Frågade ju i ett tidigare inlägg vad som fick er att våga begära kvinnor. Tänkte publicera lite svar nu! Om ni inte vill vara med så skriv en kommentar så tar jag bort.
för mig underlättade det väldigt att jag kom in i ett helt nytt sammanhang där ingen visste vem jag var sen innan och därmed inte hade föreställningen om mig som hetero baserat på vilka de visste att jag haft relationer med innan. Jag sökte mig till kvinnor, och sammanhang där jag visste att folk var lesbiska etc på skolan jag går på. Snart ingick jag i klicken och sedan gick det av sig självt. Så nytt sammanhang var absolut en hjälp. Det kändes dock inte som en dramatisk förändring, även om själva grejen såklart var lite läskig och spännande som allt annat nytt. Nerver looking back
Såhär var det nog mycket för mig också. när jag flyttade till Örebro bestämde jag mig för att inte skapa nya relationer med män, och det har jag hållt mig till. Hade tur och träffade många kvinnor som begär kvinnor tidigt och har umgåtts mycket med dem och fått stöd. Det
Jag är inte heller där än men på väg. Det blir ett på alla vis politiskt beslut, jag är så less på män och hut det är att ha en relation med en man. Kanske har jag bara hamnat med fel män men seriöst, jag är 35, har ett barn (som har en pappa som är den som till slut fick mig att vägra män) och börja leta alternativ. Förr eller senare vågar jag säkert leta efter en dejt, kravlistan är rätt kort: inte man, inte en sjusovare och ingen slarver. men det är läskigt, jag har mycket i bagaget och så känner jag mig mig som en total nybörjare på området kvinnor som tänkbara partners.
Jag lovar att det finns en massa nybörjare därute! Det är verkligen olika vilka åldrar folk börjar söka sig till kvinnor i.
För mig var det nog ett ganska odramatiskt inglidande. Jag har egentligen vetat ganska länge, trots att jag inte började reflektera över det förrän senare. Första gången jag insåg att jag var kär i en tjej var jag 13. Jag kommer bara ihåg att jag inte tänkte så mycket på det, men att det samtidigt kändes lite konstigt. I samma veva kom min äldre syster ut, min bästa kompis osv. Det blev bara mer och mer normaliserat. Första gången jag vågade var när jag var 18, och en tjej som jag redan från första dagen hade tyckt om började visa intresse för mig med. Jag blev så kär och lycklig som en kan bli och ville helt enkelt att alla skulle få veta, så ”komma ut” grejen blev inte så svår för mig. Även här insåg jag att jag verkligen var ”all girls and no men”.
Jag tror att det är mycket enklare att komma ut om en har en partner, jag hade själv den fördelen. Dels att en har något att ”visa upp”, hur cyniskt det än kan låta, men också att en känner sig säker på sitt eget begär. När jag insåg att det gick att vara med kvinnor så var det en ickefråga för mig; klart en ska fortsätta!
Var helt inställd på att träffa tjejer och bara hänga med tjejer men har misslyckats ofantligt. Flyttade till ny stad, nytt universitet. Slutar med att alla som går i min klass är män och att jag blir inneboende hos en man!?!
Så jag undrar liksom, var håller ni hus, alla fantastiska kvinnor?
Har liksom underbara vänskapsrelationer sen tidigare och vi håller ihop… så gott det går när allihopa har flyttat till olika städer/länder för sina pojkvänners skull.Saknar verkligen den där tjejgruppen man hade när man var precis i den ålder då man kunde göra lite som man ville, men ännu inte hade träffat några killar. Det var liksom då som man skrattade så att man grät.
Så Fanny, du uppmuntrar och motiverar mig verkligen. Det stärker mig så ofantligt att läsa din blogg och sen gå ut och fortsätta försöka ta kontakt, hitta kretsar att vara med i…
Jag ska hitta er
Vad kul att läsa! Jag försöker ju själv med dejtinggruppen Cksck, coola kvinnor söker coola kvinnor, att skapa något slags rum för kvinnor som begär kvinnor. Den är ganska stor och en kan söka på städer i gruppen för att se om någon har skrivit. Underskatta inte betydelsen av vänner! Att ha vänskaper med kvinnor som begär kvinnor gör det så mycket enklare.
Ja du, jag träffade en kvinna som var så galet sexig. Inte på det här traditionella sättet möjligtvis men för första gången i mitt blev blev jag sedd av en person som var attraherad av mig som en hel människa. När hon tittar på mig känns det inte som att hon enbart ser mitt utseende utan hon ser hela mig, svårt att förklara. Men jag tog steget och tänkte att det var dumt att slänga bort något så fint bara för att hon är en kvinna.
Nu har vi varit tillsammans i några månader och har nog aldrig varit lyckligare, det är så skönt att veta vart en har sin partner utan att behöva köra gissningslekar och annat som en måste göra när en är tillsammans med män. Och jag älskar henne mer än vad jag trodde var möjligt, även om jag inte vill att det någonsin ska ta slut med oss kommer jag definitivt inte gå tillbaka till män om det skulle ta slut. Det är kvinnor som gäller hädanefter.
Hur en upplever kvinnor som attraktiva tycker jag känns väldigt annorlunda gentemot hur en upplever män. Kvinnor kan vara så oerhört sexiga trots att de inte är konventionellt attraktiva. Men män tänder en i min erfarenhet mer på den samhälleliga makt de innehar att bedömma en. Jag upplever också mig själv som mycket hetare nu när jag kan se skönheten i andra kvinnor, och det är verkligen så befriande!
: D : D Tack för tipset om coola kvinnor!