Twitter 17/8. Den patriarkala bekräftelsen som härskarteknik.

Alltså hyllandet av starka/självständiga kvinnor som ”sexiga” är så vidrigt. Alla dessa män som objektifierar feministiska kvinnor. Dessa män som i detta hyllande gör anspråk på att själva vara feministiska, men det enda de gör är att exotisera den feministiska kvinnan. En kvinna får såklart inte vara stark och självständig för sin egen skull. Nejnej, då ska hon objektifieras, göras till en mans våta dröm. Att ge kvinnor patriarkal bekräftelse för feministiska handlingar är ett utmärkt sätt att oskadliggöra dem.

Det är intressant hur män använder sin förmåga att ge patriarkal bekräftelse som en härskarteknik. Ett sätt att styra kvinnors handlande. Så många män som skrivit till mig ”du är bra och smart” och sedan följt av ett ”men…”, och sedan kommen en instruktion om hur jag ska göra för att behaga ännu lite mer, för att den mannen ska bli nöjd.

Den patriarkala bekräftelsen används ständigt för att styra feminister, i mäns uppdelande av ”vettiga” och ”ovettiga” feminister. När män ger bekräftelse till kvinnor i egenskap av ”vettiga feminister” är detta inte något snällt utan ett sätt att utöva makt.

Samma sak när män bekräftar kvinnor som i sitt utseende eller handlande strider mot normen om hur en kvinna ska vara. Och nästan alltid bygger denna bekräftelse på att den kvinnan ändå är lagom; lagom feministisk, lagom normbrytande. Aldrig för mycket. Det kan vara sexigt men en kvinna med lite håriga ben, men det får inte bli för mycket. Det kan vara sexigt med en kvinna som tar plats, men bara om hon kan tyglas på släktmiddagarna.

Så fort en kvinna bryter mot normen måste hon ges detta smakprov på patriarkal bekräftelse, för att sukta efter mer. Män måste berömma henne, bedöma henne, för att hon inte ska tro för en sekund att hon finns till för sin egen skull. Den patriarkala bekräftelsen är en härskarteknik. Den kommer nämligen alltid med villkor. Att du ska bli accepterad och bekräftad bara som du är, är såklart otänkbart. Det handlar alltid om förmåga att förbättra. Kan inte män fatta att jag inte behöver deras jävla godkännande eller råd om hur jag ska bli bättre. Att jag är min egen.

21 reaktioner till “Twitter 17/8. Den patriarkala bekräftelsen som härskarteknik.”

  1. Jag slutar aldrig förundras över hur mycket och snabbt du tänker- så många välgenomtänkta (och välskrivna) inlägg, så ofta. Tack!

  2. Haha, jag hade ju viss kontakt med antifeministiska/jämställdistiska/duvet bloggosfären förr. Älskade när jag fick kredd av deras kommentatorer som ”du är en vettig feminist” och man ba visste att de skulle toksvänga ifråga om min vettighet och bli SÅ besvikna nästa gång jag skrev nåt för feministiskt för dem.

  3. ”Alltså hyllandet av starka/självständiga kvinnor som ”sexiga” är så vidrigt. Alla dessa män som objektifierar feministiska kvinnor. Dessa män som i detta hyllande gör anspråk på att själva vara feministiska, men det enda de gör är att exotisera den feministiska kvinnan.”

    När det gäller objektifieringen av kvinnor i maktposition så tycker jag att den mest verkar komma utifrån, t ex i medias belysning. På insidan, i styrelserum är det oftast helt annorlunda. Här är dessa kvinnor fullständigt ”en av grabbarna” då deras förhållande till makt är exakt detsamma. Det är kvinnor som skriver under på och assimilerar sig i den rådande ordningen och sedan excellerar. Ingen man skulle vara dum nog att utsätta henne för sexism eftersom det bara skulle ge henne ammunition att sänka honom med.

    En typisk sådan kvinna är Hillary Clinton. Från samhällets sida är objektifieringen total men inom partiet är det knappt någon som ens vågar ifrågasätta henne.

