All jävla reklam.

Idag har jag sett Bilar 2 med min lillasyster. Den var faktiskt underhållande och lagom lång, strax under två timmar. Jag hatar när den typen av film är längre än två timmar, det brukar innebära att den är otight mest.

Filmen klarade givetvis inte bechdeltestet, men vilken film gör det egentligen (tipsa gärna)?

En sak som däremot stör mig sinnessjukt mycket med att gå på bio är det faktum att de ägnar en jävla kvart (om inte mer?) åt reklam efter filmens utlovade starttid. Med tanke på att man kommer in i salongen tio till fem minuter innan filmens starttid för det mesta så blir det helt sinnessjukt mycket reklam.

Nu kommer det säkert komma någon idiot här och ba: ”men de tjänar ju pengar på reklamen”. Det fattar jag också, men jag tycker att det är ganska fräckt att sätta en starttid som man sedan inte håller sig till. Jag har betalat för att se filmen och dessutom ansträngt mig för att komma i tid för den och då tycker jag att en hel kvarts reklam är att överdriva.

Nänänä. Typisk anledning till att jag inte går på bio så ofta.

Företag kan faktiskt också ta ansvar.

Efter mitt inlägg om Gillettes efterblivna reklamkampanj så fick jag den här kommentaren:

Du är medveten om att Gilette säljer rakhyvlar? De förutsätter så klart att man tänker raka benen. Detta var det dummaste jag läst på länge.

Jag är givetvis medveten om att Gillette säljer rakhyvlar och att det därmed givetvis ligger i deras intresse att få det att verka som ett behov att raka benen. Jag har aldrig ifrågasatt Gillettes syfte med sin kampanj över huvud taget. Jag påpekade att jag tycker att det är ganska märkligt att de använder ordet ”naturligt” eftersom det faktiskt är ren lögn, vilket inte platsar i reklamkampanjer. Då fick jag detta som svar (jag har ändrat första meningen lite för att göra den mer begriplig, ni kan gå tillbaks och kolla originalet):

Du hänger bara upp dig på ordet naturlig. Det finns en efterfrågan på rakhyvlar > företag säljer och marknadsför.

Dessutom är det ju inget konstigt att Gilette faktiskt vill att fler och fler skall raka benen då de tjänar på det, därav marknadsföring. Sedan kan man ju sitta och tjura för att man själv inte vill att fler och fler skall raka benen, men det gör ju inte att företaget har gjort något fel. Man får väl som konsument helt enkelt välja bort det företagets produkter och, om man är väldigt ambitiös, kampanja för håriga ben och utnyttja friheten att uttrycka sin åsikt i vårt, tack och lov, fria samhälle.

Men det här inlägget klagar framförallt på företagets marknadsföring, vilket känns ganska snedvridet.

Varför är det snedvridet att klaga på hur ett företag marknadsför sig? Det är ju otroligt rimligt tycker jag. Företag skapar ju ideal i sina reklamer och därmed är det hemskt relevant att kritisera dem. Företag har inte större rätt att uttrycka sig för att de tjänar pengar på det, och jag kan kritisera vilka ideal ett företag sprider på samma sätt som jag kan kritisera en kolumnist eller vilken jävla person som helst.

Jag blir så trött på det där ”men du fattar väl varför de gör så” som kommer så fort man kritiserar företag. Klart jag fattar varför, på samma sätt som jag fattar vilka mekanismer som ligger bakom mobbning. Men bara för att det finns en förklaring betyder inte det att det är bra eller rätt eller ens acceptabelt. Det handlar ju egentligen bara om  att vilja dumförklara mig och därmed ogiltigförklara kritiken.

Det är tydligen relevant att påpeka att vi lever i ”ett fritt samhälle”. För det första är jag ganska säker på att Gillettes kampanj skulle kunna bli fälld av RO eftersom den är sexistisk. Tydligen så vore en mer rimlig motreaktion från min sida att bedriva en kampanj för håriga ben, men det intressanta här är ju hur företag tvingar på barn idéer om att de måste raka benen. Och jag har faktiskt full ”rätt” att uttrycka den åsikten också, för yttrandefriheten inkluderar också rätten att kritisera andras yttranden.

Och så denna eviga konsumentmakt. Jag använder Gillette för deras rakhyvlar är faktiskt bäst. Deras produkt är överlägsen, men deras reklam är sunkig. Jag tänker inte uppmuntra till bojkott av Gillette, men jag vill att de ska sluta sprida sina snedvridna budskap och det är det som är hela meningen med min kritik. Jag kritiserar inte Gillettes rakhyvlar, utan deras sunkiga kampanj. Och företag kan faktiskt ta ansvar över de budskap de sprider, företag består av människor och är inte mekaniska marknadstillfredsställare, som vissa verkar tro.

Spotify är ingen välgörenhetsorganisation.

Anna Troberg har skrivit en artikel på Newsmill om att Spotify tänkte strypa gratistjänsten. I stora drag håller jag med henne. Men sen börjar hon tjata om att de konsumenter som inte betalar med pengar faktiskt betalar med sin tid. Den tid man spenderar på att lyssna på reklam, får man anta.

Spotifys agerande signalerar även att man inte hyser någon större respekt för de kunder som använt sig av ”gratistjänsten”. Dessa kunder är inte osnutna gratisätare. Vi har betalat med något som för individen ofta är värt betydligt mycket mer än pengar. Vi har betalat med vår tid. Vår tid är pengar. Det har reklamsäljare insett för längesedan. Det är därför de kan sälja vår tid för dyra pengar. Det är hög tid att vi konsumenter också börjar värdera vår tid ordentligt och kräver att bli respekterade som vilka kunder som helst.

Det må vara sant att vi betalar med vår tid, men någonstans måste det ju faktiskt komma in pengar också. Dessa pengar kommer ju in genom att företag vill annonsera på Spotify, och anledningen till att de önskar annonsera är ju knappast bara att folk ska höra deras reklam, de förväntar sig ju även att en liten del av dessa människor också konsumerar produkten. Varför skulle man annars betala för reklamutrymme? Det verkar ju knäppt!

Reklam är ingen universallösning på finansiering av allt. För att folk ska vilja annonsera så måste ju annonsen öka försäljningen, annars går det ju inte ihop. Det är ju inte så att det magiskt skapas pengar för att jag lyssnar på en jingel.

Jag tvivlar på att Spotify behöver strypa gratistjänsten för att fler ska lyssna, men i idealistiska resonemang om att Spotify borde värdera vår ”tid” fungerar liksom inte i kontexten. Antingen är Spotifys modell lönsam, och då kan de fortsätta med den, eller så måste de förändra den. För hur mycket man än vill det är Spotify ingen välgörenhetsorganisation utan ett företag, som liksom de flesta andra företag drivs av profitintresse.

Provocerad.

Satan vad jag störde mig på den här reklamen igår.

Är familjeliv ens ett seriöst företag, med en inkomst de har råd att göra reklam med? Är inte det sjukt? Det forumet är ju befolkat av troll och på riktigt galna människor.

Sen tänker jag på Hanna Graaf. Fan vad tråkigt det är med utvikningsbrudar som ska skaffa sig barn och helylleimage. Hon är säkert sjukt konservativ i familjefrågor.

Men det som stör mig mest är följande: de försöker vara lite ”aktuella” och ”moderna” och ta upp frågan om vem som ska ta hand om barnet, men missar helt den direkt avgörande detaljen att inte från början utgå från att den som lyssnar på programmet är mamman.

För inte en chans att det är så att de utgår från att det är en homosexuell man.

Feminism del fyra, om sexualiseringen av det offentliga rummet.

Jag skrev ju innan om Malin Swalins idiotiska ledare. Jag har även en reflektion kring den på temat feminism.

Malin skriver att det är konstigt att samma människor som försvarar det offentliga hånglet också är dem som tycker att man bör kämpa emot den så kallade sexualiseringen av det offentliga rummet.

Ännu märkligare är att det finns människor som står upp för offentligt hångel och samtidigt vill använda lagen för att få bort ”sexualiseringen av det offentliga rummet”. En putande Fredrik Ljungberg på jätteaffisch är aldrig så påträngande som hångelparet på tåget.

Jag läste en forskningsrapport om populära tv-serier riktade till kvinnor och där framfördes tesen att det var pornofierad puritanism det rörde sig om. Jag vet inte om jag skulle använda uttrycket pornofierad i sammanhanget men hela poängen var hur som helst att tv-serierna genomgående var fasta vid könsroller och idéer om att samspelet kvinnor och män emellan mest centrerar kring könsumgänge. Trots detta så nämndes eller visades inte sex som sådant ofta och om det gjorde det så var det lite pinsamt och ”fel”. Tjejerna gick omkring och var snygga och sexiga mest hela tiden och antogs vara intresserade av att killar skulle gilla dem, men deras egen sexualdrift var tabubelagd.

Jag tycker detta är en utmärkt analys av den så kallade sexualiseringen av det offentliga rummet. Var man än tittar så ser man avklädda kvinnor (och män, ibland) som är ”sexiga”. Men det finns något unket i sexigheten, för sex ser väl för helvete aldrig ut så? Sådär finputsat och onaturligt.

Ofta refereras det till en reklam som ”sexig” för att den innehåller avklädda människor. Men det är sällan mängden kläder på modellen som avgör hur vi uppfattar en reklam. Det är något annat: ett ansiktsuttryck, en miljö, en förväntan. Jag tror till exempel att vi kan enas om att bilden nedan är betydligt mycket mer sexuell än en genomsnittlig underklädesreklam trots att tjejen har kläder på sig (oavsett om man tänder på djur eller ej).

Så vad är egentligen sexigt? Hur ser ”riktigt” sex egentligen ut? Det är säkert olika för olika personer men jag hävdar att de flesta som har en någotsånär utvecklad sexualitet (alltså haft sex ett tag och njuter av det) har ett begrepp av sexighet som skiljer sig från det där kliniska som man ser i underklädesreklamer. När jag knullar ligger jag i alla fall inte med lätt särade läppar och perfekt glansig hy. Jag stönar och grismacherar och luktar säkert fruktansvärt mycket svett. Tiden när jag tänkte på att vara snygg medan jag knullade är lyckligtvis långt borta. Sex är inte kliniskt, sex är svettigt, smutsigt men framförallt något ytterst fysiskt, djuriskt och naturligt.

Så här ser det inte ut i det offentliga rummet. Snarare handlar sexualiseringen av det offentliga rummet om någon slags falsk sexualisering, där man gärna visar hud och hintar om saker som sägs vara sexuella, men aldrig går över gränsen till det där djuriska och naturliga.

Jag läste ett inlägg på tuttrevolution om att Asos hade suddat ut bröstvårtorna på sin modell.

Och detta får nog sätta fingret på det jag famlar efter. Här står modellen, hon visar hud, klyfta, hon har särade glasiga läppar och en genomskinlig bh. Sexiga attribut från topp till tå. Men hennes bröstvårtor är bortretuscherade.

Många tycker säkert att det skulle vara stötande med bröstvårtor. Men kom igen, den här bilden anspelar på sex, oavsett bröstvårtornas befintlighet. Är det inte egentligen värre att kvinnor växer upp med iden om att en snygg kvinna saknar bröstvårtor än med att få se naturliga kvinnobröst på stan. Ofta handlar nog moralpaniken inte om sex, utan om naturlighet. Att vi är rädda för det naturliga.

I sexualiseringen av det offentliga rummet så förflyttar man sex ifrån vad det egentligen är, något naturligt fullt av kroppsvätskor, till något slags låtsassex. Retuscherat och regisserat. Snyggt och avskalat. En halvöppen mun med läppglans på en kvinna utan bröstvårtor. Och kvinnor förvandlas i samma veva till några slags låtsassexobjekt. Ständigt pigga, fräscha, vältränade, airbrushade, slätrakade och med den där kåta och villiga blicken. Och numera dessutom utan bröstvårtor.

Och det är därför det är okej att hångla offentligt och fortfarande vara emot den ständiga exploateringen av perfekta kvinnokroppar i sexiga positioner. För att hångla är naturligt, det är jämställt, det är inget obehagligt ideal som sätter press på människor att vara perfekta till omänsklighetens gräns.

Jag skiter fullständigt i hur mycket sex som finns i det offentliga rummet, men jag skulle bra gärna vilja ha lite mer naturlighet.

Victoria Milan.

Otrohetssajten Victoria Milan har ju blivit sjukt uppmärksammad på sista tiden i och med sin reklam där det står ”gör livet levande. Ha en affär”. Vissa tycker att det är avskyvärt. Jag kan inte säga att jag tycker det, monogaminormen vi har idag har ju sina brister, vilket märks i bland annat det faktum att folk är otrogna frekvent.

Men vad jag stör mig på är hur upphovsmannen till sajten uttalar sig kring det.

Jag förstår att folk reagerar. Men ingen som är lycklig i sin parrelation kommer ju att använda sig av vår tjänst bara för att vi gör reklam.

Den här iden om att alla människor går omkring och är bestämda om hur de vill leva sina liv är vanligt förekommande men alltid lika fel. Det måste ju finnas tusentals människor i gränslandet mellan otrohet och trohet. Säkert en massa som bara vill prova på men som nojjar över att bli upptäckta eller att den andra parten ska bli för involverad, eller helt enkelt inte vet hur man ska gå tillväga. Eller en massa som blir med i sajten utan att egentligen planera att göra det på riktigt, men som sedan dras med.

Hur man än vrider och vänder på det så är reklamen i sin utformning mer reklam för att ha en affär än reklam för sajten som sådan. Den kommer att få människor att fundera, det kan jag garantera.

Referenspunkter i konsumtionssamhället.

För några dagar sedan chillade jag i affären med min lillasyster. Vi gick förbi en massa alla hjärtans dag-godis som reades ut och jag ba: ”kolla vilka fina Boel, såna ska jagköpa och så ska jag och Emanuel sitta och mysa i soffan och äta dem tillsammans!”. Varpå Boel kollar skeptiskt på mig och ba: ”det låter som reklam”.’

Två nyheter.

  1. Det här nya avslöjandet att BMI kan vara en ”bluff” är lite töntigt tycker jag. Jag menar herregud, vilken människa har de senaste två åren inte vetat att den som har mycket muskler kan få väga mer. Och vem har inte blivit matad med tjatet om att mängden fett spelar mindre roll än var det sitter (bukfetma osv). BMI är utmärkt om man ska mäta fetma och utveckling på en större nivå, typ hur mycket högre genomsnittsbmit i Sverige är nu i jämförelse med för tio år seda. Man måste ta det för vad det är: ett trubbigt statistikverktyg
  2. Att coca-colas hemliga recept har läckt ut. För det första är det väl fan inte så jävla hemligt längre, idag finns det sjukt många olika kemiska analysmetoder och det är med största sannolikhet möjligt att ta reda på exakt vad som ingår i coca-cola. Det spelar ingen roll, för folk inbillar sig att coca-cola är godare ändå. Jag tror verkligen inte att folk skulle sluta köpa coca-cola för att det kom en exakt likadan produkt på marknanden. Det är på gurnd av detta som patentivrarnas argument inte fungerar: ingen bryr sig om vems produkt som är bäst, det är varumärket man vill åt. Om du sett en reklam med an lycklig människa som dricker cola så spelar det ingen roll att något annat märke gör samma produkt till ettlägre pris, du vill fortfarande sitta där med den glänsande rödaflaskan/burken i din hand och veta att det är äkta coca-cola du dricker.

Man kan väl bli objektifierad oavsett kön?

Att reklamen med Boxermannen iförd endast kalsonger blev fälld av RO väcker reaktioner.

Jag har läst flera blogginlägg som handlar om att detta är ”fel” eftersom kvinnor objektifieras varje dag i reklamen.

Så nu reagerar killarna? Att pinnsmala redigerade falska ”perfekta” bilder på tjejer finns överallt, varenda gathörn, varenda busshålls plats det gör inte så mycket. Men nu när det kommer en på en kille med massa muskel (tecknad dessutom) så är det diskriminering för killar? visar upp en falsk syn hur killar ser ut? jasså och det gör det inte på tjejerna då menar ni?

Eller såhär:

Visst är det så att kvinnor också framställs som sexobjekt, men RO fäller ju sådana reklamer hela tiden! Vad skulle RO ha gjort? Sagt såhär kanske: ”ja, visst är denna reklam objektifierande men det spelar ingen roll eftersom tjejer blir objektifierade så ofta”. För att upprätthålla någon slags maktbalans mellan könen?
Ska vi behöva ta upp den ”andra sidan” av debatten så fort någon kille utsätts för stereotypt kvinnlig diskriminering? Vad skulle egentligen syftet med det vara? Fel är väl fel oavsett vilket kön personens som drabbas har?
Jag tror att det är det här tankesättet som ligger bakom att så många män känner sådana agg inför ”feminister”. För många som kämpar för kvinnors rättigheter förlöjligar det faktum att män också kan utsättas för jobbiga grejer.
Det är inte heller helt ovanligt att folk har någon slags ide om en smärtbalans som ska finnas mellan könen, alltså att killar ska lida för att tjejer gjort det. Det är ett mycket destruktivt sätt att resonera på, för människor är trots allt människor oavsett kön.
Jag tycker att det är upprörande att man på det här sättet förlöjligar att det finns killar som faktiskt känner sig kränkta av den här reklamen med motiveringen att tjejer också blir utsatta för detta. Vi skulle kunna diskutera hela konceptet att fälla reklam för att den är ”objektifierande” men om vi har en lag så ska den gälla lika för alla, oavsett kön. Vilket automatiskt leder till att fler reklamer med tjejer fälls eftersom fler reklamer med objektifierade tjejer finns.