Extremism.

Extremism. En grej som typ alla kan enas om i den liberala demokratins förlovande land är att det är hemskt med extremister. Det används generellt i synonym med någon svartklädd våldsverkare som kastar sten på polisen och förstör allt som är vackert och heligt.

Så vad betyder egentligen extremism? Egentligen har det ingen annan innebörd än att en är långt ifrån mitten. I ett politiskt klimat där fler och fler partier kryper mot mitten så blir såklart alltfler positioner extremistiska. I ett politiska klimat som kryper åt höger så blir såklart vänstern alltmer extremistisk. Idag ses det ju fan som extremism att vara emot vinster i välfärden eller att vilja höja skatterna, vad säger det om hur det politiska klimatet har förändrats de senaste åren?

Min poäng är alltså att det inte duger att motivera sitt ställningstagande till olika rörelser utifrån hur de står i förhållande till den politiska mitten eftersom denna mitt alltid förändras och att det inte finns något som säger att det skulle var den rimliga positionen att inneha. En måste gräva djupare i frågan och upptäcka argument som en kan använda emot dessa rörelser specifikt, inte bara avfärda allt som rör sig utanför ett visst spann som extremism.

Ett stort problem är att extremism så tydligt kopplas samman med att inte ”acceptera demokratins spelregler”. Alltså: alla som underkänner det system vi har idag som legitimt uppfattas som extremistiska. Det spelar ingen roll hur en vill att samhället ska se ut i slutänden och vilka ens argument för detta är, det handlar mer om vilka påverkanskanaler en väljer. De som inte tror på den representativa demokratin som system och därför väljer andra påverkanskanaler anses vara extremist oavsett. Detta är ett stort problem eftersom det absorberar all kritik mot det politiska systemet vi lever i idag. När en uttrycker en åsikt får en höra att en ska ”använda de påverkanskanaler som finns” och när en klagar på de påverkanskanaler som finns får en höra att en inte ”respekterar demokratin”. Nå, du kan ta din jävla demokrati och köra upp i röven.

Ett annat stort problem är att åsikter ofta bedöms efter hur extrema de är, alltså hur långt ifrån mitten de är, och inte efter deras egentliga innehåll. Ett bra exempel på detta är feminism och maskulinism. Vissa vill mena att dessa båda ståndpunkter är lika extrema eftersom de befinner sig lika långt ifrån den mittpunkt som personen vill betrakta som neutral: att kämpa för jämställdhet för båda könen. Vad personen inte tänker på är att verkligheten ser ut på ett visst sätt och i förhållande till detta utformar vi vår ideologi.

Det en måste se till när en bedömer feminismen respektive maskulinismen är inte vilket uttalat mål rörelserna har, vilket ju är samma, utan vilken verklighetsbeskrivning rörelserna grundar sina metoder på. Vilken är den mest rimliga tolkningen av världen som den ser ut? Att vi lever i ett patriarkat, ett matriarkat eller ett samhälle där kvinnor och män förtrycks lika mycket? Vad jag tycker i frågan borde vara ganska uppenbart. Min poäng är inte att ni ska ta ställning för detsamma som jag gör utan att en inte bara kan bedöma en rörelse utifrån dess uttalade målsättning utan utifrån dess verklighetsbeskrivning.

Vidare så finns det såklart ett stort problem i hur måttstocken väljs, vad som definieras som mitten är nämligen aldrig en neutral bedömning utan påverkas såklart av personens egna ställningstaganden. Det som uppfattas som ideologiskt neutralt tenderar att vara det som hamnar ganska nära ens egna åsikter, medan det mesta framstår som oneutralt för den som har en annan ideologisk skärva. Saker som kanske uppfattas som rena sakpåståenden av en uppfattas som ideologiskt trams av en annan. Ett skitbra exempel på detta är hur vi uppfattar olika påståenden om människans natur: en feminist uppfattar en biologists påståenden om att kvinnor är mer omhändertagande än män som något som är sprunget ur en patriarkal ideologi, medan biologisten såklart uppfattar det som neutral fakta på vilken hen sedan formar sin ideologi.

Nå, detta med feminism var mest ett pedagogiskt exempel för att tydligt förklara min poäng. Ett annat fenomen som är mycket vanligare och minst lika illa är när människor klumpar ihop höger- och vänsterextremism i samma fack utan att blinka. Högern och vänstern är enligt dessa personer samma skrot och korn, bara det att de råkat välja olika ideologier. Ibland pekas det på att båda grupperna är beredda att ta till våld i vissa sammanhang eller inte ”respekterar demokratins spelregler” som det så vackert heter. Att de samhällen som de båda grupperna vill införa är varandras totala motsatser och att den ideologiska grunden är helt annorlunda spelar inte dessa kritiker någon roll.

Ibland tas intressant nog även förhållningssättet till den egna ideologin upp som bevis på att olika grupper är extremistiska. Något som ofta brukar tas upp är huruvida personen ser sin ideologi som ”den enda sanningen” och är ”villig att lyssna på andra” eller inte. Här brukar människor som tror på liberal demokrati köra med att de minsann vill att andra människors åsikter ska få komma fram, eftersom de är för rösträtt, yttrandefrihet och så vidare och så vidare. Faktum är dock att dessa personer är minst lika dogmatiska i fråga om sin ideologi, eftersom en bärande del i den är just själva formen för politiken, i det här fallet den liberala demokratin, eftersom de inte accepterar någon som är emot den. Formen för politiken är också en ideologisk fråga, eftersom det utgör själva grunden för hur beslut fattas i samhället.