    Det skulle vara intressant att höra ditt perspektiv på maktkvinnor. Är det bra för att det är kvinnor som tar sig fram på poster som de inte kunde nå tidigare, eller är det dåligt för att de beter sig exakt som de patriarkala män de omges av och således upprätthåller manskulturen i dessa miljöer?

  4. Så hemskt sant och klarsynt. Inte så ofta män kritiserar varandra genom att inleda med att ge komplimanger för den andra personens intelligens, män förutsätts ju vara smarta och komma med genomtänkta resonemang. Tycker överhuvudtaget att det är obehagligt att få höra att jag är ”en smart tjej” – som att min intelligens är någonting som gör att jag avviker från andra tjejer?

  5. Jag tänker att många personer agerar såhär oberoende av könet på personen man adresserar. Förnekar inte att det finns män som klappar kvinnor på huvudet; ger dem bekräftelse.

    Men om en person är sån oberoende av könet på personen man adresserar handlar det verkligen alltid om ”patriarkal bekräftelse”?

    1. Tja, det är ganska ovanligt att kvinnor gör detta. Patriarkal bekräftelse kan dock utövar även av kvinnor, för även de kan bekräfta att en passar in i de patriarkal värderingarna.

      1. Min partner beskrev en situation där just en kvinna gjorde detta. Tror inte att det är riktigt så ovanligt som du påstår. Det handlar om makt, imo. Makt har folk oavsett biologiskt och socialt konstruerat kön.

        Däremot förstår jag inte varför det hela behövs skriva som patriarkalt? Det handlar om bekräftelse från människor i maktposition. Bekräftelse från makten.

        1. Ja, i det här fallet den patriarkala makten. Samma saker kan göras ur andra maktpositioner också, men då är det inte patriarkal makt som utövas.

              1. Hur skiljer du på de olika typerna av maktutövande då? Och hur vet du att en utövas istället för den andra?

                Försöker helt enkelt förstå hur du skiljer på begreppen.

                1. Det är inte alltid lätt, men för det mesta så är det ganska tydligt vilken maktposition som utnyttjas. nedlåtande uttalanden om kvinnor görs t.ex. ofta från en patriarkal maktposition.

                  1. Det köper jag. Däremot tror jag att det kan vara svårt att veta de exakta maktförhållandena.
                    Jag tro att många nedlåtande uttalanden om kvinnor görs av högst utsatta individer; det är i alla fall min erfarenhet.

  6. Det här förstår jag inte. En man kan alltså inte kritisera en kvinnas text och peka på vad han anser är t.ex. missade detaljer? De exempel du citerar ter sig för mig (iallafall de två första) vara helt ortodox, och konstruktiv, diskussionsretorik. Om en kvinna hade sagt så, hade det väl inte varit några problem? Finns det något sätt för en man att uttrycka sig kritiskt mot en kvinnlig text utan att vara en ond patriarkal översittare?

    Jag ser mig själv som feminist och tycker OP är bra och intressant. Men jag kommer aldrig förstå varför det är nödvändigt att vara så otroligt separatistisk och absolut i sin retorik. En del av de här kommentarerna liknar de värre på Flashback, där jag själv är skrivande aktiv mot idioter på Integration & invandring och Feminism & jämställdhet. Vill ni verkligen sänka er till deras nivå?

  7. Minns att jag till en uppsats i pedagogik kom i kontakt med forskning som studerat vad barn föredrar att läsa om. Den visade att pojkar gärna läste om starka kvinnor, så länge det även fanns män som var starkare (Mulan, Ronja Rövardotter etc) så det tycks ju vara något som börjar tidigt..

  8. Sååå braaa! Jag har hår under armar och på mina bena, som alla andra mäniskor såklart, som jag inte rakar av. Nu faller det sig så att jag har väldigt ljust hår, ljusare än på huvet, både under armar och på benen. Detta har lett till att jag ofta får höra att det inte spelare så stor roll då, att jag inte stör så mycket, ibland har jag även själv sagt nåt sådant för att förklara mig.

Lämna ett svar till genus SCHMENUS Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *