På sista tiden har det delats väldigt mycket reklambilder i feministiska sammanhang. Feminister på twitter har delat reklam från American Apparel, kontot Kvinnohat på instagram har det lite som sin grej att dela sexistisk reklam och så vidare. Jag ser absolut vilket syfte detta har, men samtidigt måste jag ifrågasätta om det alltid är relevant.
Såhär: när en delar en sexistisk bild så delar en inte bara själva sexismen, konceptet, utan en delar också en kvinnas ansikte och/eller kropp. Den här kvinnan är en person och precis lika utsatt för patriarkala normer kring utseende som alla vi andra, om inte mer då hen troligen jobbar i modellbranschen. Att köra upp hens ansikte någonstans och säga ”detta är sexism” är att göra hen ännu mer utsatt. Ofta är dessa modeller underåriga. Det finns en stor risk i att fokus hamnar ännu mer på modellen, alltså på kvinnorna, när vi definierar sexism. Jag tänker speciellt på en American Apparel-bild som delades en del för ett tag sen, med en underårig kvinna på som kollade blygt in i kameran och hade särade ben. Jag tänker på obehaget hen måste känna inför att den bilden sprids på det sättet.
Ibland sägs det att dessa bilder är reklambilder och ändå är spridna. Det stämmer, till viss grad. Det finns nog en mängd bilder jag personligen aldrig hade sett om de inte hade spridits på det här sättet bland feminister, och åtskilligt fler som jag inte hade kommit ihåg.
Jag säger inte att en inte ska kunna sprida dessa bilder, men jag tycker att det ska göras med aktsamhet. En kan fråga sig: fyller den här bilden verkligen en funktion här, säger jag verkligen något nytt. Ofta känns det som att feminister sprider dessa grejer mer för att kunna förfasa sig över dem gemensamt än för att verkligen få något väsentligt sagt. Det blir liksom en kör av ”ojojoj så sexistiskt” som inte riktigt leder någonstans. Även om det är sexismen som kritiseras så är det kvinnan på bilden som människor ser, och det är troligen hen som kommer känna mest obehag inför att bilden sprids.
Ofta så tänker jag att en kan skriva om sexism och objektifiering utan att dela dessa bilder stup i kvarten. Ja, det kanske blir enklare om en gör det med en sådan bild som väcker en massa uppmärksamhet och som säger mycket i sig, så en slipper göra utvikningar och beskriva det hela, men jag tycker inte att ändamålen alltid helgar medlen. En kan också mena på att det är för något ”högre mål”, för att medvetandegöra människor och så vidare, och att då får det helt enkelt vara så att kvinnan exponeras ännu mer.
Om en på ett oreflekterat sätt sprider dessa bilder tycker jag faktiskt att en gör sig skyldig till samma sak som reklammakarna, nämligen att använda sig av kvinnors kroppar för att få fram en poäng, för att vinna uppmärksamhet och sprida sitt budskap. Jag tycker inte att det är en särskilt bra feministiskt strategi. Så jag efterfrågar lite eftertänksamhet från alla som sprider sexistiska reklambilder; tänk på att det inte bara är en illustration av sexism utan även bilden av en faktisk kvinna av kött och blod ni delar.
Jag håller helt och fullt med dig om detta – å ena sidan. För om vi delar bilderna enbart i syftet att oja oss och säga till varandra att de där American Apparel är så jävla vidriga – då fyller det ingen funktion mer än att vi blir förbannade och deras bilder får större spridning. Däremot tycker jag inte att vi ska ignorera heller, för då känns det som att vi accepterar det. Om vi delar med syftet att uppmana många att faktiskt anmäla sexistisk reklam på facebook, att fylla i AA:s kontaktformulär och skicka dem våra åsikter eller att maila H&M:s kundtjänst och berätta att vi far illa av att vi ser det… då fyller det trots allt en funktion. Så tänker jag i alla fall.
Nu vet jag att du menade att sexism är sexism oavsett intentioner, och det kan jag väl hålla med om, men samtidigt kan jag nog tycka att det är att hårddra det lite väl att säga att de som sprider och delar sexistiska bilder gör sig skyldiga till samma…ja, brott, till reproducerandes av samma unkna kvinnosyn. Jag tänker att visst, det finns andra sätt att reagera än att trycka upp bilder i folks ansikten (det gäller djurrättsrörelsen också, som sprider riktigt otäcka bilder på lemlästade djur, utstuderad misshandel osv), men den primära intentionen bakom är ju att få andra människor att upphöra med ett visst handlande – sluta handla kläder av tex AA eller sluta köpa kött. Att kritisera det som står bakom bilderna. Det är ju lite som du skrev i ett tidigare inlägg om att skita i att inte spela spelet för att det är vad upphovsmakarna vill. Det är klart att det du beskriver här är ett dilemma, men jag blir ändå osäker på vad som egentligen är bäst och mest ändamålseffektivt. Det skrivna ordet är mäktigt, men många gånger behövs det visuella, som fungerar som en stark illustrativ kraft, för att få det slumrande folket att vakna och förstå.
Ja, absolut. Och jag skriver faktiskt att det kan vara motiverat, men att det används för slött.
Det man kan göra är väl att tänka på hur man väljer att dela bilden. Som Sanna här ovan säger, det delas slentrianmässigt i stor utsträckning, men om vi delar med en faktisk uppmaning och om vi försöker att göra det organiserat, då tror jag att det kan vara ganska effektivt. Ett ensamt vardagligt delande utan någon vidare aktion åt något håll kanske snarare är kontraproduktivt.
Fast även när det sker samlat osv tycker jag att det kan bli lite väl plakatartat, speciellt då det sker så ofta som det gör.
Mja fast jag menade organiserat som i ett samlat grepp, med demonstrationer, kontakttagande, och protester i större omfattning än bara den här ganska slutna sociala medier-aktivismen. Folk som delar och sprider vill väl och är nog genuint upprörda, men det stannar ju oftast där för de flesta tyvärr. Nja, inte plakatartat väl? Den vanligaste invändningen mot plakatpolitik brukar ju vara att den saknar verklighetsförankring. På vilket sätt skulle ett massdelande av sexismkritik vara plakatartat? Klart man kan likna det vid en fysisk demonstration med bilder på plakat, men det i sig är väl inte fel eller dåligt?
förstår din poäng! Men som jag har märkt har många av mina facebook-vänner blivit mer medvetna när man delar sexistisk reklam. För att visa att JUST DETTA är sexistisk. Positivt enligt mig?
Dock inte positivt för tjejen som är utsatt för sexismen. Men att folk blir medvetna leder till att sexismen får mer och mer motstånd. Eller?
Håller med i mycket av vad du säger. Tycker dessutom inte att det är helt ovanligt att människor faktiskt börjar skuldbelägga kvinnan på bilden: ”Hur kan hon ställa upp på detta” osv.
Sen går det inte att komma ifrån att spridning av dessa bilder reproducerar sexistiska strukturer och påverkar både betraktaren och personen på bilden. När omfattningen av dessa bilder är så stor är liksom inte kontexten i samma grad relevant. Anser dock att det finns kontexter då det är både relevant och intressant, exempelvis på den delkursen i genusvetenskap som jag nu läser. Men då sker det i ett sammanhang med fokus på analys och i syfte att producera kunskap. Rimligt, enligt mig.
Det är så svårt med frågor som kräver avvägning från fall till fall, svårt att generalisera och skapa regler. Jag håller nog med dig här och tycker att det är jättebra att du tar upp det. Tycker mig skönja ett allmänt beteende där folk så gärna vill sprida vidare, förfasas, uppröras. Allt går så snabbt i vårt informationssamhälle -ingen tid till kritisk reflektion, Goebbels hade varit helt förtjust över hur lätt och okritiskt folk sprider propaganda sen internet kom in i våra liv. Spam-mail vidarebefodras till alla i gästboken utan eftertanke, bilder på bonsaikatter har spridits i åratal, propagandabilder från Israel/Palestina-konflikten delas utan någon slags kritisk reflektion kring vad spridandet egentligen medför och vem avsändare av bilden är samt hens syfte. Gällande AA-sexismen så är det ju precis syftet med den, folk ska uppröras och det skapas uppståndelse, det skadar inte klädmärket nämnvärt utan de ses som avant garde och vågade.
Samtidigt, hur ska man medvetandegöra, synliggöra? Avvägningsfråga som sagt.
Ja det är nog sant. Vi trodde, eller åtminstone hoppades, alla på att järnrörsdebaclet skulle ställa SD i dålig dager. Men nej, icke nämnvärt.