Vita kränkta män, Flashback, Politism och de bekväma positionen.

En lite jobbig känsla har hängt efter mig ett tag, något som har irriterat mig men som jag inte riktigt förmått sätta fingret på. Det började med Vita Kränkta Män och har sedan intensifierats under hela debatten om det så kallade näthatet, nu senast i och med Johanssons södagsserie på Politism. Det handlar nämligen om en viss del av vänstern. Jag tänker inte kalla den något särskilt för risken är stor att en då hamnar i samma raljerande som en massa högermänniskor redan ägnar sig åt. Men en skulle väl kunna säga att det är den falangen av vänstern som syns mycket på sidor liknande Politism. Ofta unga, ofta snygga, ofta vita, ofta välklädda, ofta välformulerade och kvicka. Snabba på att dra skämt på reaktionära kräks bekostnad.

I Johnssons serie följer vi med till lumpen för nätkrigare. En otroligt sorglig karaktär målas upp. En man som är socialt inkompetent, ointelligent, äter skräpmat och ”älskar med en termos med makaroner”. Det framgår väldigt tydligt att den här personen en väldigt misslyckad person. En väldigt väldigt misslyckad person som i brist på bättre söker sig till nätkrigarna. Det är meningen att vi ska skratta åt den här misslyckade personen.

johanssonMen skrattet fastnar i halsen för mig. På vems bekostnad är det egentligen vi skämtar här? Det som beskrivs är uppenbarligen en person som ligger ganska långt ner i samhället. En person på vars bekostnad vi kan skämta eftersom denne ligger väldigt långt ifrån Politisms målgrupp, som ju är typ medvetna vänstermänniskor. Samma sak gäller för Vita Kränkta Män, som visserligen till en början ofta lyfte fram män i maktposition men som sedan spårade ur till att bara handla om konstiga saker folk hade grävt upp på Flashback eller ur Aftonbladets kommentarsfält. Eller som när flera uppslag i vänsterserietidningen Galago ägnas åt att redogöra för olika konstiga och konspirationsteoretiska diskussioner på Flashback. Som om dessa personers idéer hade haft något som helst inflytande i samhället om det bara var just de som stod för dem.

Det är väl såklart olika för alla, men som en person som utsätts för mycket näthat kan jag liksom inte riktigt ställa upp på den här bilden. Jag upplever det inte som att de som framförallt utgör ett problem är misslyckade människor. Visst, de slänger ofta ur sig något oartikulerat och drar sedan vidare, men det är liksom inte de som är det stora problemet. Majoriteten av de som faktiskt biter sig fast, verkligen pressar in sina unkna värderingar, är väldigt vältaliga och verkar ofta ha någon slags högre utbildning. Dessa personer som verkligen finner något slags absurt nöje i att dag efter dag hitta ”fel” i någons resonemang och trycka ner med subtila härskartekniker. De som går hårdast på mig är liksom inte några misslyckade outbildade tölpar, utan det är ofta välartade liberaler som håller God Ton men som inte är sena med att försvara såväl rasism som sexism.

Det banala hatet är lätt att göra sig lustig över, men är det verkligen det som är problemet? Är det inte snarare alla de etablerade borgerliga skribenter, ”tankesmeder”, lobbyister, företagsledare, politiker och så vidare som verkligen har makt och sätter tonen i den offentliga debatten. Finns inte rasismen även där?

När det på SvD skrivs ledare om att romregistret faktiskt inte behöver vara rasism, då kanske det är läge att flytta blicken dit. Det kanske inte är den misslyckade tönten i nätkrigarna som är Problemet, det kanske är att borgerligheten i högre och högre grad börjar flytta in rasismen och fascismen i finrummen. Det kanske inte handlar om korkade Sd-väljare, det handlar kanske om alla de ”pragmatiska” liberaler som i saklig ton ”förklarar” att vi faktiskt inte har råd med invandring eller att det faktiskt är rasistiskt att prata om rasism. Det är ju dessa personer som utgör förtrupperna, de som normaliserar genom att tala om ”yttrandefrihet” och ”demokrati” och försvarar genom att inta en förment ”neutral” hållning till att människor utsätts för förtryck baserat på hudfärg. Men det är väl inte lika lätt att skämta om, antar jag. Kanske för att det ligger närmre det som utgör politisms skribenter och deras målgrupp.

