Min nya favoritaffär.

En typ av affär jag aldrig vågar gå in i är asiatiska livsmedelsbutiker. De känns så interna och ogästvänliga.

Men för några dagar sedan i samband med mitt sushilagande så var jag i en sådan och bara myste runt. Älskar alla fina konserver och konstiga kryddor. I framtiden ska jag fan bara handla min mat här.

Appropå asiatlivs: kommer ihåg att jag läste nån LCHFblogg (ni vet ju vad jag tycker om sådant) om nån grej man skulle använda i maten (tror det kan ha varit tahini) och personen som skrev bloggen ba: ”man kan hitta den på hyllorna för invandrare”. Haha.

Varför göra en grej av att man har IG i livet?

En grej jag tycker är lite störig är stureplansbrudar som gör en grej av att de är så himla dåliga på att laga mat, så fort de står i köket bara flippar de och bränner vid precis allt. Förutom aspekten att det alltid underförstått i sådana påståenden finns det illa dolda skrytet om att man alltid haft råd med restaurangmat så tycker jag bara att det är så jävla fånigt att typ skryta om att man inte kan ta hand om sig själv.

Nejmen grattis! Kul för dig att du inte ens har inuitiv förmåga nog att kunna röra ihop en tomatsås eller köttbullar. Kul för dig att du inte ens kan googla fram ett recept och följa enkla anvisningar, jag tror för övrigt att det var ett krav för att få g i ”livet” i trean att man kunde följa en enkel instruktion. Om inte annat har väl varenda jävel haft hemkunskap där man i alla falllärde sig att koka makaroner.

Det ha rsäkert att göra med att de vill framstå som lite skönt grabbiga också. Typ ge intrycket av att de bara äter pizza och dricker öl och ändå är sjukt smala och snygga, fast de inte bryr sig. Gu va bra!

Det är fan inte svårt att laga mat. Alla som inbillar sig det har uppenbarligen inte prövat eller har för höga pretentioner. Vilket mähä som helst kan svänga ihop en enkel pasta så det är väl bara att ställa sig vid spisen och köra.

Dag fyra, vad jag ätit idag.

Jobbigt att tänka på vad man käkat eftersom jag blivit en sån jävla soffpotatis. Minns tiden då jag tränade flera gånger i veckan (ca en månad sedan).

Frule/lunch: Emanuels fenomenala wok med turkisk yoghurt och avocado.

Mellis: två fruktbrödsmackor, två dadlar.

Middag: potatisgratäng, nåt kött och stekta brytbönor hos Emanuels mamma. Mycket gott.

Efterrätt: Valnötsglass med björnbär och blåbär.

Amen så farligt var det inte trots allt.

Bullbak är inte duktigt, det är en hobby.

Min familj är en såndär duktig familj. Vi bakar surdegsbröd, kokar sylt av våra egna plommon, gör äppelmos av våra egna äpplen, bakar bullar stup i kvarten, lagar all mat från grunden (färdiga köttbullar, blodpudding eller liknande finns liksom inte i vårt hem). Det är alltid rent och fint hemma, mamma stickar och syr dockkläder själv och så vidare. Ni vet, allt det där som folk får ångest över att dem inte gör.

Detta leder till ett stort mindrevärdeskomplex hos vissa delar av vår släkt. Så fort det är släktmiddag så kommer de och ursäktar sig över att köttbullarna inte var hemgjorda och att sylten var köpt. De har inte haft tid att syssla med sånt, att göra sin egen sylt. Då säger mamma och pappa alltid: ”men snälla ni, vi gör detta för att vi tycker det är kul, inte för att vi känner att vi behöver. Om ni prioriterar annat i livet så visst! Ni behöver inte koka er egen jävla sylt, ni behöver inte baka era egna bullar!”. Och då kommer alltid det där: ”jamen det är klart, men jag tycker ju att det är så roligt men vi hinner ju aldrig”.

Faktum är att man alltid hinner om man tycker det är roligt, om det är något man prioriterar. Jag tycker verkligen att det är roligt att laga mat och baka, så jag tar mig tid att göra det och låter annat stryka på foten. För mig är det en avslappnande aktivitet och inget jag gör för att vara duktig. Varför folk nödvändigtvis ska tvinga sig att ägna sig åt dessa fullkomligt onödiga aktiviteter kan jag faktiskt inte begripa. Jag tror inte att era barn kommer bli olyckliga för att ni köpte lussebullarna istället för att baka dem själva, jag tror era barn kommer bli olyckliga om ni ägnar era liv åt att leva upp till någon slags ”perfekt mamma”-roll istället för att bara chilla.

Hemligheten med att orka ställa sig och baka bullar direkt efter förlossningen är att man tycker det är roligt. Om man gör det fast man egentligen inte vill så kan man faktiskt lika bra skita i det, för det finns banne mig inget egenvärde i att vara ”duktig” och man inte njuter av det.

Bilder tagen härifrån (underbaraClara).

Därför har jag svårt att begripa denna hets som går kring den här duktighetsgrejen. Som när folk snackar om att underbaraClara är så himla duktig och bra som gör allt själv, och att dem själva mår så dåligt över att dem inte hinner. Jamen strunta i det då? Förhoppningsvis ägnar sig Clara åt detta för att hon vill. Etter värre blir det när folk ska komma och tala om att Clara borde strunta i sina tant-fasoner och ägna sig åt saker som vanliga ungdomar gör. Jamen vad fan, hon vill ju leve sådär, låt henne. Jag tror inte att det handlar om att hon känner någon slags press över att baka perfekta bullar, jag tror att hon gör det för att hon vill.

Om alla bara insåg att graden av ”duktighet” handlar om man hyser intresse för det eller ej så skulle folk kanske slippa ha ångest över att de inte vara duktiga nog och klaga på alla tjejer som hypar bullbak, pyssel och syjunta. Man gör det man tycker om att göra, helt enkelt, och ingetdera är mer ”duktigt” än något annat.

Saker jag tänker på.

Ibland tänker jag på hur det skulle vara att känna sig full av vitalitet och livsglädje. Ni vet: sprudla av energi, livslust och ha en massa tid och ork över att göra roliga saker. Vara vid god hälsa, helt enkelt.

Ibland tänker jag på hur det vore att bara trivas med sin kropp, att vara nöjd med hur man ser ut, träna för att må bra, äta nyttigt men ändå inte vara fixerad. Ha ett riktigt friskt förhållningssätt till sin kropp, helt enkelt.

Jag tror jag ska skaffa det.

Bra jobbat Dennis!

Gick in på DennisM:s blogg nu och såg detta inlägg. Jag ba: fan vad fint. Fan vad fint att snubben som startade ett bråk med Hanna Fridén när han sade att hon var för tjock och att hon var snyggare när hon var ätstörd, som kallade sina kompisar för ”size zero-Zana” och ”plus size-Åsa”, som stolt deklamerade att han bara käkat äpplen i en vecka äntligen skriver om det här ordentligt, äntligen skriver om att han var ätstörd och hur värdelöst det är.

Bra Dennis! Det är fint att du går ut med det här, det är både modigt och inspirerande och dessutom ack så sant. För det finns få saker som är så värdelösa som självsvält, att spy upp sin mat eller liknande trams. Man blir bara ledsen, trött och ful.

Det är minsann utsidan som räknas.

Detta definierar typ allt vad jag stör mig på med det jag kallar porslinsflickor, det vill säga tjejer som alltid ska vara så jävla sköra, feminina och 50-taliga.

Varför varför varför handlar man mat som är äcklig eller ofunktionella prylar bara för att det är fint? Varför käkar man macaroons när de egentligen bara smakar socker, varför gulliga cupcakes som tar timmar att göra när de smakar likadant som helt vanliga jävla muffins, varför gulliga plåster när de inte fäster mer än en halvtimme? Varför köper man sockervaddssaft, det är väl helt uppenbart att det bara kommer smaka… socker? Eller?

