Mänskliga rättigheter hit och dit.

Herregud. Detta tar fan priset.

Socialdemokraterna går ut i en debattartikel mot Beatrice Ask och säger att det minsann inte är en mänsklig rättighet att köpa sex utomlands. Att sexköpslagsivraren framför andra, Beatrice Ask själv, säger ifrån känns väl om något som ett varningstecken av dignitet i denna fråga.

Förvisso. Jag skulle aldrig nämna explicit sexköp som en mänsklig rättighet. Men måste man börja tjata om ”mänskliga rättigheter” så fort man snackar om lagförslag? Vem fan bryr sig om det är en mänsklig rättighet eller inte. Den brännande frågan här är ju huruvida det är rimligt att låta svensk lag gälla utomlands, speciellt när det rör sig om en ganska tveksam och internationellt ovanlig lag.

Lite högre nivå på debatten om jag får be.

Dagens stora fråga.

Dagens stora fråga: är det okej att sälja sin själ till djävulen för att kunna köpa ett schysst objektiv?

Ska på arbetsintervju för ett telemarketingföretag nu. Fattar inte varför jag skickade in min ansökan dit för nu har jag bara ångest, både över att bli dissad och för den eventuella möjligheten att jag får jobbet.

Är för övrigt sjuk. Jag tror att det är guds straff för att jag ens överväger att ta det här jobbet. Hua!

Om straff som hämnd.

Jag läser debattartikeln rörande KD och läser följande:

Det är viktigt att personer som begår brott bestraffas och döms till straff som står i rimlig proportion till den kränkning av brottsoffret som brottet faktiskt utgör.

Detta är en syn på brott och straff jag tycker är djupt obehaglig.

I min värld så ges straff dels för rehabilitering av sjuk individer som begår brott, dels för att hålla vissa mycket farliga människor borta från samhället och dessutom finns de ju till för ett avskräckande syfte. Men att straffet ska ses som en institutionaliserad hämnd tycker jag är absurt.

Straffen ska ju finnas till för att ett tryggare samhälle ska skapas, inte för att brottsoffer ska få någon slags känslomässig kompensation, det har vi skadestånd till. Och samhällets dömande, dessutom.

Straffen ska inte ta mer pengar i anspråk än vad som krävs för att det här med trygghet ska uppnås, för fängelser kostar faktiskt, även om inte tänker på det. Och jag kan säga att jag inte vill att mina skattepengar ska gå till orimliga straff ur en samhällssynpunkt bara för att brottsoffer ska tycka att det känns skönt att gärningsmannen får vad han förtjänar.

I grund och botten är väl detta en typisk kristen, i alla fall djupt konservativ(och således också kristet influerad), ståndpunkt. Och det kan nog vara därför KD bemöts av så många ”fördomar”, helt enkelt för att det strängt taget inte är fördomar vi talar om, utan fakta.

Utred riktiga brott istället.

Åh herregud vad jag blir irriterad på människor som tycker att det är så himla trist att man kan vara anonym på nätet. Som ba: ”men jag tycker folk är så himla elaka, ska man kunna vara det utan att få sitt straff??????”.

Man ba: ja? Jävligt efterbliven inställning kan jag tycka, att man med lagliga medel ska hindra stackars människor (i det här fallet orkidéexpeter) att bli påhoppade anonymt. Inte bara för att det inte är statens uppgift att se till att människor har det trevligt, utan helt enkelt för att eftergifterna på yttrandefriheten är på tok för stora för att man ska palla bry sig om alla stackare som folk säger elaka saker till.

Sen undrar jag också: vad fan skulle en avanonymisering leda till? Troligen inte ett skit! Visst, det skulle göra att människor kunde ta saken i egna händer och skicka hotbrev/ringa/söka upp personer som varit dumma på internet, och därigenom själva göra sig skyldiga till lagbrott. Men rättsväsendet har fan i mig viktigare saker att syssla med än att folk ”kränker” varandra på forum. Typ att utreda riktiga brott.

Och det sätter väl fingret på vad jag hatar med folk som ska komma och moralisera kring internet. Dessa människor tycker undantagslöst att rättsväsendet ska stå till förfogande när det gäller fildelningsbrott, internetmobbing och blogginlägg som handlar om att man tycker att invandrare är dumma. De tycker att man ska upprätthålla samma krav på vad som får och inte får publiceras på nätet som i en tidning. Vad de missar är att det är ett helt omöjligt projekt rent ekonomiskt, rättsapparaten kan bara inte ta den belastningen. Tänk er att de skulle utreda varenda elakt inlägg Kissie skrev? Det skulle verkligen bli helt omöjligt.

Ibland måste man göra prioriteringar och då tycker jag att de som inte fixar ”det hårda klimatet” på internet kan köpa latte för sina pengar alternativt betala sina egna rättegångskostnader, för jag vill fan inte att domstolar ska syssla med att utreda lindrig internetmobbing när vi redan som det är har ett stort problem med att många anmälda riktiga brott (som misshandel) inte utreds ordentligt, för att det saknas resurser. Och då är Alexandra Pascalidous orkidésamlande vän inte enligt mig en rimlig prioritet.

Men ja för fan.

Det enda vettiga lagförslaget från en kristdemokrat någonsin: förbjud kamphundar. Självklart med det obligatoriska ”tänk på barnen”-argumentet, men ändå.

Nu är väl förbud alltid kefft på sitt sätt, men just kamphundar är faktiskt en ganska absurd företeelse. En sån hund kan liksom döda en människa och gör det också då och då, både spontant och uppmanat.

Så finns det en massa personer som säger att kamphundar ju faktiskt kan vara fina familjehundar. Ja, och Hitler var en djurvän. Faktum kvarstår att en kamphund är ett potentiellt dödligt vapen som vem som helst får inneha.

Sen tycker jag väl att förbud är lite att ta i, men lämplighetstester och en ansvarsförskjutning från hund till ägare om något bara går fel. Det som händer nu om hunden flippar är att den får bära munkavle, blir avlivad och i värsta fall att ägaren förbjuds att ha hund i framtiden, men ägaren kan inte åtalas för vårdslöshet*. Ansvaret ligger i min mening hos ägaren, i och med att hen beslutat att skaffa en såpass farlig hund.

*Jag är inte 100 procent säker på detta, så jag reserverar mig för eventuella fel.