Att göra billiga poänger på människor som inte direkt sitter på maktpositioner i detta samhälle kanske är roligt för vissa, men är det verkligen någon samhällskritik med udd mot ett faktiskt etablissemang, ett faktiskt problem. Handlar det inte snarare mer om att förflytta Problemet någon annanstans, till den där outbildade tölpiga lantisen som inte får ligga med en riktig kvinna utan istället måste tillfredsställa sig med en termos med makaroner. Den där lantisen som ligger så himla långt bort från Politisms målgrupp så att det är jävligt säkert att skämta om.

Jag blir så trött på den här bekväma positionen som många vänstermänniskor hamnar i. Den som bygger på att raljera kring att andra människor beter sig så uppenbart idiotiskt att vem som helst liksom borde förstå, men som alltid placerar det hela på tryggt avstånd från sin själv. Den där bekväma positionen från vilken du kan blicka ut över samhället och lägga din dom över människor som ofta har mindre makt och inflytande än vad du själv har, men där du själv alltid sitter säkert som betraktare, bedömare, recensent och ”samhällskritiker”. Den bekväma position från vilken en slipper ifrågasätta sig själv, eftersom en ju redan är så himla mycket smartare och mer upplyst än vad de där misslyckade nätkrigarna är.

Vi måste börja prata om rasism och sexism på allvar, inte som något som outbildade och misslyckade människor ägnar sig åt i brist på bättre, utan som genomgående samhällsstrukturer som vi alla är delaktiga i, såväl borgerliga ledarskribenter som de medvetna vänstermänniskor som tycker om att fnissa åt misslyckade människor som inte bara är rasister utan dessutom stavar fel eller verkar korkade när de är det. För det är jävligt lätt att skratta åt det som är uppenbart idiotiskt, men det är desto svårare att kritisera det samhälle som föder fram dessa människor.

Så kom igen nu, kliv ner från era bekväma positioner och börja kritisera det som ligger nära er själva. Sluta göra satir på maktlösa människors bekostnad utan börja istället ta de problem detta samhälle står inför på lite större allvar. Vad vi behöver nu är inte en käck vänster som gör lättsmält satir utan en bred front mot rasism och fascism, en rörelse som tar dessa problem på allvar och inte förpassar dem till de mörkaste vrårna på internet eller till misslyckade och obildade lantisar.

81 reaktioner till “Vita kränkta män, Flashback, Politism och de bekväma positionen.”

  1. Bra text Fanny! Jag gillar själv Nanna Johanssons serier och log lätt åt denna näthats-strip i hennes senaste bok, men du tar upp viktiga poänger.

    Tack!

  2. Det är inlägg som detta som gör att jag verkligen imponeras av ditt sätt att inte dras med av någon slags ström, att du istället alltid försöker tänka utanför boxen. Det känns som att jag lär mig ett nytt perspektiv på saker nästan varje vecka här på din blogg. Och hoppas du känner dig bättre snart <3

  3. Ja! Så bra, så bra. Vi ska ju inte sparka nedåt. Tölpiga Flashbacktroll och korkade Sverigedemokrater bör egentligen ses som ett symptom för något större och mycket allvarligare. De korkade SD-männen fungerar bara som nyttiga idioter för en makt som vill göra skillnad på människor. De gör alltså deras jobb, precis som i Tyskland på trettiotalet.

  4. Ps det är just den här anledningen som jag oftast har lite svårt för Johansson. Gillar inte den överlägsna, ibland nästan klassföraktande stilen och alla skämt och lustigheter på människors (ibland verkliga) bekostnad.

  5. Jag bor på en liten ort i Norrland och jag upplever att människor som karaktären i ditt exempel är närvarande, både på nätet och irl. Unga män som saknar analys och som inte kan lyfta blicken. Jag tänker att dessa människor sitter på makt i form av dels väljare och dels genom att de ”ropar högst”, speciellt på nätet. Jag upplever att många i min närhet är likgiltiga och då blir det ju lätt att haka på det enda en hör, t ex när dessa unga män vrålar ut sin åsikt i tid och otid.

    Jag håller med dig i sak, men eftersom dessa män är ständigt närvarande i min värld så förstår jag att denna ”humor” finns och jag kan skratta åt det och samtidigt bli uppgiven. Jag måste dock säga att jag blivit mer eftertänksam av att läsa bl a din blogg och twitter och sväljer inte längre allt sånt direkt. Men som du säger finns det ett behov av att lyfta blicken mot de med den ”riktiga” makten.

    1. Ja, det är klart att en skämtar om det som ligger närmast. Tror dock inte att Johansson själv har så många av dessa män i sin närhet.

  6. Nanna Johansson gör serieteckningar som rör båda grupperna du nämner. Jag tror det är viktigt att man för det ur perspektivet den ”vanliga” människan också eftersom att den påverkas av personer i högre maktposition. Serietecknaren ger ut böcker med sammanhängande ämnen och då tycker jag det är viktigt att man ser det ur ett annat perspektiv också. Sedan överdriver Nanna Johansson sin humor för att visa sin poäng, något hon också är tydlig med i flertalet av sina texter.

    1. Tkr hon väldigt ofta går på den här gruppen. Tycker inte heller att hon tar upp typ hur dessa människor påverkas av folk i maktposition, utan tycker bara det är plumpt.

  7. Du är klok. Jag delar inte dina vänsterpolitiska åsikter, även om jag är en fucking jävla rabiesfeminist precis som du, men ditt sätt att framföra dina åsikter är ytterst respektabla. För att vara lite hurtfrisk på morgonkvisten: you go girl!

  8. Ja, blir mer frustrerad än typ stärkt av den där typen av superlättsmält vänsterkritik och feminism (ett bra varningstecken är om skribenten/skribenterna inte säger feminism utan ”genustänk”). Fast kan inte bestämma om det är bra på vissa sätt att de där sidorna finns, att det kan vara en slags inkörsport till mer radikal kritik, eller om det bara gör alla inblandade extremt bekväma.
    Tycker egentligen inte att Nanna Johansson är emblematisk för den där typen av besserwisser/bekvämlighetsvänster, tycker ofta hon är skitskarp och flippad och jätterolig. Men den där serien är ju ett bra exempel på när sparken hamnar neråt, eller åt sidan, istället för uppåt.

  9. Jag tror att vi måste uppfinna en ny term ”schibstedtism”; för det är ju mer eller mindre vad det är.

    Jag tycker definitivt du ska kalla fenomenet för något och även om dina politiska värderingar ligger åt vänster så ska det ju vara högst möjligt att kritisera det hela utan att någon misstar dig för något annat.

  10. SPOT ON, mycket välskrivet också.

    Till skillnad från Tove tycker jag att just Nanna är ett riktigt poster child för detta. Hennes serier är ofta tjusande – ja, ibland jätteroliga – men det är lika ofta en jävligt ful humor som sparkar neråt (både på makaronirunkare & dessa som kommer i kläm då makaronirunkare ska representera ’ondskan’) & fokuserar på ’dom där’ istället för eget agerande & ansvar.

  11. Alla dina texter är ögonöppnande pärlor för min del. Du är rak, du tänker fritt och kritiskt, du ber inte om ursäkt för dig själv, du är helt enkelt en röst som vi inte får nästan någon annanstans i det offentliga samtalet och det är så jäkla välbehövligt. Tack för det!

  12. Du hjälper mig att tänka lite, lite längre hela tiden. När jag tänker att jag har analyserat någonting färdigt är du där och får mig att lyfta blicken litegrann. Det är så jävla bra.

  13. Mm, tänkte på detta på svp-demonstrationen i somras eller när det nu var. En massa vita vänsterkillar från medelklassen som höll tal på motdemonstrationen, varav en refererade till svp som ”ett gäng inavlade bönder”. Det här ska liksom vara den goda medmänniskan som hatar de som dömer folk efter deras ursprung. Så jävla segt

    1. Hur vet du att de som talade var medelklass? Vad jag minns så var det bara en person som berättade vad hen jobbade med, och hen var brevbärare.

  14. Ja alltså, jag gillar Nanna Johansson väldigt mycket. Men håller med om att det är sjukt problematiskt när vänstern väljer att sparka neråt, med en många gånger rent klassföraktande retorik, och här var ju Nanna ett exempel på detta även om hon knappast är ensam om detta eller ens värst.

    Det är lite som att vänstern för tillfället slutit en pakt med högern att dess åsikter är okej och respektabla så länge de ej är uttalat sexistiska eller rasistiska. Det verkar vara lätt att skratta åt lågutbildade människor från landsbygden som inte vet hur en uttrycker sig medan självgoda och vältaliga liberaler kommer undan med sina vidriga åsikter för att de vet hur de ska uttrycka dem på ”rätt sätt”.