Jo, för att det är en fin förpackning, en ”söt” tanke och något som passar in i ens jävla image. Lite såhär: tja, här springer jag omkring och är så jävla feminin och pantad att jag inte ens bryr mig om hur de saker jag konsumerar egentligen smakar eller fungerar, jag bryr mig bara om att ha något fint att visa på min blogg. Snacka om att dra ”det är utsidan som räknas” till oväntade höjder.

Uppdatering:

Folk verkar ha blivit upprörda över detta så jag känner att det är läge för en förklaring.

Nej, Sandra kunde inte smaka saften i affären och nej, jag behöver inte läsa bloggar jag stör mig på. Ja, det var omoget av mig att skriva detta. Det är omoget med personangrepp och jag ångrar det. Jag förstår också varför man vill skapa sin egen värld på bloggen eller vad det nu är för medie man rör sig i, det är okej.

Jag tycker mig se en utveckling i samhället där folk är mer intresserade av att få saker att verka fint ur ett tredjepersonsperspektiv än hur det verkligen är egentligen och detta manifesterar sig jävligt bra i porslinsflickor, som i princip reducerar sig själva till gulliga tjejer i fina klänningar. Visserligen tycker jag också om det som är fint, men jag har svårt för hur folk konceptualiserar hela sitt liv.

Plötsligt handlar saker inte längre om hur det smakar, fungerar eller faktiskt känns, det handlar om att det ska låta bra när man berättar om det eller vara fint på bild.

Detta fick Sandra tyvärr stå symbol för i min text. Jag ber om ursäkt.

Fy fan.

Idag när jag och min lillasyster kom hem från skolan så ville hon ha socker som pålägg på sin skorpa, det påminner mig om är min lillebror brukade använda kolasås (sån man har på glass) som pålägg i brist på nutella. FY!

En annan fin maträtt min brorsa brukar gör är en sk ”pizza”, vilket innebär riskaka med pizzasmak, tomatpuré, kryddor och ost. Kör i micron nån minut och så haru din pizza klar.

Recept: skön auberginegrej.

Mer recept nu. Tänkte fortsätta på spåret med att beskriva det som Renée Voltaire:

När jag behöver en snabb lunch så brukar jag göra den här aubergineröran, som smakar lite indiskt. Perfekt att äta varm med en klick mandelsmör eller varför inte en crunchy alfagroddsallad. Om det blir något över så brukar jag mixa det med valnötter till en salig röra och ha som pålägg på surdegsbrödet morgonen efter, eller varför inte som en smarrig nattmacka.

Du behöver en halv aubergine, vitlök, citron, lök, chili…

…salt, gurkmeja (om du inte har, skit i den, det är bara för färgens skull ändå), krossade tomater (färska tomater och hela tomater på burk funkar skitbra det med), olivolja, socker…

Häll salt på auberginen, det drar ut vattnet ur den vilket annars brukar göra den ganska sladdrig. Det räcker om det står en halvtimme, men ju längre desto bättre. Skölj sedan av saltet och krama ur auberginebitarna ordentligt, så att de ser ut som sladdriga små korvar.

I med vitlök, lök (som du hackat) och chili i pannan, som gärna ska vara så stor som möjligt, då försvinner vattnet snabbare och det blir inte lika såsigt. Låt fräsa snabbt, ha sen ner auberginen och stek den tills den krympt lite och fått ordentligt med färg, då kan du ha i salt, gurkmeja och spruta på citron, en halv såndär megacitron är lagom. Samtidigt kan du sätta de krossade tomaterna på avrinning, skaka ordentligt på silen så att så mycket vätska som möjligt försvinner, men spara den i nåt kärl.

Ha sedan i de krossade tomaterna och fräs runt ännu mer. Tillsätt av tomatsörjan om du tycker det behövs, jag brukar tillsätta kanske hälften, men låta det reduceras ordentligt. Det tillför smak.

Sen är det dags för min hatdel, det vill säga socker! Jag blir helt galen, socker i mat! Ve och fasa, mitt blodsocker kommer löpa amok och allt skiter sig, jag lägger på mig flera gram i vikt. Sockerförgiftning! Hjärtattack! Faktum kvarstår hursomhelst att alla tomatbaserade såser blir extremt mycket godare med lite lite socker i, det handlar typ om mindre än en tesked, kanske två nypor, och det blir man inte tjock av. Så i med det.

Sen ere klart, servera med valfritt tillbehör, jag brukar ha en klick creme fraiche på.

Recept: hummus.

Jag ”lovade” ju att skriva om mat, så här kommer det. Det är ganska svårt att komma ifrån den oändligt stora prettostämpeln som omgärdar det hela, men jag är pretto. Renée Voltaire skulle nog ha beskrivit det såhär (jag är inte där än i alla fall):

Idag skriver jag om hummus, en röra av kikärtor som är både god, nyttig, naturlig och inte minst vacker! Jag brukar ha den till allt, en klick till maten, på mackan, göra vackra linfrögarnerade biffar av den. Det är viktigt att hämta inspiration från andra matkulturer!

Spiskummin (superlite), citronkoncentrat (flaskan på bilden är bäst, alla andra är keffa), olivolja, vitvinsvinäger…

…tahini (sesampasta som ofta hittas i s.k. turkaffärer), chili (färsk är bäst), vitlök, salt…

…och kikärtor såklart.

Jag brukar ta en liter blötlagda och kokta kikärtor, men det beror ju såklart på hur stor och stark ens hushållsassistent är. I regel går det inte att fylla hela, för då tar allt väldigt lång tid.

Bäst är att blötlägga själv, dels för att det är otroligt mycket billigare men också för att ”färdiga” kikärtor brukar vara på tok för mjuka i och med att de är till för att ha i grytor och så vidare, och dessutom har gojsats upp av den där sörjan de ligger i. Det är enkelt att göra själv, man bara blötlägger över natten och kokar typ 20-30 minuter. Om jag ska göra hummus så brukar jag göra dem al dente, i det här fallet precis så att dem är ätbara men fortfarande hårda. Det bästa är om dem nästan är lite för hårda inuti, då blir hummusen lite kornig vilket jag gillar.

Sen går det att göra hummus direkt, men det bästa är att ha dem i kylen nån dag också, dels för att dem då blir kalla vilket gör att du känner smaken bättre när du smakar av (hummus ska ju ätas kall) och dels för att det då försvinner en massa stärkelse som lägger sig på utsidan av kikärtorna, den är det bara att skölja bort. Då blir hummusen mindre kladdig.

Sen är det bara att mixa ihop allt. Börja ha i lite mer än hälften av kikärtorna i mixern och gör det till en smet. Ha först i olja, vitvinsvinäger och citron, proportionerna brukar vara ungefär hälften så mycket vitvinsvinäger som olja och återigen hälften så mycket citron som vitvinsvinäger, man kör på tills konsistensen och smaken är najs helt enkelt. Sen kör man i resten så att det blandas ut ordentligt i smeten och sen kör man i resten av kikärtorna. Detta är för att alla kryddor ska hinna bli ordentligt blandade innan man har i alla kikärtor, eftersom det lätt blir för dålig cirkulation då, så den ska vara lite överkryddad.

Sen så har man i mer av vätskan så att det blir en bra konsistens. Nu ska man inte ha så mycket olja bara för att få det rinnigt, eftersom det lätt blir sjukt mycket då, ta vatten istället. Tänk på att vitvinsvinäger och citron har en tendens att göra det mer rinnigt än man tror, då det behövs väldigt mycket, så ta vattnet sist när du vet att du har rätt smak.

Sen ere klart! Lägg det i nån jävla burk och ha massa på mackan. Gott och nyttigt! Ser dock ut som låtsasbajs.