Jag tycker såklart att en får vara för liberal demokrati om en vill men då ska en förstå att även detta är ideologi, på precis samma sätt som mitt ställningstagande emot den är det. Vad spelar det mig för roll att jag har tilldelats ett litet spelrum inom den parlamentariska demokratin, om jag inte tror på själva formen? Jag ser det helt enkelt inte som ett legitimt system för fattande av politiska beslut.

Den som vill övertyga mig om att dagens politiska styre är legitimt får nog göra sig lite mer besvär än att säga att folk faktiskt har röstat för det. Jag vill veta vad det är som gör systemet legitimt i grunden, vad är det som gör detta till det bästa sättet att fatta beslut på, oavsett vilket parti som råkar sitta vid makten? Systemet inrättades ju under ojämlika former, och dessa ojämlikheter lever fortfarande kvar, vad är det som gör att det trots detta är legitimt?

Och jaja, du kan väl avvisa mig som extremist om du vill men faktum kvarstår att det är en brutalt dålig grund att avfärda någons ideologi på. Och gör du det är du väl fan lika mycket extremist själv, bara det att din extremism råkar stämma överens med rådande samhälle.

19 reaktioner till “Extremism.”

  1. men om vi inte ska ha parlamentarisk demokrati, hur tycker du att politiska beslut ska fattas då?

    1. Kan inte du börja med att motivera varför det skulle vara bra?

      1. Där får alla göra sin röst hörd. Vem som helst får bilda ett parti och ställa upp i val.

        1. Det är väl ändå helt orelaterat till parlamentarismen? Fri media, yttrandefrihet och internet är verkligen inget som står och faller med parlamentarismen. Att kunna ställa upp i val är inte heller det. Det går utmärkt att ställa upp i val i personvalssystem. Nå, har du något argument som faktiskt handlar om parlamentarismen?

          1. Om du har ett personvalssytem så har du ju fortfarande parlamentarism?
            Vad är det annars du väljer folk till. Troligtvis ett parlament.
            Direktdemokrati eller lokalt inflytande har man fortfarande med parlamentarismen. Du har möjlighet att ha lokala folkomröstningar.
            Många beslut som fattas ligger på kommunalnivå eller stadsdelnivå.
            Ge större rum för allmänningar? Den friheten har alla att engagera sig frivilligt och ideellt. Det finns massor av sätt att engagera sig själv i något man tror på.

            1. Nej, du har inte direktdemokrati i parlamentariska system. Genom beslutande omröstningar kan du ha direktdemokrati _i vissa frågor_ i parlamentariska system. Men det är undantagen. Det tillhör parlamentarismens natur att den är just representativ, inte direkt.

              1. Då har du ju möjlighet att ha direktdemokrati.
                Den liberala synen är ju att besluten skall fattas av individen istället för staten. Då får du ju direktdemokrati eftersom du fattar dina egna beslut.
                Vad är alternativet som ni förespråkar?

                1. Att hävda att liberalism är detsamma som direktdemokrati är ju direkt löjligt. Människor har helt olika förutsättningar att bestämma över sitt eget liv i samhället beroende på pengar, kön, etnicitet etc etc.

  2. Liberalerna vill att deras ideologi ohotat ska anses vara mittenlinjen och allt annat ska anses vara radikalt. De har lyckats ganska bra men känner sig nog lite hotade i dessa osäkra tider, därav desperationen när de gormar om extremism, den enda sanningen m.m.

  3. Måste säga att jag inte visste att möjligheterna att bilda partier och ställa upp i val var utmärkande för parlamentariska system. Trodde det förekom i så väl presidentiella som semi-presidentiella system, för att inte tala om i många icke-demokratier. Misstänker att någon måste snickra litet på sin demokratidefinition.

    1. Vem är detta riktat till? Vi diskuterar väl inte parlamentarism utan representativ och liberal demokrati här.

      1. Förlåt, jag hittade inte svara-knappen. Det var riktat till David, som uppenbarligen tycker att förekomsten av val och partier är utmärkande inte bara för demokrati utan för den form av representativ demokrati som kallas parlamentarism. Som Isak påpekar är det ju ingenting som står och faller med parlamentarismen.

  4. Det framgår att du (Fanny) finner parlamentarismen bristfällig, men jag tycker inte att du på ett jätteövertygande sätt har motiverat varför. Vilket är det bästa alternativet till parlamentarism tycker du, och varför är parlamentarism något uteslutande dåligt? Jag kräver ingen fullständig lösning av dig, men är nyfiken på hur du tänker. Parlamentarism räknas ju ofta som en nödvändighet för ett demokratiskt statsskick (vad som nu menas med, och är reell demokrati går att diskutera). Själv är jag ambivalent i frågan.

    1. Det är nog en fråga för ett annat inlägg, syftet här att diskutera extremism. Ställer mig inte ensidigt emot parlamentarism men ser en hel del problem med dess nuvarande funktionssätt. Det jag främst är emot är den liberala demokratin, och det handlar inte heller om att jag är emot dess grundläggande koncept eller något utan om att jag inte tror att det är tillräckligt.

  5. Jag förstår. Det skulle vara mycket intressant med ett inlägg som diskuterade liberal demokrati, då 🙂 Där är jag förövrigt överens med dig, att det definitivt inte är tillräckligt. Marxistiskt kan man säga att det begränsar demokratin till endast den politiska sfären och därmed utelämnar ekonomin, samt att den i mångt och mycket är rätt så naiv. Det vore som sagt kul med ett inlägg om detta framöver. Du kanske kunde hjälpa mig att komma till klarhet med mina egna tvivel.

    1. Läser en kurs om demokrati atm och tänkte väl skriva lite om det när det fått smälta lite.

Lämna ett svar till Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *