”Typiskt svenskt”.

På sista tiden har jag tänkt en del på det här fenomenet svenskar som raljerar över saker som är ”typiskt svensk”, typ ”lagom”, att stå lydigt i kö, äta surströmming, att inte prata med främlingar på bussen eller vad som helst som folk får för sig är ”typiskt svenskt”. Har träffat ett gäng sådana människor i mitt liv som pratar väldigt mycket om hur Sverige och svenskar ”är”, ofta nedsättande och raljant.

Det jag stör mig på med detta är att det blir en typ av nationalism och identitetsbygge. Även om en lyfter fram saker som är ”dåliga” så skapar en idén om en gemensam nationell identitet, nationella särdrag som folk antas inneha och förhålla sig till. Det antas liksom finnas en svensk kultur och ett svenskt sätt att vara på, och detta är ju onekligen nationalistiska idéer. Jag tror inte att det finns någon enhetlig svensk ”kultur” eller liknande, säkert finns det vissa saker en kan peka ut som vanligare men skillnader mellan olika sociala grupperingar lär vara alltför stora för att en ska kunna peka ut någon svensk identitet. Alla sådana försök kommer att vila på stereotyper och gränsdragningar kring vem som är en ”riktig” svensk, eftersom en massa svenska medborgare oundvikligen kommer att exkluderas ur definitionen.

Vidare, om vi nu hade velat lyfta fram dåliga saker med Sverige så kan vi väl typ prata om den strukturella rasismen, urholkningen av välfärden, att vi bygger vårt välstånd på att exploatera andra länder, att vi säljer vapen till diktaturer och så vidare (lovar det finns typ 1000 saker som SUGER med Sverige som är bra mycket allvarligare än att vi gillar ”lagom”). Men dessa människor pratar aldrig om sådana saker. Det låter alltid typ ”ja vi är ju stela i Sverige men det är ju så braaaa med svensk välfärd/jämställdhet/whatever”. Sverige är liksom så himla himla bra så vi kan kosta på oss att raljera lite över att folk kanske inte beter sig som om de var bästa vänner med främlingar. Alla vet ju att det inte är det där som räknas i det långa loppet, och just därför kan en väl lika gärna klaga lite.

Det är en slags falsk ödmjukhet som står mig upp i halsen. Alla dessa som kostar på sig en liten klagosång för att ändå till slut komma fram till att Sverige ju faktiskt är bäst när det kommer till det som är viktigt på riktigt, typ jämställdhet och välfärd och att det typ beror på att vi bara är så för det är den ”kultur” vi har. Sorry, men som samhällskritik är detta uselt. Det är bara tramsigt och nationalistiskt koketteri.

35 reaktioner till “”Typiskt svenskt”.”

  1. Håller med, har också stört mig på detta. Det känns också som att genom att framhålla att svenskar är tråkiga osv skapar en bilden av att, även om svenskar kanske är lite för tråkiga, så är de ändå de ”civiliserade” i förhållande till andra kulturer, de normala. Så även om andra grupper av människor eller kulturer beskrivs som roligare så beskrivs de också som mer ociviliserade, mindre lugna och rationella, vilket tänker jag blir exotifierande.

    1. Ja, verkligen. Typ ”mmm härligt med lite feststämning men i sverige är det trots allt tryggt och bra”.

    2. Det är ju så också i många fall, även om också svenskar är ocivliserade inom vissa områden jämfört med andra kulturer. Ett typiskt bra exempel tycker jag är ”oj” som många säger när de går in i nån eller liknande, där beter vi oss inte så bra som det skulle kunna gå att göra.

      Sen betyder det förstås inte att vi inte skall jobba med en hel del frågor som kan förbättras, men att se och peka ut skillnader mot andra är det inget fel i sig med. Ett enkelt sätt att se vad som är typiskt svenskt och inte är att åka på semester och iaktta och prata med andra svenskar, där blir det väldigt tydligt.

  2. Ja! Det är vidrigt. Jag håller just nu på att plugga upp mina gymnasiebetyg och läste en kurs som heter ”Etik och människans livsvillkor”. Den läses tydligen av många dom utbildar sig inom vård och omsorg och boken är därför skriven ur ett vårdperspektiv. Jag höll på att kräkas när jag läste kapitlet om kultur och livsåskådningar. Under devisen ”Man måste känna till sin egen kultur för att lära känna andras” spaltades det upp ”typiskt svenska” grejer, samma som du tar upp här med att stå fint i kö, komma i tid, vara lagom, konflikträdda och värna om vårt personliga utrymme. För att sedan jämföra med andra kulturers kindpussande och högre röster typ.
    Sen stod det om kulturkompetens lite senare i boken. Där stod det också att man måste känna till sin egen kultur för att lära känna andras, och det pratades om öppenhet mot andra kulturer och jag ba: ”Va? Först ska man få veta exakt vilka ”skillnader” som finns, för att spä på så många fördomar som möjligt. Sen ska man förhålla sig öppet, utan fördomar, mot människor från andra kulturer.”
    I möten. Inom vården. Alltså, någon måste göra något åt dagens studentlitteratur. Ingen analys alls, ingen som problematiserar. Det här bara presenteras som rena rasistiska fakta, och sen får man pekpinnar om att inte nämna dessa ”skillnader” när man bemöter människor i en vårdsituation där man själv står i en maktposition. Lär ju vara… Enkelt.
    Själv tänker jag mig ”kulturkompetens” som en medvetenhet om maktstrukturer så man vet hur det fungerar och sedan kan fundera över sitt bemötande på rätt sätt.
    Ja, det här blev ju en roman, men jag har tänkt på det ett tag och funderat över om det var jag som var knäpp eller nåt.

  3. Läste en gång en vidrig artikel med svenskar som hade flyttat utomlands och sedan skulle flytta tillbaka till Sverige. ALLA i artikeln sa samma sak, ”Sverige är så tråååååkigt, ni är så stela och trista!”. Varför flyttar du hem då? Låt mig vara tråkig i fred.
    Sverige är ett bättre land om en jämför med många andra men det betyder fortfarande inte att det är bra här, det betyder bara att det kunde varit värre. Du kan inte prata om hur ett land eller ett folk ”är” för det finns aldrig något rätt eller fel. Bara för att vi har kommit lite längre på vissa punkter i det som anses vara framtida utveckling (som skola, språk, teknik etc.) betyder inte det att vi är bättre än alla andra länder. Särskilt inte när det väldigt ofta är vi (eller något annat jävla i-land) som har varit och fuckat (eller fortfarande fuckar) upp i länderna som anses vara längre bak i samma utvecklingen.

    1. Klart det går att prata om, ta bara en sån sak som hur kösystem till post eller bussar fungerar i olika länder eller städer.

  4. Intressant, jag har faktiskt inte sett just gnällandet på det sättet. Har mest tänkt att det ofta andas klasshat, alltså att se ner på ”svenssons” som ”nöjer sig” med att vara ”medelmåttor”. Som är som folk är mest, anses relativt ”omedvetna” – helt enkelt pga måste lägga det mesta av tiden och pengarna på att försöka försörja sig och få vardagen att gå ihop med allt vad det innebär och inte på typ att försöka vara originell.

  5. Men hur ser du på nationalism på andra håll i världen? Palestinierna drivs väl av en form av nationalism? Skottarna vill kanske bli ”egna”. Och så forna Jugoslavien som föll sönder i etniska och religiösa grupperingar. Sen har vi baskerna. O.s.v.
    I hela världen tycks det gå som en våg av nationalism. De gamla gränserna som ofta drogs upp av kolonialmakter skaver och folk söker efter en gemensam identitet.
    Samtidigt som globalisternas våta dröm är en enda världsregering tycks folken sätta sig till motvärns. Det märks ju i Sverige också – SD, Svenskarnas parti och ett ökat motstånd mot EU.
    Det här är ju lite OT, men det slog mig när jag läste din text.

    1. Men det är ju såklart skillnad när det handlar om att slå sig fri från kolonialism eller typ att hävda sin ras överlägsenhet.

  6. Jo, självklart, men nationalism har ju ofta även etniska eller ”rasliga” ingredienser. Det komplicerar även en berättigad frihetsrörelse.
    Jag tycker att världen nu präglas av separatism och renodling av olika identiteter.

  7. Jag förstår inte kopplingen ”typiskt svenskt” och nationalism. Eller menar du att socialantropologin och etnologin i sig föder nationalism?

    1. Jag tycker att jag förklarar kopplingen ganska tydligt i inlägget. Kan du vara lite mer specifik med vad som är oklart?

  8. Tycker det är en otydlig koppling mellan att påpeka olika kulturella yttringar i områden till nationalism. Har aldrig uppfattat det som att man använder ”typiskt svenskt” som någon ursäkt för någonting eller att det ena sättet skulle bättre än det andra. Har man varit i olika delar av världen kommer man se såväl likheter som särdrag.

  9. Ok, men då finns det väl inget ”Sverige” då. Behöver kanske inte vara svårare än så.

      1. Jo, några få motståndsfickor finns väl ännu kvar, förvisso. Men dessa går nog att få bukt med, bara man vidtar rätt sorts åtgärder, i syfte att den fascistiska entiteten ”Sverige” äntligen ska kunna avskaffas för gott.

        1. Men alltså, sverige som nation existerar ju politiskt och det är ngt vi måste förhålla oss till.

          1. Ja, men det innebär väl inte att den måste fortsätta existera i det oändliga? Eller önskar du att den ska göra det? I så fall har jag nog missförstått dig grovt.

              1. Det må vara ett ”faktum”, men har vi rätt att resignera för det? Strukturellt våld kan bara bekämpas genom reellt våld. Det om något är en historisk realitet. Duckar vi så är kampen redan hopplöst förlorad.

                  1. Men det gör ju inte bekväm uppgivenhet heller. Massor återstår ännu, och det kan trots allt uträttas. Om sen ”allt” går att göra är förstås en annan sak, och vi är inte där än. Jag anser ändå att oerhört mycket redan har förverkligats vad gäller att motverka nationen som fascistisk idé och rasistiskt fenomen. Det finns ingen anledning att någonsin plötsligt nöja sig.

  10. Ibland kan jag också uppleva att detta sägs av folk som är missnöjda med hur mycket tillgång de får till främlingar i offentliga rum, typ de tycker att det är så tråååkigt att folk inte vill bli raggade på eller allmänt socialiserade med på tunnelbanan.

    1. Jo, det där är ju en sådan sak som är svår att förstå utifrån.
      Jag förklarade det för en rysk kompis att det inte har att göra med att folk dömer ut honom, bara det att han måste tona ner och framförallt söka sig till platser där folk kanske vill socialisera med folk de inte känner. Samt naturligtvis att det är extremt sällsynt att någon har lust att spontanprata med främlingar i Stockholms tunnelbana, oavsett hur charmig och fin du än är.

      Det är nog bättre att vara tydlig om sådant på ett schysst sätt och inte exkludera. Jag kan ju förstå om de personerna han störde dömer ut honom just i det läget, men jag har ju inte rätt att göra det. I så fall blir det ett översitteri där han sitter och gnäller över ”jävla Sverige” medan jag hånflinar åt att han inte har hela bilden.

      .. och jo, när infödda svenskar gör det är det värre, för då kan det rimligtvis inte bero på kulturkrock.

  11. Jag tror du har rätt.
    Genom att erkänna ”små synder” och beklaga sig över det flyttas fokus på ett sätt som gör att diskussioner om allvarligare saker uteblir.

    Då finns det heller inte rum för att samtala om hur vi kan utvecklas framåt.

  12. Det låter i mina öron en aning som att du gör det när du säger att någonting negativt är ”ett faktum”. Sådan attityd kan lätt förvandlas till en ursäkt för att skita i fortsatt ansträngning.

  13. Det mest obehagliga tycker jag är att beskriva ”hur folk är”. Som att en har vissa attribut bara för att en fötts på en viss plats, typ Sverige, eller hoppla, har en viss hudfärg. Rasistiskt var det ja! Håller med dig.

  14. Håller verkligen med! Och att en skapar någon slags nationalism i illusionen (och stoltheten som följer) om hur icke-nationalistiska, jämställda och utvecklade vi är som land/samhälle/kultur.

  15. Ju svenskare partier ju mindre andel kvinnliga anhängare.De kan fråga sig ”var är brudarna”

Lämna ett svar till Anders Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *