Graviditet och sex.

En grej jag tycker dyker upp ganska ofta när en diskuterar graviditet är det här med att sexlivet kan lida skada av det. Det verkar vara en stor skräck hos många gravida, att sexlivet inte ska komma igång ordentligt efter förlossningen och så vidare.

Att förlora sexlusten är nog en av de saker jag skulle oroa mig minst för om jag blev gravid. Jag tycker att smärta, minskad rörlighet, juridisk bindning till en man, ekonomisk utsatthet, förlossningsskador och ökad risk för hustrumisshandel låter betydligt värre. Men det som är signifikant här är väl att allt detta är saker som drabbar kvinnan primärt, medan bristen på sex är något som drabbar eller i alla fall antas drabba mannen mer.

Jag förstår såklart att det känns föga lockande att bli söndertrasad i underlivet så att en blir mindre ”duglig” för ”sex” (jag tänker mig att normen för ”sex” här är omslutande sex), men jag tänker att det finns annat med det som är betydligt mycket jobbigare än att inte kunna ha sex. Typ att det gör ont, att det blir svårt att gå på toa och så vidare.

Modern är en av de mest upplyfta positionerna en kvinna kan ha i detta samhälle, samtidigt är det oerhört viktigt att hon fortfarande är sexuellt tillgänglig. Annars kan hon väl bli lämnad av sin man. Hon ska ta ansvar för barnet, men hon får inte försumma sin man för mycket och förfalla till att vara någon slags osexig tråkig morsa.

Jag tänker att det också en en ganska vanlig grej som lyfts fram när det gäller mäns otrohet; män är otrogna för att deras fru inte längre är så himla rolig och spännande när de bildad hem och familj tillsammans. Och det är ju inte så konstigt, med tanke på att det är ett väldigt slitsamt jobb att ha huvudansvaret för relation, hem och barn. Män har dock privilegiet att fly den här situationen, i alla fall för en stund, och komma bort från tristessen som det är kvinnans lott att leva i och upprätthålla. Han kan ha båda delarna; ett tryggt hem och något spännande.

Samtidigt anses en kvinna ha en skyldighet att ”ge” den man hon har en relation med ett hem och en familj, det är hennes uppgift i hennes roll som hustru.

Det är ganska mycket hora/madonna, eller snarare husa/musa, över det hela. En kvinna kan aldrig vara båda delarna, men mannen behöver båda två. Han behöver både någon som ger omsorg och tar hand om hand grundläggande behov OCH någon som han kan förlusta sig med. Alternativet för kvinnan om hon ska försäkra sig om hans trohet eller att han stannar kvar är att hon slår knut på sig själv för att tillfredsställa båda dessa begär hos honom.

Jag tycker bara det verkar så absurt att gå igenom en såpass riskfylld process som en graviditet och oroa sig över sitt sexliv.

13 reaktioner till “Graviditet och sex.”

  1. Fan viket bra inlägg! Det är ju sjukt egentligen att sex är den högsta prioriteringen. Visar klart på vem det är som prioriteras!

  2. Hej
    jag vill dela med mig av min erfarenhet, som var en bra erfarenhet.
    Under graviditeten ökade min lust efter min sambo oerhört. Det Kan bli så pga ökad blodcirkulation. Så han och jag hade ett plötsligt ökat, o fint kärleksliv (på mitt initiativ) upp till 6-7:e månaden då jag blev lite större o sexet minskade lite, men pågick till 3-4 veckor innan förlossningen. Gick upp 22 kg i vikt.

    Efter förlossningen som inte var helt lätt, kände jag inga krav från sambon. Jag tog initiativ till sex efter två månader. Min kropp hade läkt fysiskt. Vi hade omslutande sex. Det blev fint, kändes bra och var skönt.
    Min största svåra känsla runt min kropp var att förhålla mig till att jag ibland bara kände att mina bröst var till för att amma bebisen, och andra stunder att jag ville vara den sexuella varelse som jag var innan bebisen. Jag kände mig kluven, och det var inget nån hade pratat om innan. Iofs 15 år sen…
    När jag fick mitt andra barn hade jag lättare att växla mentalt. Min partner var lyhörd och jag har alltid känt att vi bägge var lyhörda för varann.
    Jag är en person som haft ätstörningar och psykisk oro, varit utsatt för misshandel och inte alltid haft det lätt som ung. Mitt vuxenliv, sexliv och familjeliv har ändå blivit bra.

  3. Kanske var det inte din mening, men jag tycker att det här inlägget är lite fult mot de kvinnor som faktiskt, före sin graviditet, haft ett bra sexliv och känner lust till sin partner, och som oroar sig för att eventuellt mista detta. Du skulle, antar jag med ledning av vad du tidigare skrivit i den frågan, knappast ifrågasätta en kvinna som oroade sig för att sexlivet skulle bli förstört/sämre p.g.a. hormonella preventivmedel, så varför ”får” man inte oroa sig för att sexlivet skall bli förstört/sämre p.g.a. graviditet och förlossning?

    Eventuellt menar du specifikt ”kvinnor som oroar sig för att deras partner skall lämna dem/inte längre vara attraherade av dem/vara otrogna p.g.a. att sexlivet blivit sämre efter graviditet och förlossning” (det är ju vad större delen av inlägget handlar om) och då tycker jag att du borde skriva det.

    1. Står nog fast vid att ett av skälen till att det så ofta lyfts fram är att det även drabbar män. Sedan finns det säkert också andra grunder, vilket jag berör i början av inlägget.

  4. Antar att du redan har funderat på det, men jag tycker verkligen att du borde skriva en bok. Det du skriver i ett inlägg skulle ta mig en hel vecka att formulera, och då skulle jag känna mig fett jävla stolt och svinsmart.

  5. Internaliserat patriarkat? Snarare ett bra förhållande med de män som jag valt att ha någon form av relationer med. Motpåstående blir projicering. Du anklagar män för det som du själv sysslar med.

    Varför?

  6. För många, bl.a. Mig, så skänker ett bra sexliv ökad livskvalitet. En fitta kan bli söndertrasad både invärtes och utvärtes av en förlossning så även om en inte har omslutande sex med en man (vilket många kvinnor inklusive mig själv faktiskt finner tillfredställande) kan en riskera att förlora mycket av den sexuella tillfredsställelsen. Tycker det känns väldigt förminskande av dig att anta att sex med män från kvinnors sida inte sker för sin egnas skull, bara för att vi lever i ett patriarkat så är det möjligt för kvinnor att tänka själva., något du uppenbarligen gör så varför ska kvinnor som organiserat sina begär på ett annat sätt inte kunna göra det?

    1. Fast jag har inte sagt att det inte kan vara för ens egen skull. Jag har sagt att det är något som också anses drabba mannen.

  7. Är det inte så att en blir ganska trött på dethär ’kvinnor vill också’ argumemtet? Klart alla vet att kvinnor också vill, finns vel inga problem med det längre, så länge en alltid vill (men med ”rätt” man förståss) sitter en ju på en pedistal. Det är när en inte vill det blir stooora problem i allas ögon. Så jävla trött på att aldrig få vilja/inte vilja när en själv vill utan att hela samhället skriker om att det går sönder.. herre gud, det är bara sex det handlar om, inte mass svält.
    Poengen är, JA det finns en onödig panik och besatthet av att kunna va tillgänglig efter graviditet. Annars hade vi ju alla bara börjat ha sex igen när vi känner för det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *