Ta rasismen på allvar.

Något jag finner mycket problematiskt är hur många inom den vita vänstern verkar betrakta rasism. Rasism ses aldrig någonsin som en självständig struktur, som ett eget förtryck, utan endast som en effekt av klassamhället. Skälet till att bekämpa rasism anses inte heller vara att ickevita ska slippa utsättas för förtryck utan för att det ”splittrar arbetarklassen” om rasistiska och fascistiska alternativ växer sig starkare.

Jag förnekar inte att kapitalism och rasism hänger samman. Det är klart att en system som i grunden bygger på förtryck kommer att föda mer förtryck. I ett kapitalistiskt samhälle finns det lite rum för att tänka på andra människors behov eftersom vi ställs i ständig konkurrens, därför så ger kapitalismen oerhört dåliga förutsättningar för att bli av med något annat förtryck.

Detta gör emellertid inte att vi kan bekämpa kapitalismen först och ta det andra senare. För det första är detta en oerhört cynisk och egoistisk inställning, och jag förstår faktiskt inte hur vi ska kunna bygga någon slags rörelse som ska syfta till ett mer humant samhälle på detta. Hur fan ska vi kunna skapa ett humant samhälle utifrån premissen att kampen för vissa människors rättigheter måste prioriteras bort till ”senare”?

Det faktum att rasismen ofta växer sig starkare i kriser betyder inte att rasismen kommer från krisen som sådan, den finns såklart alltid i samhället, men precis som allting annat så påverkas den av hur samhällsklimatet ser ut i övrigt. Om det inte fanns någon rasism alls från första början skulle de ju knappast dyka upp bara det blir kris. Det är ingen slump att syndabocken alltid blir densamma.

Rasism måste börja tas på allvar som ett eget, självständigt problem, även om det såklart samverkar med resten av samhället som alla andra maktstrukturer gör. Rasism är inte bara något som uppstår då människor slumpmässigt väljer ut en syndabock i kristider, utan är något som alltid finns och som har sitt ursprung ur en lång historia av exploatering och förtryck som västvärlden utövat över stora delar av världen. Rasism handlar om makt, om den mat som vita utövat och fortfarande utövar över ickevita, såväl globalt som personligen.

Om rasismen inte börjar tas på allvar så kommer det bli mycket mycket svårt att bekämpa den. Så länge den utgör en parentes i kampen, något som mest bara dyker upp och förtretligt hindrar oss ibland, splittrar arbetarklassen och så vidare, så kommer den att fortsätta göra det.

12 reaktioner till “Ta rasismen på allvar.”

  1. Nog är rasismen ett stort problem alltid. Min makes mormor, som inte tslade så bra svenska, gick till vårdcentralen pga att hon inte mådde bra. Bland annat hade hennes mage svällt upp mycket utan anledning.
    Deras tips till henne: motionera mera och gå ner i vikt!
    Inte ett enda test utförde de! Det visade sig sedan att hennes lever slutat fungera helt och att hon hade flera stora tumörer. Det tog bara si så där 15! besök på vårdcentralen och först när min svärmor och hennes systrar var där och vägrade gå förrän de tog tester så gjorde de det. Jävla skithögar!

  2. Jag läste ett inlägg hos Bloggkommentatorerna som ockås var inne på det här spåret.
    ”there’s no such thing as a free lunch” uttrycket faller verkligen väl in här, för att det är alltid någon som betalar.

    Blogginlägget handlade om att göra ett kap. dvs att köpa något billigt, men att det är alltid någon som råkar illa ut på andra sidan. Någon som har fått betalat den där marginalen som gör det himla billigt för dig, med att få låg lön. Farliga/dåliga arbetsförhållanden råder, och möjligtvis har ett barn gjort produkten etc.
    Jag tror inte att det är en slump att de flesta sådana personer som råkar illa ut lever i utom-europeiska länder.
    Att genom kapitalismen pressa ner priserna för att idka konsumtion stärker då det förtryck människor av utom-europeisk härkomst redan utsätts för.
    jag är inte optimistisk nog att tro att det kommer förändras eftersom pengar alltid kommer vara i centrum. Det är dyrt att vara anti-rasist.

  3. Jag håller helt med om att rasism måste tas på största allvar, så väl på det stora politiska planet som hos varje enskild individ. Jag umgås i en vänsterkrets som delar mycket av mina grundläggande tankar kring jämlikhet, och att en kamp ständigt måste föras mot fascism. I min krets har det så länge jag kan minnas varit nolltolerans mot rasism, i alla former. De flesta ser sin del i en förtyckande struktur, mitt problem har istället alltid legat i att sexism ses som något som skulle ordna upp sig själv bara vi blev av med kapitalismen. Vilket alltid gör mig förbannad. I stort sett varje gång nån snubbe på en spelning hävt ur sig något sexistiskt så har ursäkterna kommit flygande (”han var bara full, menade det inte”, ”jag tror att han egentligen tänkte såhär …”) medan en rasistisk kommentar alltid portat den som uttalat det och personen har åkt ut med huvudet före. Men så fort jag rör mig bara lite utanför min närmsta krets så hamnar både rasism och sexism på något märkligt sätt precis så som du beskriver, att det mirakulöst skulle ordna sig bara kapitalismen försvann. Strukturerna genomsyrar alla delar av samhället, och vi måste bekämpa kamper på olika fronter konstant. Ser det likadant ut i dina kretsar? Att ”ursäkterna” bara flödar för att slippa ta tag i verkliga, reella problem?
    Jag är själv vit, och måste ju därav ta mitt ansvar som en del av ett förtryckande system, ett system som ger mig fördelar på någon annans bekostnad, och det måste ändras på. Jag är kvinna och sexismen måste jag bekämpa, men i denna kamp som en del av den förtryckta gruppen.

  4. Jag var på dejt med en kommunist, vi hade i förväg diskuterat feminism och han sa att han inte definierade sig som sådan pga att han ansåg att skillnaderna mellan män och kvinnor enbart beror på det kapitalistiska samhället osv osv och att allt är en klassfråga. Jag anade oro men tänkte att vi kunde diskutera saken närmre när vi sågs.

    Det blev en dejt där jag minst 10 gånger var tvungen att upprepa ”nej vi kommer inte att ha sex.” och att han lika många gånger svarar med ”du vet att du vill” och ”du spelar bara svår” (ja, jag gick därifrån efter att ha gett ett långt tal om hur äcklig kvinnosyn han har)

    Hur som helst, tror att många andra som har samma syn kring klassfrågor och rasism beter sig liknande, de ”är emot” rasism men är helt jävla oförmögna att öht ifrågasätta den dagliga rasismen och den sociala rasismen, de ser bara allt i siffror, lön och arbetslöshet, typ.

  5. Bra och välbehövt inlägg. Det är självklart ett eget strukturellt förtryck och inte bara en del av klassförtrycket.

    Tänker att anledningen till att så många ur vänstern talar om rasism som en funktion av klassförtryck, och att en talar om det ur aspekten klassplittring, är för att väldigt mycket av den antirasistiska diskursen domineras så oerhört av en liberal syn där det är de ”goda antirasisterna” mot de ”onda rasisterna”. Där moderaterna kan plocka godhets-poäng mot på att ”ta avstånd” från de onda sverigedemokraterna, trots att moderaterna som överklassens representanter tjänar väldigt mycket på en utspridd rasism. Där rasism ses som något HELT friställt från allt annat, något som inte är en strukturell fråga utan bara en fråga om ”åsikter”.

    Att överklassen aktivt och direkt understödjer rasistiska strömningar, och överklassens vithetsdominans är extremt mycket större än t.ex. dess mansdominans, gör ju att dess koppling till klassfrågor blir ännu starkare.

    Men naturligtvis blir det ju då fel när rasism ses som bara en del av klassförtrycket, precis som du säger. Tänker att en av orsakerna till att det blivit så också är att den antirasistiska rörelsen i Sverige länge varit tätt sammanflätad med arbetarrörelsen, och historiskt varit ganska vit. Till skillnad från den feministiska organiseringen finns det inte särskilt många antirasistiska organisationer där majoriteten är icke-vita, även om det börjat komma mer nu.

  6. Rasismen är bara ett symptom.. Allt vi kan göra är att försöka lösa symptomen men i slutändan så måste vi lösa själva problemet i sig, det som föder symptomen, d.v.s. systemet.

  7. Jag avskyr rasism och ser mig själv som en antirasist. Däremot gör jag kanske inte så mycket för att aktivt motarbeta rasismen, och som jag har för mig att du ar skrivit så bidrar man ju till förtrycket genom att vara passiv. Därför tycker jag att det vore jätteintressant att höra – har du några konkreta tips till oss som vill motverka rasismen?

    Tack för att du skriver Sveriges bästa och kanske viktigaste blogg. Du är guld.

    1. Det en bör göra är väl främst att jobba med sin egen rasism och sin omgivnings rasism, sedan finns det gott om antirasistiska politiska grupperingar en kan medverka i. Men det beror mycket på position, som vit anser jag att det viktigaste är just att motverka sin egen rasism.

  8. Det finns ju rasism där det inte finns kapitalism, så det är väl rätt uppenbart att det inte bara är en effekt av det.

    1. Tror iofs att folk inte menar kapitalism så mycket som avsaknad av kommunism, dvs även samhällen som har andra exploateringsförhållanden än kapitalistiska lider av dessa problem. Men ja, det är ett ganska skevt sätt att resonera.

      1. Så kan det iofs vara. Men egentligen, finns det något som ens behandlar rasism(både för och emot) inom vanlig kommunistisk klasskamp? Det hela handlar ju bara om att arbetarna tar över produktionsmedlen och kapitalistklassen försvinner.

Lämna ett svar till Sofie Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *