Hur vi minskar antalet aborter.

Det har börjat snackas mer och mer om abort på sista tiden. Ibland hörs det argument i stil med att det vore en bra sak om aborterna minskade, eftersom det är ett riskfyllt ingrep och så vidare. När en hör detta kan en kanske tro att personen som säger det är intresserad av kvinnors rättigheter, och det låter ju fint.

Jag är helt med på att det vore positivt om aborterna minskade. Abort är ett riskfyllt ingrepp som jag hoppas att så få som möjligt behöver erfara. Däremot är det ingen lösning att istället för aborter tvinga kvinnor att gå igenom graviditeter mot sin vilja. En graviditet är betydligt mer smärtsam och riskfylld än vad en abort är. Om en ser det ur kvinnans perspektiv är en abort alltså alltid att föredra, förutsatt att hon vill göra den.

Däremot har jag absolut ett intresse i att minska det totala antalet aborter. Det är nämligen alltid bättre att en kvinna slipper genomgå en abort över huvud taget. Hur gör vi då detta? Jo, vi minskar antalet ofrivilliga graviditeter, såklart! Att minska antalet ofrivilliga graviditeter är en perfekt lösning på frågan. Det är bra både för kvinnan och för samhället i stort.

Jag föreslår följande åtgärder för att minska antalet ofrivilliga graviditeter: utveckla preventivmedel för män, subventionera kondomer och låt dem vara mer lättillgängliga, ifrågasätt penetrationsnormen i högre grad, eftersom den leder till att folk har en massa barnalstrande sex fast de egentligen inte alls vill ha barn, betona mäns ansvar att skydda sig (och kvinnan) i betydligt högre utsträckning, då detta idag är något som främst åligger kvinnan.

Att tala om riskerna med en abort som om det vore ett skäl för att minska rätten till abort är förrädiskt. Vi måste se vad alternativen är. Att inskränka aborträtten kommer troligen inte att leda till att folk är mer försiktiga vid samlag, däremot kommer det leda till ett ökat antal ofrivilliga graviditeter och troligen också ett ökat antal illegala aborter som är betydligt mer riskfyllda än sådana som sker inom den etablerade vården.

Det stämmer att abort inte är en positiv upplevelse för de flesta kvinnor, men det är etter värre att tvingas in i en graviditet och ett moderskap en egentligen inte vill gå igenom. Om vi vill minska antalet aborter ska vi minska antalet ofrivilliga graviditeter, inte öka antalet ofrivilligt fullbordade graviditeter. Det är faktiskt inte särskilt konstigt.

Abortmotståndare är inte intresserade av kvinnors rättigheter eller känslor, de är bara intresserade av att fler kvinnor ska bindas till att krysta ut ungar de egentligen inte vill ha. De är intresserade av att öka den reproduktiva exploateringen av kvinnors kroppar. Något sådant kan jag såklart som feminist aldrig någonsin ställa mig bakom. Det vi behöver är en minskning av de ofrivilliga graviditeterna, så kvinnor slipper gå igenom såväl abort som graviditet bara för att någon snubbe ejakulerat i deras underliv.

Jag skulle vilja att ingen gjorde abort.

Vissa menar att man över huvud taget inte ska försöka minska antalet aborter, det håller jag verkligen inte med om. Abort är liksom inget litet skitingrepp utan en stor sak som kan leda till en massa komplikationer. Jag har hört att det är väldigt många som mår dåligt flera månader efter en abort av rent biologiska skäl, alltså utöver de tankar och känslor man kan ha i samband med ingreppet. Det är ju inte så konstigt, det påverkar såklart kroppen att ha ett liv växande inom sig och om detta avbryts så är det bara naturligt att det leder till komplikationer. På alla sätt och vis är det såklart bättre om folk skyddar sig på andra sätt.

Men att gå från denna tanke till tanken att abort ska förbjudas, bli mindre tillgängligt eller kosta mycket mer är att dra i lite väl höga växlar. Det finns en massa saker som man vill minimera i ett samhälle utan att förbjuda det. Arbetslöshet, fattigdom och tiggeri är tre skitbra exempel på problem vi måste jobba för att minska men inte medelst förbud, helt enkelt för att det inte är det som är kärnan i problemet.

Jag tänker mig att det finns två saker vi kan göra för att minska antalet aborter. Det första är såklart att minska antalet oönskade graviditeter vilket görs genom att uppmuntra människor till att skydda sig vid samlag. Det andra är att ha såpass bra villkor för föräldrar att personer slipper känna sig tvingade att göra en abort av ekonomiska eller sociala skäl. Däremot att strypa åtgången till själva ingreppet löser egentligen inga problem, det riskerar tvärtom att skapa nya. Om man till exempel tycker att en abort ska kosta för att man ”ska ta ansvar för sina handlingar” så undrar jag hur man tänker kring hur de människor som saknar resurser för att betala en abort ska kunna fostra ett jävla barn.

Överlag skulle jag önska att folk förstod skillnaden på att vilja att ett fenomen ska försvinna och att vilja förbjuda det. Det skulle göra hela samhällsdebatten så jävla mycket enklare. Men jag vill bara förtydliga att jag absolut inte är någon abortivrare. Jag tycker inte att abort är en bra sak, på samma sätt som jag inte tycker att tiggeri är det. Det betyder inte att jag vill förbjuda det eftersom jag, till skillnad från vissa andra, kan förstå att det är ett lite mer komplext fenomen än så.

Jag är så trött på att min reproduktiva förmåga ständigt ska användas i något politiskt jävla utspel.

Ofta när man diskuterar abort så är det någon som säger ”men abort ska inte användas som preventivmedel”. Senast ut är dessa två Sverigedemokrater som föreslagit att det ska avgiftsbeläggas med 10 000 kronor:

Abort har blivit ett preventivmedel samtidigt som det är omodernt att använda vanligt preventivmedel.

Detta är en ”sanning” som upprepas ganska ofta. Och ja, jag håller med om att det vore väldigt negativt om folk skippade att använda ”vanliga” preventivmedel och istället gjorde abort. Det av flera skäl, både samhällsekonomiska men framförallt för att abort kan vara traumatiskt, leda till känslomässiga besvär eller infertilitet. Men jag undrar verkligen hur ofta folk skippar andra preventivmedel för att de kan göra abort.

De gånger jag skippat att skydda mig har jag knappast tänkt att det är okej för att vi har fri abort. Jag har för det mesta inte funderat särskilt mycket på det alls för jag har varit kåt och velat knulla och sen har det inte blivit av med kondom. Det är ju inte som att jag gjort värsta kalkylen, på samma sätt som man inte gör det när man börjar röka, börjar äta onyttigt, struntar i att träna eller något annat som leder till ett försämrat hälsotillstånd. Man tänker ju inte: det är lugnt, vi har ändå fri sjukvård.

Det kan säkert hända att vissa personer tänker så, men jag tror inte det hör till vanligheten. Jag tänker att den grupp som framförallt brukar tas i beräkning när man diskuterar sånt här, alltså tonåringar, överlag inte brukar ha särskilt stor eftertänksamhet eller framförhållning när det gäller något i livet.

Jag önskar att folk kunde sluta slänga ur sig denna typ av påståenden utan att ha belägg för det. Det gör mig fruktansvärt irriterad, och vad värre är att när saker upprepas tillräckligt ofta så tas de till slut för sanning. Jag tror att påståendet ”abort används som preventivmedel” är ett typiskt sådant påstående för många. Det är liksom något som upprepats så till den milda grad att det gnuggats in i våra medvetanden, som om det vore sant.

Åh, dessa myter kring kvinnor förmåga att resonera, kvinnors val, vad kvinnor borde och inte borde ha rätt till. Kan vi bara komma överens om att frågan i alla fall inte borde diskuteras främst av män, utan att varken fråga kvinnor eller ta en titt på forskning på området. Jag är så trött på att min reproduktiva förmåga ständigt ska användas i något politiskt jävla utspel.

Det handlar inte om barnets rätt utan om min.

Ofta i abortdebatten så drar folk upp argumentet att man gör abort för barnets egen skull för att man för tillfället inte har förutsättningarna till att ta hand om ett barn. Visst kan det vara så att man verkligen saknar förutsättningar, typ att man har missbruksproblem och så vidare, och gör abort fast man egentligen hade velat ha barnet. Oftast handlar det dock om att man inte har optimala ekonomiska förutsättningar, att pappan är okänd och liknande. Som bekant finns det en massa barn som växer upp under liknande förhållanden och ändå får ett utmärkt liv.

Att argumentera för eller emot abort ur det ofödda barnets perspektiv tycker jag är ett misstag. Aborträtten handlar inte om barnets rätt att inte födas, det handlar om kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp. Detta gäller såväl om man vill göra abort som om man vill behålla barnet. Det får inte gå så långt att folk anses ha en moralisk skyldighet att göra abort, för barnets skull. Tyvärr är det lite den utvecklingen jag ser idag och det tycker jag är mycket beklagligt.

Såhär tänker jag: ja, abort är att förhindra ett liv. Ja, för de allra flesta barn är det bättre att födas än att inte födas, de flesta är tacksamma över livet. Nej, man behöver varken ha optimala sociala eller ekonomiska förutsättningar för att kunna sätta ett barn till världen. Men aborträtten måste ändå vara absolut för det handlar om min rätt att avgöra vad som får gro i min egen kropp, att avgöra vilket liv jag vill sätta till världen och inte. Det är inget jag ska behöva försvara med något annat argument än att jag helt enkelt inte vill.

För det första ska man inte behöva rättfärdiga att man gör vad man vill med sig själv. För det andra så kan ett sådant rättfärdigande, om allt för många ägnar sig åt det, leda till att det uppfattas som omoraliskt att faktiskt föda i sådana situationer. Och det hade ju varit olyckligt.

”Visst, gör abort men vi kommer göra allt som står i vår makt för att få dig att må riktigt pissigt för det”.

Blir väldigt ledsen när jag läser att man i Texas har inför en lag som säger att kvinnor som ska genomgå en abort måste både titta på ultraljudsbilder av fostret och lyssna på dess hjärtslag. Anledning är ju uppenbar, dessa kvinnor ska helt enkelt ”inse” att det är ett potentiellt liv (eller liv, som jag antar att de som försökt få igenom lagen kallar det) som de släcker när de genomgår en abort.

Jag hade ärligt talat haft större respekt om man helt villa förbjuda abort, men jag finner det enbart osmakligt att spela upp de jävla hjärtjuden. Herregud, personer som gör abort är medvetna om att det är ett potentiellt liv de släcker. Att detta extrema skuldbeläggande ska bli lagstadgat är ju bara jävligt äckligt. ”Visst, gör abort men vi kommer göra allt som står i vår makt för att få dig att må riktigt pissigt för det”. Varför inte bara skicka hem bilder på aborterade foster till personen och skicka en födelsedagskort till en gång om året på ”barnets” beräknade födelsedag så hon inte glömmer sitt hemska brott mot gud.

Ungefär som att lagstada att läkare vid lungcanceroperationer ska ba: ”du vet väl att det är ditt fel att du är sjuk eftersom du har rökt” eller säga ”du vet väl att det är ditt fel att du är överviktig” när de sysslar med överviktsrelaterade sjukdomar. Sjukvården ska väl finnas till för att göra folk friska och lyckliga, inte för att agera ännu en statlig pekpinne.

Jag undrar om även privata abortkliniker åläggs det här kravet, och i så fall blir ju saken etter värre ty där är det en klassfråga huruvida du blir påtvingad skuldkänslor när du tar dig rätten att bestämma över din egen kropp.

Att vara för fri abort är inte samma sak som att vara för abort.

När det gäller abortmotstånd finns det en uppfattning som jag ser som den absolut allra värsta. Nämligen att människor som är för fri abort är för abort.

Jag är för fri abort för att jag tycker att man ska få bestämma över sin egen kropp och för att jag inser hur otroligt problematiskt det skulle bli om abort förbjöds, samtidigt som jag inte ser att abort utgör ett stort problem idag. Alltså av principiella och pragmatiska skäl. Av samma anledning anser jag att folk ska få äta godis, även om det är onyttigt.

Däremot är det såklart jättebra om aborterna hålls till ett minimum och folk istället skyddar sig på andra sätt. Detta anser jag inte för att en abort dödar ett potentiellt liv, för det struntar jag faktiskt i. Däremot är abort ett ingrepp som kan vara smärtsamt att gå igenom och som dessutom innebär vissa risker.

Så det är klart som fan att jag skulle vilja ha ner antalet aborter till noll. Men inte lika mycket som jag vill ha ner antalet oönskade barn till noll. Och framförallt vill jag att aborterna ska försvinna för att de inte längre finns ett behov av dem, inte motverka dem bara för sakens skull.

Fri abort är en kvinnofråga.

En del här verkar ifrågasätta fri abort.

Jag kan förstå att man tycker att abort ska kosta som annan sjukvård, för mig veterligen är det den enda sjukvården idag som man får gratis (rätta mig om jag har fel). Men där går gränsen.

Varför? Jo, för att det är en så otroligt viktig jämställdhetsfråga.

Genom alla tider så har kvinnor blivit begränsade på grund av sina förmåga att skaffa barn. De har blivit hållna i hemmet, och om någon har blivit gravid utanför äktenskap så är det såklart alltid kvinnan som fått stå med hela skulden, eftersom det är på henne det syns. Mannen har alltid kunnat dra iväg och göra vad fan han vill.

Abort är ju såklart ingen perfekt lösning på det här. Abort är skitjobbigt att gå igenom, men om den dessutom skulle kosta flera tusenlappar för den enskilda så skulle det få fatala konsekvenser. Dels för att vissa kanske inte skulle kunna finansiera en abort, och oönskade barn skulle alltså blir mer av en klassfråga än vad det är idag. Men framförallt för att ungdomar från konservativa hem direkt skulle bli påkomna om de var tvungna att ha pengar till en abort.

Det ultimata vore ju såklart om folk skyddade sig på andra sätt, och därför tycker jag att man ska dela ut ultratunna kondomer på ungdomsmottagningar (det är väl inte bara jag som tycker att kondom suger?), subventionera fler olika typer av p-piller (olika p-piller funkar för olika tjejer) och dessutom ta upp i sexualkunskapen hur otroligt emotionellt plågsam en abort kan vara, så att folk förstår nackdelarna.

Men att sluta skattesubventionera aborter vore att kasta oss tillbaka flera årtionden när det kommer till jämställdhet. Vi skulle få står där med hela skulden och kostnaden, och även innan det med ansvaret för att skydda oss.

Abortmotståndarnas nya kampanj.

Abortmotstånd är nog en av de politiska falanger jag har absolut svårast att acceptera. Okej om man är religiös och inte vill göra abort själv, eller kanske sänka gränsen, men att vara hel och hållet emot abort är bara så jävla fel.

Jag tycker i alla fall att abortmotståndarnas nya kampanj är lite lustig eftersom den så totalt träffar målet för mig. Hela konceptet är att de åker runt i en bil med en bild på ett aborterat foster. De vill tydligen ”låta bilderna tala”. Men grejen är att det enda bilderna säger för mig är att det är äckligt och blodigt. Jag tycker inte att det ser sådär överdrivet mycket ut som ett barn. Jag tänker inte: ”oj, där ligger en liten död människa”, jag tänker: ”oj, där ligger en äcklig pöl med blod och lite kraffs (som jag helst inte vill ha i mitt underliv)”.

Dessutom är det ju bara efterblivet att vilja förbjuda en sak för att den ser äcklig ut. Döda djur ser också äckliga ut, ska vi förbjuda kött för det? Det viktigaste i kontexten är väl lidandet, och mig veterligen lider en gris mer i slakthuset än ett foster vid abort.

Och så ännu lite mer snack om abort.

När jag skrev om abort fick jag denna sköna kommentar:

Och vad exakt menar du med att utrota handikapp? Hur långt ska vi dra den gränsen? Ska vi utrota gamla människor som insjuknar och inte kan ta hand om sig själva, eller gäller detta bara en människa som inte har blivit född ännu?

Jag tycker, den stund du skriver att vi ska ”utrota” något, uppvisar du bristande respekt för de människor som bär på sjukdomen. För uppenbarligen är det inget du anser du vill ha i ditt samhälle.

Folk tycker att det är obehagligt att jag vill ”utrota” en sjukdom. Personligen tycker jag att det är mer samvetslöst att vilja att sjuka barn ska födas när det skulle kunna undvikas. Att jag saknar respekt för folk med downs stämmer inte; det finns en massa sjukdomar jag skulle vilja försvann vilket inte innebär att jag nedvärderar människorna som bär på dess sjukdomar. Men jag vill inte att barn ska födas med stora handikapp om det går att undvika.

En abort ska givetvis alltid ske på mammans villkor och efter att ha läst lite mer om läget i Danmark, och förstått att fosterdiagnostiken är en del i hela den standardiserade mallen för hur manbehandlar havande kvinnor, så tycker även jag att det är fel. Ett beslut om att undersöka sitt barn och sedan abortera det ska komma enbart på föräldrarnas initiativ. Fosterdiagnostiken som ”medföljer” automatiskt ska i min mening endast omfatta barnets och mammans säkerhet under graviditet och förlossning, och eventuellt sjukdomar som skulle leda till att ungen dog efter typ tre dagar utanför livmodern. Däremot ska tester för diverse sjukdomar vara lättillgängliga och gratis för alla.

Men det som är konstigt är att den här personen verkar tycka att det är likvärdigt att abortera foster med att döda gamla och sjuka människor, vilket såklart är helt absurt. Jag har ju fan aldrig sagt att man ska kunna döda ett fött barn med downs? Hela grunden i resonemanget om abort är ju att foster inte är människor och således inte kan tillmätas samma rättigheter. Vilken människosyn har man egentligen om man anser att en levande individ bör ha samma rättigheter som ett foster?

Jag förstår att många tycker att det känns fel att tala om potentiella människoliv på det här beräknande sättet. Jag säger inte att jag hade velat göra en abort om jag var i samma situation, eller ens velat testa fostret. Däremot står jag upp för att de som önskar göra det har den möjligheten utan att bli jämförda med Hitler (herregud, man måste ju inse skillnaden på att vara en född jude och ett foster med downs syndrom. Judendom är ju för helvete ingen sjukdom och ett foster är för helvete inte en människa).