  15. Hej Fanny! Jag kan inte låta bli att kommentera för jag känner inte igen mig i det du skriver. Dels vad gäller beskrivningen av Nanna Johanssons satir, som att den övervägande skulle vara inriktad på att skratta åt förfördelade män på landsbygden. Min bild är att Nanna gör satir om sexistiska företag, om kravet på god ton från feminister, om Sverigedemokraternas partitopp och om ”manlig bildningsexhibitionsim” hos farbroderliga DN-skribenter i långt större utsträckning än hon driver med kommentarsfältshatarna. Men att hon emellanåt tar upp dem är väl inte så konstigt givet hur oerhört mycket hat, personangrepp, rena hot och andra försök att tysta som vänsterorienterade kvinnor (inte minst feministiska satiriker) ofta får utstå.

    För mig som redaktör utgör de här kommentarsfältsherrarna också ett reellt problem eftersom det är de som tillsammans sätter tonen i snart sagt varje omodererat kommentarsfält på internet, vilket gör att det är intressant att adressera dem då och då (på olika sätt förstås).

    Vad gäller Politisms redaktionella urval känns det som att du måste ha läst oss väldigt lite om din bild är att detta är vad vi framför allt ägnar oss åt. Däremot är det förvisso så att Nanna Johanssons material, eller mindre tunglästa och ibland rent flabbiga texter, ofta delas och sprids och läses oerhört mycket. Men det ser jag inte som ett problem utan som en styrka. Dels för att det är bra material i sig självt, men också för att det får folk som annars inte skulle läsa till exempel texter om ekonomi, arbetsmarknad eller våldtäktskultur att göra just det.

    Vi kommer kanske aldrig bli den sajt du skulle vilja läsa eller som du tycker är den mest intressanta. Men vi är heller inte den sajt du beskriver oss som i det här inlägget. Det stämmer helt enkelt inte.

    1. Jadu Rosen…

      Jag tycker att politism känns som en förolämpning av den riktiga klassbaserade vänstern. Att ni får Lo-stålar för att förminska och förlöjliga alla vanliga arbetare i landet känns inte på något sätt sunt, men jag blir inte förvånad. Den riktiga vänstern måste se att våra riktiga motståndare finns inte enbart i Moderaternas tokliberalism, utan lika mycket hos alla lattejournalister som du själv, som med resten av dina likar av någon anledning tror att ni talar för vanligt folk när ni i artikel efter artikel förlöjligar och förminskar Sveriges arbetarklass.

      Moderaterna ser på arbetarklassen som några att utnyttja, politism ser på den som ofina, ovärdiga, smutsiga proletärer som måste få hjälp av oss fina Stockholmsjournalister för att inte övertas av vår arbetarklassbarbari.

      Tack Erik

      1. Hej Sarah. På vilket sätt tycker du att det känns som en förolämpning? Jag läser inlägget, jag läser din kommentar men jag förstår ingenting. Ge mig exempel på när vi ”förminska och förlöjliga alla vanliga arbetare i landet”? Det skulle jag och vi aldrig göra, vad fan är det för larv?

        Och ”politism ser på den som ofina, ovärdiga, smutsiga proletärer som måste få hjälp av oss fina Stockholmsjournalister för att inte övertas av vår arbetarklassbarbari.” <- ren trams.

        Din kommentar käns som hämtad från Avpixlat, Sarah.

        1. Du är förminskande och otrevlig. Lägg av med det om du är ute efter att faktiskt förstå vad folk menar, vilket du ju borde ha intresse i som chefredaktör på politism.

          1. Jag blir irriterad för att jag får en massa hittepåargument slängda efter mig utan exmplifieringar.

            Dessutom antas en massa saker om vem jag är och vilken klassbakgrund jag har som stör mig ordentligt.

            Det är för dåligt.

            1. Du skulle ju kanske kunna välja att fokusera på den delen av kritiken som är tydlig men det har du inte gjort. Blir svårt att ta något till sig då.

              1. Den kritik som felaktigt pekar ut de hotfulla uppsökande onlinehotande hatiska personer som Nanna Johansson satiriserar som något slags representanter för arbetarklassen?

                Eller den kritik som påstår att vi inte har klassperspektiv på Politism?

                Eller den kritik som går ut på att vi inte kritiserar borgerligheten och SvD Ledare tillräckligt?

                Eller de kommentarer som, i rent hittepå, beskriver oss som tillhörande en ”akademikervänster”?

