Jag läser för närvarade denna feministklassiker av Björk, Under det rosa täcket. Att jag inte tagit itu med den tidigare är egentligen lite märkligt,eftersom det är ett ganska centralt feministiskt verk. Boken är, som jag förstått den hittills, ganska mycket av en reaktion på särartsfeminism. Björk menar på att det inte går att nå jämställdhet genom att ”uppvärdera det kvinnliga” eftersom det kvinnliga härleds från det manliga (alltså med mannen som norm) och därför alltid måste vara underordnat detta. Björk menar också att anledningen till att särartsfeminismen blivit så trendig är för att den är bekväm, alltså inte på riktigt utmanar positionerna i samhället utan mest strävar efter att kvinnor ska uppleva det som trevligare att vara kvinnliga.
Jag tror att det är en bra bok för den som vill förstå stora delar av den inomfeministiska debatten. Den har ett tydligt vänsterperspektiv, vilket jag såklart sympatiserar med. Jag gillar också hur den verkligen behandlar kön ur ett feministiskt perspektiv på ett grundläggande sätt. Idag så talas det ju en hel del om genus, och ibland kan jag tycka att det blir så mycket könsrollssnack att könsmaktsordningen faller i glömska. För även om både män och kvinnor begränsas av sina könsroller, så är det kvinnor som förlorar mest på dem i termer av makt. Det tycker jag är väldigt viktigt att inte glömma.
Boken som gjorde mig till feminist! Blir sugen på att läsa den igen nu.
Håller med dig om att det kan bli mycket fokus på genus på bekostnad av utgångspunkten att det finns en genusordning där kvinnan är underordnad. Jag har själv irrat runt där ett tag, men hittat tillbaka till den feministiska maktanalysen (där genusperspektivet är en självklar del). Till stor del tack vare din blogg!
Kul att höra! Ser detta lite som en del av att feminismen gått kräftgång på sista tiden, då ska mäns intressen inkluderas i allt.
Jo, jag tänker att det kommer från rädslan för att tappa stöd samt uppfattas som kontroversiell. Att ”få med männen” är en trygg mellanväg. Personligen är jag trött på detta. Är inte intresserad av att ge upp kvinnokampen för ”trevlig stämning” och konsensus.
Jag rekommenderar verkligen att läsa Pengar av Victoria Benedictsson. För att få ett historiskt perspektiv. Om inte hela boken, den är lättläst, sista kapitlet. Den kvinnokamp som började, kvinnor som kämpade mot allt. Helt fantastiskt! En otrolig upplyftande kraft. Jag har just läst den och jag är euforisk. Läs den.