Ganska ofta stöter jag på män som ser det här med feminism och kvinnoförtryck som någon slags rättegång i vilken de ska bevisas skyldiga eller inte. Dessa män brukar bli OERHÖRT upprörda när jag säger att förnekelsen av kvinnoförtrycket är en del av det. De tycker då att jag inte ger dem någon chans att komma undan sin skuld, eftersom de inte ens kan förneka patriarkatets existens.
Såhär; jag driver inte rättegångar, jag utvecklar, använder och populariserar feministisk teori. Att förnekelse av en förtryckande struktur är ett sätt att upprätthålla den är inte menat som ett ”bevis” för eller mot någon, det är en simpel beskrivning av hur verkligheten fungerar. Det är väl egentligen fullkomligt självklart att det fungerar på just det viset, det är klart att en strukturs upprätthållande kräver förnekelse av just denna struktur.
Jag är inte intresserad av att hålla någon slags rättegång med olika män där de ska bedömas som skyldiga eller ickeskyldiga. För det första så vet jag redan att alla män är just ”skyldiga” eftersom alla män förtrycker kvinnor i patriarkatet, för det andra är det helt ointressant att utreda vilka ”brott” enskilda individer har begått. Det intressanta för mig är och har alltid varit att sprida kunskap om hur patriarkatet fungerar.
Men allt detta är just teorier och ingenting annat, och det är inte som att feminismen i allmänhet eller jag i synnerhet har någon större ”makt” i det här samhället. Den man som inte håller med mig om att kvinnor blir förtryckta är fri att inte ta någon hänsyn till det. Det är såklart tråkigt, men det är ingenting jag kan göra någonting åt. Mina texter finns till för den som faktiskt vill förstå och bekämpa patriarkatet, inte för att jag ska ”bevisa” någons skuld. Det är liksom inga juridiskt korrekta vittnesmål det rör sig om.
Poängen är att ingenting automatiskt blir ”fel” bara för att det inte finns någon utväg för de som ”anklagas” att bevisa sin oskuld. Det är inte rättegångar det rör sig om, det är politik. Syftet är inte att enskilda män ska kunna sko sig och stämplas som bra män, oskyldiga till patriarkalt förtryck, poängen är att upphäva den samhällsomfattande struktur som är patriarkatet. För mig är det ointressant att erbjuda individuella män ”vägar ut”, berätta för dem hur de ska slippa undan ansvaret för kvinnoförtrycket, det intressanta är att kvinnor ska slippa bli förtryckta.
Jag tänker att hela det här individfokuset och rättegångsmentaliteten spelar på patriarkatets villkor eftersom det leder till att vi börjar diskutera enskilda män och deras förehavanden. Plötsligt blir det viktiga att erbjuda männen en väg ut ur att de är förtryckare, inte att upphäva patriarkatet. Det blir ett samtal om mäns rättigheter att inte falskeligen anklagas för förtryck, inte om kvinnors rättigheter att slippa bli förtryckta. Som alltid börjar det handla om mäns rättigheter, mäns intressen och så vidare.
Tänk om män bara kunde släppa sina jävla egon och sluta se allting som en fråga om sig själva, sin egen skuld och så vidare? Det hade varit jävligt fett faktiskt, att slippa dessa ständiga utdragna diskussioner med olika män som tycker att det viktigaste är att de inte blir orättvist anklagade för något.