                Vad är det jag ska fokusera på?

                1. Du har ju redan dömt ut den kritik jag levererat som ”irrelevant” så tänker inte fortsätta med den här diskussionen. Tycker dock att det är intressant hur du som chefredaktör kategoriskt avvisar en kritik som väldigt många personer ställt sig bakom.

                  1. Hur kan jag annat än avvisa kritik som inte i någon del är specifik? Det är ju ett anmärkningsvärt sätt att diskutera:

                    Du skriver något diffust och svepande som du inte konkretiserar. När du ombeds konkretisera säger du säger att jag 1. inte är den kritiserade och 2. borde ta till mig av kritiken i stället för att be om konkretisering.

                    Det är en fullkomligt omöjlig kritik att bemöta, oavsett om ”väldigt många ställer sig bakom” eftersom jag inte vet vad det är de ställer sig bakom. Vet du?

                    1. Jag konkretiserade tydligt på twitter, då valde du att fokusera på enskilda exempel och skriva typ ”så din kritik är att vi inte skriver om X”, istället för att förstå det som delar i ett generellt resonemang. Du verkar inte vara intresserad av att förstå vad som menas och det är såklart helt okej, men kom då inte här och låtsas att du är det.

                    2. Nej, du konkretiserade din kritik mot sajten ”i övrigt” på twitter, icke-relaterat till kritiken i det här inlägget. Och jag svarade. Så nu skulle man önska att kritiken i denna text och dessa kommentarer också konkretiserades. Annars förleds man lätt att tro att den inte blir mer än svepande gissningar.

                    3. Fast som sagt så är detta inlägg inte en recension av sajten som helhet utan en beskrivning av et fenomen som förekommer bland annat på politism. Detta fenomen beskrivs mycket utförligt. Du kan välja att ta till sig av kritiken eller slå den ifrån dig.

                    4. Men ta dig samman lite och försök fatta vad som åsyftas så kanske det blir lättare för dig. Om du inte tänker göra detta ber jag dig att lämna mitt kommentarsfält.

        2. Tack så mkt för svar Eric!

          Min aversion mot bl a Politism och resten av låtsasvänstern runt Vasastan och Södermalm kan jag förstå kommer som av något av en chock för dig. Du efterlyser ett exempel på när ni ”förminskar och förlöjliga alla vanliga arbetare i landet” och lämnar förnämligt in ett utmärkt sådant i nästa stycke, när du jämställer mig med en Avpixlat-kommentar.

          Det är nämligen just den syn som ni har på arbetarklassen. Om man inte håller med er så ska man förminskas till att vara en så lättavfärdad grupp som möjligt, i detta fall använder du avpixlat som signalord för att slå ifrån dig min kritik, eftersom jag tydligen tillhör det politiskt korrekta klassnedsättande ”white trash”. Med andra ord, den som inte finner sig i ledet och accepterar att bli representerad av twitterlattevänstern är rasist (utan att överhuvudtaget något som ens kan ha tolkats som det kan utläsas av min kommentar) och ska nedvärderas och piskas tillbaka till sin plats.
          Vi skriver, ni håller med ! Annars står ni på avpixlats sida.

          Den här synen på arbetarklassen som i behov av uppfostran som ges från innerstan har jag blivit så jävla trött och besviken på. Besviken på att svensk vänster är så identitetslös att vi utan att protestera har låtit oss hunsas av en rad av de ”fina” journalisterna som marscherar fram i fina twitterformationer, beredda på att dyka ner på allt som avviker från normen. Trött på att behöva förklara för bekanta att svensk vänster inte är ett mähäigt elitprojekt.

          För sakens skull ska jag väl vara tydlig med att jag inte gillar Apixlat eller Sd heller för den delen. Dock ser jag ingen riktig skillnad på just Avpixlat och politism eller Vita kränkta män i form. Allt går ut på en identitetspolitik som leder till att det är ok att hänga ut och förlöjliga.

          Det är livsfarligt för vänstern att reduceras till att enbart bli en rörelse för den verklighet som återfinns hos stockholmsjournalister.

          Våga vägra lyssna på uppfostringstips från lattevänstern! Det är dags att vi tar tillbaka vår egen röst.

