Det här med att en som kvinna ska nöja sig med en ”bra kille” är så jävla påtagligt och genomgående i detta samhälle.
Så ofta hör en kvinnor motivera sina relationer med ett ”men han är ju snäll”. Eller andra motivera varför jag skulle vara ihop med en särskild kille med att han minsann är snäll, inte något svin som andra män och så vidare. ”Alla män är faktiskt inte svin/det finns faktiskt snälla killar”, som om det skulle vara skäl nog att vilja ha relationer med män.
Ja, det finns ”snälla killar”, men vad är poängen med att vara ihop med någon ”snäll”. Det är ju inte ”snällhet” en söker i en relation, en vill ju ha någon som kan förstå en, inspirera en, utveckla en och så vidare. Detta har ingen man, snäll eller inte, kunnat gör för mig. Ingen man har kunnat få mig att känna mig trygg nog för att utvecklas fritt, ingen man har fått mig att känna mig som ett begärande subjekt, som jämställd honom i en relation. Snälla killar har snarare får mig att känna mig som en belastning, en jobbig tjej som de måste ta i med silkesvantar för att hon inte ska bryta ihop.
Jag är liksom ingen känslig person sådär i största allmänhet, jag behöver inte bli daltad med, men snälla killar brukar i regel tolka mina krav på jämlikhet som just detta. Att jag är känslig och måste bli omhändertagen, när det jag vill är att bli respekterad. Jag vill bli sedd som jämlike, inte som mannens projekt.
Att en som kvinna ständigt ska nöja sig med att män är snälla är så jävla orimligt. Det är ju inte som att killar nöjer sig med en ”snäll” tjej, det är liksom ett grundläggande krav att tjejen är just ”snäll”, det vill säga inte gör killen aktivt illa. Det är väl inte ens någon som bryr sig om att formulera det kravet, eftersom det som känt inte är särskilt vanligt att kvinnor skadar män på det sättet.
När jag har haft relationer med ”snälla killar” så har jag genomgående känt skuld för att jag inte gett dem det de förtjänar. Det de förtjänar i kontexter är mig; mitt engagemang, min kärlek, och detta har de rätt till just för att de är ”snälla”. De har rätt till mig bara för att de inte är lika stora kräk som andra män. Jag är skyldig att betala dem för att de inte aktivt utnyttjar sitt maktövertag gentemot mig.
Min första tanke – vad är en ”snäll” kille?
En som inte slår en och ”hjälper till” hemma?
Jag är ganska gammal och jag har aldrig träffat en 100% ”snäll kille”.
Det är inte snällt att låta kvinnor göra det mesta av hushållsarbetet. Det är inte snällt att kräva husfridssex. Det är inte snällt att vikt- och utseendemobba. Det är inte snällt att flirta med andra kvinnor. Det är inte snällt att prata skit om sin flickvän/fru inför andra människor. Det är inte snällt att skaffa barn och sedan skita i dem och överlåta allt jobb till mamman. Det är inte snällt att aldrig visa tacksamhet och uppskattning. Det är inte snällt att inbilla sig att man är överordnad, ”bättre” och kan ”lära” sin kvinna saker samt försöka inbilla henne att man har koll på allt, trots att man är totalt okunnig. Det är inte snällt att skryta med sig själv i syfte att försöka trycka ned andra. Det är inte snällt att vara egoistisk, etc etc.
Bra skrivet. Män är så jävla jobbiga. Och eftersom man fötts in i en värld där dom finns så tror man att det är normalt att behöva stå ut med dom.