När det talas om hur förtryckts män blir i patriarkatet så undrar jag vad en menar med förtryck. För förtryck i mina ögon är någonting som hänger ihop med resurser och makt, det handlar om exploatering.
Precis som kapitalisten är ”tvungen” att exploatera arbetare för att upprätthålla sina samhällsposition måste mannen upprätthålla sin manlighet och sin makt över kvinnor. Innebär detta att han är förtryckt? Nej, det innebär bara att han har en låst position, men denna position är rollen som förtryckare. Det är han som exploaterar, det är han som drar vinning.
Att en har makt i ett system innebär inte att en har total frihet att göra vad en vill. Även förtryckaren är låst i sin position, både av sitt eget intresse och av andras blick på honom. Patriarkatet omöjliggör eller i alla fall försvårar en massa former av mänsklig interaktion och relationer, och detta är något som kan drabba alla som är låsta i detta system.
Vissa talar om patriarkatet som en abstrakt struktur som i sig förtrycker alla. Så ser inte jag på saken, för jag tror att det är viktigt att påvisa hur faktiska människor både tjänar på och upprätthåller strukturer. Att det inte är något abstrakt utan att det finns faktiska människor av kött och blod som tjänar på detta. Syftet med en sådan förståelse är att det finns en konfliktyta som en kan bedriva kamp mot. Om en har en förståelse som bygger på patriarkatets som en ”struktur” som alla drabbas av så blir det svårt att ta fram metoder för kamp. Det blir helt enkelt ett utsuddande av makt och intressekonflikter. Med en sådan förståelse landar en lätt i att patriarkatet mest bara är en kunskapsfråga, och att lösningen är att få män att inse att de i själva verket tycker att patriarkatet är dåligt.
Jag tror att en sådan förståelse leder till handlingsförlamning. Även om män såklart kan lida av att vara begränsade av patriarkala strukturer så måste vi fortfarande kunna se att de är våra motståndare i kampen. Bara för att män lider i patriarkatet innebär inte det att lösningen är att inkludera dem i feminismen och dalta med dem, försöka få dem att förändra sig av egen vilja och uppfostra dem. Detta är ju i sig en del av en patriarkal struktur, att kvinnor jämt och ständigt ska ta ansvar för män och deras utveckling. Jag tror inte att det går att störta patriarkatet med den typen av metoder.
Att ah förståelse och empati, och framförallt med män, är en del av kvinnorollen. Detta är fint på ett sätt, men det kan leda till en situation där vi blir oförmögna att handla för att vi har för mycket empati med våra förtryckare. Och om en nu ska ta orden att män lider av att leva i patriarkatet på allvar, då borde vi för deras skull sätta hårt mot hårt och jobba för ett faktiskt upphävande av deras makt. De verkar ju inte vara kapabla att göra det själva. Vi kan inte befria män från mansrollen genom att dalta med dem.
Bra ordat kring detta, det ter sig självklart att det bör sättas hårt mot hårt, att kämpa för att destruera patriarket, utan ömhet eller empati för de individuella förtryckarna, de borde självmant gå över för att vara en del utav den feministiska kampen men tillräckligt med män gör tydligen inte det varför de ej bör ömkas med, det finns inget att ömka då de ingår i strukturer utav förtryck, medvilligt. De bör nedkämpas.