      1. Tack till Sarah och Fanny som fick mig att tänka och (antar jag) tack till Eric Rosén som avslöjar sin syn på arbetarklassen och vanliga människor. Jag tror folk håller på att vakna upp mer och mer när det kommer till vilka som har kapat vänstern i Sverige. Månglarna ut ur templet, som Jesus hade sagt. Fast så kan man inte skriva, eller hur Eric Rosén? Nu låter jag bara som Åke Green, ja det gör jag minsann, så nu behöver du inte ta mig på allvar Eric.

        1. Eric Rosén borde för övrigt bli politiker. Det ”yrket” går till väldigt stor del ut på att medvetet missförstå andra människor, tillskriva människor åsikter de inte har, använda sig av guilt by association som härskarteknik (”låter som något från Avpixlat”) och andra såna saker som för samhället framåt.

          Jag har den senaste tiden börjat fundera över om dessa egenskaper dock inte passar lika bra för journalister och chefredaktörer. Det verkar onekligen så. Vilket leder till att jag inte direkt (trots medlem i Ung Vänster) känner mig så sugen på att läsa på politism.se.

          Och nej, jag tänker inte länka till tio exempel från politism.se, bloggar som tillhör sidan, twittertrams från folket som skriver där o.s.v., även om det inte skulle vara så svårt. Skulle Eric lyssna? Nej. Han skulle medvetet låtsas inte förstå. Så skitsamma då. Se besöksstatistiken falla istället.

  16. Tja, det är väl ingen nyhet att akademikervänstern har ett sjukligt klassförakt, det är inte för inte som etnisk svensk arbetarklass vänt sig mot SD, det handlar givetvis om alienering från den akademiska vänsterns sida,

    1. Japp, det här har jag också tänkt på. Har märkt av detta på ett par av mina arbetsplatser (två industrier) bland många män framförallt. Det är ett problem som vänsterakademikerna borde tagit tag i för längesedan. Folk känner sig som losers i alliansens hårdare samhälle. Sen kommer vänsterjournalister och kallar de för ännu mer losers. De som inte deppar ihop alldeles och bara typ går runt i något grått-robot-läge (sova-jobba-äta alternativt sova-dega vid datorn-äta) blir arga och vill inte vara losers. Då kommer SD där och pekar ut att det är invandrarnas fel, det är invandrarna som är losers, och så känner de sig lite bättre.

  17. ”Problemet, det kanske är att borgerligheten i högre och högre grad börjar flytta in rasismen och fascismen i finrummen.”

    På vilket sätt menar du att de har gjort det? Det finns massvis med saker man kan, och ska, kritisera dagens borgerlighet för, men detta? Ingen vänsterregering i svensk historia har någonsin varit i närheten av att ha en lika generös invandringspolitik såsom den under Alliansen. Ingen ledande politiker har varit tydligare med att markera sitt avståndstagande från SD än Reinfeldt.

  18. Vilka frågor har de samarbetat om? Det har jag i sådana fall missat. Det enda samarbetat med Sd som jag känner till är den som var uppe nyligen mellan V, S och Sd gällande sänkning av skatten för de som tjänar mer än 36 000, där vänstern delade upp röstningen gällande två skattefrågor så att de kunde få Sd:s stöd i den fråga där de visste att Sd skulle rösta likadant.

      1. Det är inte på något sätt ett bevis på samarbete.

        Men, om det är din definition av samarbete, betyder det att vänsterns trixande med skatteomröstningen att de ”börjar flytta in flytta in rasismen och fascismen i finrummen”?

          1. Exakt vad är fascistiskt och rasistiskt i den politik som Alliansen för? Du ger inga exempel.

            Med tanke på att vänstern inte har några tankar på att höja inkomstskatterna, avveckla friskolereformen, förbjuda privatisering i sjukvården eller bedriva en ännu mer generös invandringspolitik än Alliansen så måste ju det, i dina ögon, betyda att vänstern stödjer en fascistisk och rasistisk politik.

              1. Okej, då är du i alla konsekvent.

                Jag ser dock ingen mening i att använda begrepp som fascistisk och rasistisk när det kommer till att diskutera svenska riksdagspartier. Självklart med undantag för Sd som kan betecknas som rasistiskt.

  19. Mycket bra och intressant. Jag undrar bara var du hittar alla dessa liberaler som tycker att vi inte har råd med invandring?

  20. Hej! Riktigt bra inlägg. Tänker också såhär kring galago, vkm etc. Riktigt bra och hoppu många läser det och tar in det.

