Att göra saker tillsammans med kvinnor är revolutionärt.

krävaplatsMän vill ta plats i feministiska rum med argumentet att vi alla minsann behövs för att någon frigörelse ska komma till stånd. Om inte männen är med på att förändras kommer ingenting förändras, lyder logiken. Alltså måste vi i feministiska rum rikta vår kraft på att få män att känna sig välkomna. Därför vill mannen tränga sig in i kvinnoseparatistiska gemenskaper. ”Jag ska inte ta så mycket plats”, kanske han säger, och vi förväntas mjukna fast vi vet att hans blotta närvaro kommer få oss att bli spända och eftertänksamma. Vi förväntas ge honom utrymmet eftersom vi anses tjäna på att en man deltar i vårt sammanhang, även om det innebär uppoffringar från vår sida.

Jag funderar på om de i själva verket inte är rädda för att det ska visa sig att saker mycket väl kan förändras utan att de har ett finger med i spelet. Att det händer saker någonstans som de saknar inflytande över. För män har ju sällan problem med kvinnoseparatism så länge den inte syftar till samhällsförändring, men när den gör det så blir det jobbigt för dem. Män har inget problem med att kvinnor umgås med varandra för att få stöd i att göra mer arbete i deras relationer med män. Män har ingenting emot att nästan bara kvinnor jobbar inom vård, skola och omsorg. Män har ingenting emot mammagrupper. Däremot har män någonting emot kvinnoseparatistiska feministiska grupper. Män har någonting emot när kvinnor träffas och pratar om manssamhället och hur det ska störtas. Då känner de sig exkluderade. Män vill att kvinnoseparatistisk gemenskap ska handla om att ta hand om män och upprätthålla det rådande samhället, den får inte handla om förändring.

Att göra saker tillsammans med andra kvinnor är i sig stärkande. Som kvinna lär en sig att en inte kan förändra saker, och det är fint att se vilken oerhörd kraft som kan komma ur kvinnoseparatistiska grupperingar. Det är så mycket energi som frigörs när vi inte längre behöver gå omkring och vara ängsliga för vad män ska tycka, tänka och känna om oss. Att se denna process är att inse att det patriarkatet alltid sagt om att en som kvinna är oförmögen är en stor lögn. Att inte bara inse detta, utan även leva det, är frigörelse i sig.

Det är angeläget för män att kvinnor inte inser att vi faktiskt klarar oss på egen hand. Det ligger i mannens intresse att vi ska tro att vi är beroende av honom, för i så fall kommer vi alltid behöva anpassa oss till hans spelplan. Att göra saker tillsammans med andra kvinnor, att leva för och genom kvinnor, är revolutionärt. Att låta den kvinnliga gemenskapen handla om något annat än att hantera sin relation med sin pojkvän är revolutionärt.

12 reaktioner till “Att göra saker tillsammans med kvinnor är revolutionärt.”

  1. bra skrivet! Män kan ta hand om sig själv. Jag kan ta hand om mig själv, alldeles utmärkt! I början när jag skilde mig, var jag rädd att det skulle bli jättetungt att orka och hinna allt med jobb och barn, men sen klarade jag det och jag insåg, då det var han som lämnade mig, att han dög inte för mig heller. När jag var ville ut, utbilda mig, jobba, då var skilsmässan ett fakta. Han hade läst genusvetenskap osv, men det verkade som att han inte klara att jag gick ut och vidare. Flera av mina klasskompisar gick igenom samma sak- när utbildningen var klar, var förhållandet också klart! Lärarna sa att det var jättevanligt. Intressant. Vem är beroende av vem kan man undra? När vi inte finns där och servar.

  2. I den feministiska samhällsomvandlingen är det naturligt att det är kvinnor, och bara kvinnor, som är den ledande, drivande, kraften, samt även utgör basen förståss, uteslutande. I den framtida samhällsbyggnationen som bör vila på feministisk grund bör mannens delaktighet inom strukturerna, inom maktbefogenheterna, förminskas ner till att vara helt obefintlig. Kvinnan bör ha 100 % utav den politiska makten, därigenom även den juridiska samt ekonomiska, hela samhället bör styras utav kvinnor, utifrån kvinnors synvinklar, för kvinnor, där hon äger allt samt har makt över allt, varandes den enda som har politiska, ekonomiska, juridiska rättigheter – i detta åtfinns ingen plats åt mannen förutöver den plats kvinnan hänför honom till.

  3. Varför framkallar det här som ”Kvinnodyrkare” skriver en så onajs fetish-feeling?? Vill han verka duktig? Vill han ligga vid våra fötter och gosa? Varför känns det så kladdigt sexuellt???

    1. nu är det ju inte bara din kommentar här, utan hela din blogg som ger det intrycket.
      och jo, det spelar roll, en sexualiserad synvinkel betyder ju att kvinnan bara är för din njutning även om det är så att du älskar tanken på att framhäva kvinnan.

  4. Älskar dina teckningar. Mest hur du lyckas fånga den extremt likgiltiga blick de flesta män har.

  5. Fanny, du är så jävla stärkande. När jag behöver lite extra kraft så söker jag mig till dig. Det du gör är SÅ BETYDELSEFULLT. Du hjälper mig i min frigörelse.

  6. ”För män har ju sällan problem med kvinnoseparatism så länge den inte syftar till samhällsförändring, men när den gör det så blir det jobbigt för dem.”

    Eller hur! När vi försöker inkludera män i sammanhang som inte handlar om (hotfull) samhällsförändring men där det skulle vara positivt om män deltog i större utsträckning så är det fan inte många som ens går att dra med.

Lämna ett svar till Kvinnodyrkare Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *