Radikalfeminism.

Får ibland frågor om det här med radikalfeminism och vad det innebär. När jag säger att jag är radikalfeminist så sällar jag mig till en feministisk tanketradition där en ser könsmaktordningen som en grundläggande struktur i samhället, till skillnad från liberalfeminismens idé om att kvinnors underordning mest handlar om fördomar. Detta innebär i sin tur att en ser män som grupp som förtryckare och exploatörer, snarare än till exempel kapitalister som ger kvinnor lägre löner. Jag anser också att det i ett radikalfeministiskt perspektiv måste finnas en kritik av sexualitet och begär, det vill säga att en ser heterosexualitet som någonting grundläggande i patriarkatet.

Radikalfeministiska idéer är en självklar del av de feministiska idéer som finns idag. Det var till exempel radikalfeministen Kate Millet som myntade begreppet patriarkat, ett begrepp som används av många feminister idag som inte nödvändigtvis är radikalfeminister. Det finns också en medvetenhet om sexualitetens betydelse, kanske inte så mycket i termer av kritik mot heterosexualitet som koncept utan snarare när det gäller sexuellt våld, men även detta är en radikalfeministisk idé.

När jag säger att jag sällar mig till en feministisk tanketradition så menar jag inte att jag köper allt med hull och hår. Givetvis finns det mycket i den radikalfeministiska tanketraditionen som är problematiskt, något som kan sägas om alla tanketraditioner. Idéer jag kan ha svårt för är sådana som bygger för mycket på att kvinnor skulle tvingas eller luras in i relationer med män mot sin vilja, eller idéer där det sexuella våldet hamnar alltför mycket i fokus. Snarare handlar det om att försöka bygga vidare på ett arv. Att läsa, att förstå, att kritisera och omtolka äldre texter.

Snarare handlar det om vilka frågor en försöker besvara och var en söker sina svar. Radikalfeminister har generellt försökt besvara frågor som handlar om vad det är som utgör grunden för patriarkatet, och försökt svara på dessa genom att studera sexualiteten, begäret, familjen. En har försökt hitta svaret i den privata sfären snarare än den offentliga, inte för att kvinnoförtryck inte förekommer i det offentliga utan för att en inte tänker sig det som den grundläggande förklaringen till kvinnors underordning som kvinnor.

Olika svar har uppkommit på denna fråga. Ett tidigt radikalfeministiskt svar lägger fokus på just det sexuella våldet, som till exempel Millet gör i sin bok Sexualpolitiken. Ett senare svar på frågan är Jonasdottirs fokus på kärlekskraft i sin bok Kärlekskraft, makt och politiska intressen. Det finns även radikalfeminister som fokuserar på barnafödande, som till exempel Shulamith Firestone (som jag själv tyvärr inte har läst) som menar att kvinnors frigörelse ligger i att de befrias från reproduktionen, det vill säga från att föda barn. Jag tror att det ligger sanning i alla dessa tankar, men själv är jag väldigt förtjust i Jonasdottirs teori som bygger på att män exploaterar kvinnor på kärlekskraft, det vill säga bekräftelse, och att det faktum att kvinnor i detta samhälle älskar män på ojämlika villkor där denna exploatering kan ske utgör en grund för patriarkatet.

Ibland använder människor, till och med feminister, radikalfeminist som en förolämpning. Jag undrar om de som gör detta har någon aning om vad de pratar om. Har de läst någon radikalfeministisk nyckellitteratur? Har de någon insikt i den radikalfeministiska tankeutvecklingen idag? För det finns ju såklart mycket att säga om denna tanketraditions missar, men det finns också mycket att hämta.

2 reaktioner till “Radikalfeminism.”

  1. Snälla läs tråden i Varför Apor Inte Bär Rosa Klänningar om manliga försäljare som gör kvinnor otrygga genom att flirta/ragga/catcalla/kasta blickar efter! Jag vet varken ut eller in. I bästa fall kanske du får inspiration till ett nytt spot on-inlägg? (som alla dina är, passar på att praisa din blogg lite)

  2. Mycket bra!

    Vad gäller Shulamith Firestone (som jag inte heller har läst. boken är på väg!) så har jag minst sagt svårt för hennes lösning av ”problemet med reproduktionen”. Som jag förstår det menar Firestone att kvinnor missgynnas (ordet användes i en antologi där Firestones teori var med) genom sin biologisk-reproduktiva förmåga (transexkluderande ofc och längre diskussion). De missgynnas på grund av att detta arbete är oavlönat och att man genom att ägna sig åt detta arbete även hämmas i konkurrensen. Frågan är huruvida detta är ett problem som är överhistorisk eller kopplat till ett historiskt specifikt produktionssätt där åtskillnad görs mellan produktiva och improduktiva verksamheter (i kapitalistisk mening).

    Hur skulle ni resonera kring det?

Lämna ett svar till Regina Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *