När en skriver om problemet med att kritisera Islam så reagerar många med ”men vadå, ska en inte få kritisera Islam”? Jag försöker inte förbjuda någon från att göra något (som om jag ens kunde göra det), men jag tycker att en alltid ska fundera på varför en kritiserar något och vad en bidrar till när en gör det. Min ståndpunkt i frågan är att vi idag lever i en tid och plats där all kritik av Islam riskerar att bidra till något väldigt obehagligt. Det kan ju inte vara någon nyhet för någon att det idag råder en enorm hets mot muslimer som kan komma att går riktigt riktigt illa. I ett sådant läge måste en helt enkelt tänka sig noga för innan en ”kritiserar” Islam. Tänk er själva att ”kritisera” judendomen på 30-talet i Tyskland?
Sedan undrar jag verkligen varför folk känner ett sådant satans behov av att kritisera Islam. Det är nästan alltid människor som varken själva är muslimer eller har särskilt mycket kontakt med muslimer i sitt dagliga liv som tycker att Islam ska kritiseras. Varför? Jag menar inte att det aldrig kan vara relevant, men ibland får jag intrycket av att det handlar mer om en grej en ska få göra än att det egentligen finns något faktiskt behov av det. Det känns ofta som att tanken ”en måste få kritisera Islam” ofta föregår själva idén om att det finns en relevant kritik att leverera. Att människor typ letar efter saker en kan kritisera inom Islam, istället för att kritisera all den skit som finns mitt framför nosen på en.
Nu kanske någon tänker ”men vaddå, grej X är ju faktiskt en askass och förtryckande grej som förekommer inom Islam”, vilket såklart ofta stämmer. Grejen är: om en granskar något kommer en alltid hitta saker att kritisera, frågan är varför det så ofta är Islam som utsätts för granskningen från första början. Det finns kassa grejer överallt, men av något skäl är folk extremt kåta på att prata om de kassa grejer som förekommer inom Islam. Detta är ingen slump. Innan en gräver ner sig i det borde en kanske fråga sig: varför och varthän? Vad är syftet med att tala om just det här just nu, finns det verkligen ingenting som är liiite mer angeläget? Kanske kanske kan det vara liiite mer relevant att tala om att det finns en väldigt stark rasistisk rörelse i hela Europa som bara växer och växer, eller så kan vi tala om att patriarkatet finns typ överallt och inte bara i ”främmande” kulturer.
Det finns såklart problem inom olika muslimska kontexter, de är såklart patriarkala på samma sätt som resten av världen är det. Detta jobbar vi med inom tjejjouren när vi talar om hur kvinnoförtryck kan ta sig uttryck i olika kontexter, vi levererar dock ingen specifik kritik av Islam. Det vi vänder oss emot är förtryck av kvinnor, inte något specifikt muslimskt sådant. Sedan ska en såklart diskutera hur det tar sig uttryck inom en muslimsk kontext liksom en ska diskutera hur det tar sig uttryck i alla andra relevanta kontexter, frågan är var en lägger fokuset, om en lägger det på Islam eller på kvinnoförtrycket. Det går att tala om hur kvinnoförtryck tar sig uttryck i en muslimsk kontext utan att behöva göra det till en fråga om Islams kvinnoförtryck, precis som vi dagligen talar om det kvinnoförtryck som sker inom västerländska kapitalistiska samhällen utan att tala om det som det västerländska eller kapitalistiska kvinnoförtrycket.
Detta är såklart ett resultat av vad som ses som normen, och i det här fallet anses västerländska kapitalistiska samhällen vara normen och Islam undantaget. Det gör inte att kvinnoförtrycket inom Islam är mer specifikt för Islam än vad kvinnoförtrycket i någon annan kontext är specifikt för just den kontexten. Sexistisk reklam är till exempel något som är ganska specifikt för kapitalistiska samhällen, varför talar vi inte om detta som det kapitalistiska kvinnoförtrycket? För att kapitalismen är norm och dessutom något som är sjukt accepterat i hela samhället, medan Islam ses som främmande och bemöts med en massa fördomar.
