppfattar det som ett problem för dig eftersom du ifrågasätter
                    ”Fattar inte varför du behöver berätta det för mig” och använder härskarteknik form av ”snälla du” (förminskande)….för vi kan nog vara eniga om att du inte menar SNÄLLA i ordets rätta bemärkelse…

                    1. Nå, du är ju jävligt förminskande när du talar med mig som om jag inte begrep att alla inte tycker som jag.

  3. Sen måste jag tillstå att jag tycker Isabella Löwengrip, just det; numera Spångberg-Löwengrip lever sitt liv ganska feministiskt med tanke på de yrkesliv hon för och att hon inte alls känner sig som ett offer utan tvärtom, sprider ett ”kvinnor-kan-(bättre-än-män)”. Hon verkar också, likt många män tycka att det är självklart att hon inte skall vara föräldraledig mer än sin partner.

    1. Oavsett om hon ”känner” sig som ett offer eller ej så är hon förtryckt som kvinna i patriarkatet. Sedan är hon såklart och privilegierad i egenskap av vit och rik.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *