Att upprätthålla status quo är inte opolitiskt.

Lyssnade på ett inslag om mänskliga rättigheter på radio där det var en gubbe som oroade sig för att de mänskliga rättigheterna kan komma att ”politiseras” alltför mycket, alltså användas som slagträ i debatten av grupper med olika politiska intressen. Men, tänker jag, det är klart att något sådant som mänskliga rättigheter politiseras, det är ju för fan politik? De mänskliga rättigheterna tillfredsställs inte i vilket system som helst, det är ändå en ganska omfattande lista på vad en människa ska kunna göra.

Jag kan förvisso förstå varför någon som jobbar i Fn är intresserad av att hålla sig neutral rörande länders politik och håller sig till att kritisera specifika förhållanden och handlingar till förmån för de strukturer som leder dit; att gör det senare är nog i många fall alltför känsligt. Men detta begrepp, ”politisera”, är något jag hör mer och mer ofta och som jag undrar en del över. Att som politiker säga att en fråga inte ska politiseras, vad ska det egentligen innebära?

Vi som säger ”hen” vill tydligen politisera språket, alltså ändra språket för vår egen smutsiga politiska agendas skull. Jag undrar; tror dessa personer att språket i sin natur är opolitiskt? Att världen i sin natur är opolitisk? Tror dessa personer att det vi har nu är något slags urtillstånd, sprunget ur ickepolitik, och att vi som politiserar bara vill ta människor ifrån detta urtillståd? Tror dessa människor att tillvaron idag inte påverkas av politik?

Jag tycker verkligen att det är ett så märkligt sätt att resonera på. Politik förändrar samhället och således också människors liv och människor förändrar i sin tur politiken. Det mesta kan styras och styrs också politiskt. Även beslutet att överlåta vissa beslut åt t.ex. familjerna är politik.

Att man kan använda detta begrepp som politiker och fortfarande tas på allvar är ju bara konstigt. Som politiker borde man ju verkligen erkänna politikens kraft och fokusera på hur man kan förändra saker med politik, även om det man vill uppnå till exempel är att inget ska förändras alls. Men att upprätthålla status quo är inte opolitiskt, det är precis lika mycket politik som att göra något för att förändra.