Risken när en kommer utifrån är att en tolkar saker och ting på ett visst sätt för att en saknar kunskap om dem. Många kan till exempel tycka att slöja är otroligt förtryckande eftersom de själva tycker det verkar jättekonstigt att en kvinna frivilligt kan ta på sig slöja. De berättelser om kvinnor som bör slöja fokuserar dessutom alltid på folk som blivit just tvingade till det. Att det sedan finns en mängd kvinnor som bär slöja på eget initiativ, eller åtminstone är fria att välja bort det, framkommer inte av den genomsnittliga berättelsen om hur muslimska kvinnor har det. Detta är risken som alltid kommer när en inte ser att ens egen uppfattning om verkligheten är vinklad av det faktum att en tar det samhälle en själv lever i som det ”normala” och resten som undantag. Detta är et problem som dyker upp så fort en ska kritisera någon annan kultur, religion och så vidare än sin egen, men det är etter värre när det religionen är utsatt för en enorm hets från många olika grupper. Att till exempel kritisera mormoner hade som värst blivit korkat, fördomsfullt och pinsamt, men om en kritiserar Islam så bidrar en verkligen till en stor rasistisk våg. Därför är det så otroligt viktigt att en inte gör det om en inte har väldigt väldigt goda skäl till det.
Väldigt bra tal. Synd att alla svenskar inte tänker på detta vis.
väldigt ofta när någon säger att den vill ”kritisera islam” så vill den egentligen kritisera andra saker, såsom det Saudiarabiska rättssystemet, Egypiska nya grundlagen, Någon Imam i pakistan, Muslimska brödraskapet, en specifik tolkning av koranen eller något annat som har mer eller mindre att göra med ett muslimskt samhälle eller islam.
Sedan talar man om det som att man ”kritiserar islam” och låtsas att det är något allmänt.
Muslimer eller invånare i muslimska länder blir ihopklumpade till en enda enhet. Som när femen protesterade mot att en av deras medlemmar i Tunisien försvunnit genom att springa omkring med bara bröst i en moské i Kalefornien. Varför ska muslimer i kalifornien som bara vill be i sin moské behöva stå till svars för att Tunisiska staten eventuellt arresterat en femen-medlem?
Det är som att jag skulle behöva stå till svars för Irlands abortlag eller Ryska Ortodoxa kyrkans homofobi, trots att det inte är något jag stödjer och sker i en helt annat land och en annan sorts kristendom än den svenska kyrkan jag är medlem i.
Dessutom ignorerar man ofta inhemsk kritik; man förfasar sig för, exempelvis bristen på utveckling av kvinnors rättigheter i Egypten, men man lyfter inte de kvinnor som protesterar mot det kvinnoförtryck de upplever, egyptiska kvinnorättsorganisationer, de tiotusentals kvinnor som demonstrerar på tahirtorget, och de tiotusentals män som också kämpar för kvinnor.
Man vill inte lyssna på vad folket tycker och vill, utan bara läsa oinformerade, skandalkåta nyheter om extremer. Istället för att ge informerad och rätt riktad kritik, så faller man in i någon form av orientalism där alla araber, muslimer och muslimska länder, all politik, religion och kultur faller samman. Där alla muslimer måste kollektivt ta ansvar.
Dumt så dumt så dumt.
Det finns en väldigt stor skillnad mellan att kritisera kristendomen och att kritisera islam. Muslimerna är väldigt utsatt grupp och i den form vi oftast uttrycker kritik av t.ex. talibaner eller saudiarabisk könspolitik, talar vi om ”muslimer”. Vi alienerar vanliga västerländska muslimer, som inte är en del av den kultur som vi kritiserar. Om man vill protestera mot dödshot av tecknare, ska man inte rita en karikatyr av Muhammed; man ska kritisera tanken att en teckning kan straffas med döden. Det är mer fruktbart att kritisera tendenser inom en grupp än att kritisera gruppen som helhet.