Det finns mäns som verkar anse att det är något slags jämställdhetsproblem att de minsann kan bli tvungna att göra det ena eller det andra för en kvinna utan att veta hur utgången kommer bli. De känner sig utnyttjade när de till exempel har bjudit på något utan att få det de förväntade sig (sex) i utbyte. Män ondgör sig över att de minsann gjort det ena och det andra och ändå inte fått tillgång till kvinnor som de ju förtjänar. Till exempel att det har varit snälla, bjudit på drinkar eller inte gjort ovälkomna närmanden.
Det är så tydligt i den här typen av retorik att dessa män ändå någonstans anser att de har rätt till kvinnor. Vad som ger dem rättigheter varierar, men rätten finns där. Den snälla killen får rätt till kvinnor för att han är snäll, någon annan kanske får rätt till kvinnor för att han köper drinkar åt dem, den jämställde mannen anses ha rätt till kvinnor för att han är bättre än andra män trots allt. På det stora hela ligger skillnaden i vad det är för beteende som gör att mannen anses ha rätt till kvinnor.
Kvinnor lär sig inte på samma sätt att de skulle ha någon naturgiven rätt till män för att de gör det ena eller det andra. Som kvinna är det bästa en kan göra att anstränga sig och försöka och sedan invänta mäns omdöme. Eftersom män sitter på ett samhälleligt tolkningsföreträde så antas deras upplevelse av situationen vara den korrekta; om de upplever att de har rätt till en kvinna så antas det helt enkelt att de har det. Även om kvinnans nej kanske ”respekteras” så anses det fortfarande vara hon som felar. Om en kvinna blir avvisad av en man så förutsätts det att hon helt enkelt inte har varit tillräckligt åtråvärd.
När en som kvinna blir avvisad av en man kan det vara upphov till skam, men när män blir avvisade av kvinnor uttrycker de ofta ilska istället. De har blivit förvägrade något, och den som felat i sammanhanget är inte de själv. De känner således inte skam, för skam känner en för vad en är och de tycker ju inte att det faktum att de blir avvisade har något med hur de är att göra utan hur kvinnor är. När en kvinna blir avvisad ligger det betydligt närmre till hands att förklara det med hur hon är.
Jag funderar på hur det är att gå omkring i världen och anse sig ha rätt till andra människor på det här sättet. Att gå omkring och tycka att en är en bra person om en lyssnar när någon säger nej.
Word!
Tycker själv det är väldigt lustigt det här med ”schyssta” ”snälla” och ”jämställda” män. Det känns som att de, snarare än att fokusera på vad de själva gör för att vara snälla fokuserar på vad alla andra män gör. Det vill säga ”jag är snäll för jag hjälper minsann till med tvätten” eller ”jag är jämställd för jag har då minsann aldrig våldtagit någon” ”jag är en schysst kille, jag raggar inte genom att ”negga” tjejer” Sen spelar det ingen roll om snubben i fråga är manipulativ, tjatig, elak eller kontrollerande på andra sätt! Men han är ju en sån fin kille som hatar våldtäktsmän och kvinnomisshandlare och därför har han rätt nej, han är skyldig i att vara i romantiska relationer med kvinnor och det är för dem heelt otänkbart att det på något sätt skulle vara deras fel att kvinnor gång på gång väljer att inte inleda relationer med dem eller lämna dem.