  21. Hm, vi diskuterade det här innan och kommer ihåg att jag inte höll med dig men nu förstår jag vad du menar. Fett bra skrivet. puss

  22. Bra! Sedan uppskattar jag väldigt mycket av det som Nanna Johansson gör, men just den där seriestrippen är kanske inte den roligaste jag läst av henne – förmodligen just för att den sparkar nedåt på ett aningen osmakligt vis (på samma sätt som anti-feminister ”skämtar” om feminister, så på så vis ser jag ändå någon form av poäng med varför hon här skämtar just på det viset). Att framställa näthataren på det sättet, som någon helt annan, lååångt ifrån ens egen världsbild (som medelklassvänster) blir dock lite samma som att framställa våldtäktsmän som galna monster springandes i skogen = ”vi” har inget ansvar för att de blivit våldtäktsmän = märkligt synsätt som inte leder någon vart och framför allt inte till positiv förändring.

  23. Det är bra att du uppmärksammar det här!
    Hela den socialistiska idén bygger ju på att solidarisera sig med förtryckta och människor i underposition, även om dessa råkar ha fel. Självklart får vänstern peka ut det som är fel och strider mot dess ideologi och visa sin position med kraft, men den får INTE håna och förklara sina medmänniskor värdelösa.

    Då har man gett sig in i högerpolitisk/fascistisk dialektik i vilken man tillskriver människor olika värde (eller i bland inget värde alls).

    Att slänga epitet efter sig som ”korkade lantisar”, underförstått att det är mer sannolikt att en person är idiot om denne bor utanför storstäderna låter misstänkt likt rasisternas teorier om muslimer också.

  24. Jamen precis samma grej under busheran och alla skulle kritisera USA:s politik. Så lätt så tacksamt så oerhört uddlöst och safe.

  25. Jag håller så med, och tycker att humorn ibland har blivit lite flamsig utan substans. Som att det är så jävligt nu (det är det ju, med Sd, alliansen, högerorkaner i hela Europa osv) att man inte orkar, vågar eller kan orientera sig fram till en humor som på riktigt kan göra skillnad. Det är bekvämt att ryggdunka men det behövs verkligen något mer i nuläget.
    För övrigt tänkte jag att du påminner lite om Sara Granér. Hon riktar ju mer sin humor/kritik uppåt till ministrar, företag osv och lyckas vara störtrolig och katastrofallvarlig samtidigt.

  26. Pingback: Hej Sonja
  27. Jag tycker det finns en tänkvärd retorik i bloggen och du fångar läsaren med ditt sätt att skriva. Jag kommer definitivt att kolla upp vad du skriver hädanefter. Jag själv är en gammal punk-hippie som hamnat på landet. När jag flyttade hit till denna by fanns här fyra thailändskor på 25 invånare. De som inte hade köpt en kvinna från Thailand hade flyttat ihop med kusiner. Många här i byn har aldrig ens varit i Stockholm; och då är medelåldern runt 75 år.
    Detta område i Sverige är ett av Sverigedummokraternas starkaste fästen och jag förstår mycket väl varför. Respekten och förståelsen för lag och regler är starkt underminerad. ”Dom dära” som sitter ”bakom sina skrivbord” i ”Stockhom” betyder till exempel att Länsstyrelsen är oförstående till att man ju har/borde ha rätt till att skjuta vilka djur man vill, när man vill, hur man vill. I dessa trakter skjuts till exempel drygt 20 björnar årligen illegalt, till stor skada för det internationella unika björnforskningsprogrammet. Naturen här där jag bor är så unik att den borde kunna vara ett försörjningsunderlag för alla, om den inte vore utsatt för vandalism av dessa så kallade naturvårdare.
    Här hittar du, förutom thinner-Tommy från High Valley, den typiske SD-väljaren. Högerextremismen har varit väl etablerad i många år här. Märkligt, med tanke på att här finns överhuvudtaget ingen invandring. Överhuvudtaget ingen inflyttning alls: ja förutom då en och annan thailändska och kusin.
    Ordet främlingsfientlighet rymmer ju ganska mycket egentligen. När jag flyttade hit sa en person med god kunskap om denna by att ”möjligen kan dina barnbarn bli accepterad”.
    Jag kan med nio års erfarenhet av denna håla konstatera att tolerans och snällhet framställer dig som bara dum i detta sällskap. Min koncensus är att dumhet mycket väl kan bemötas med dumhet. Få väljer att bli mobbade. Alla väljer att bli mobbare.
    Sverigedummokraterna, natioanaldemokraterna eller för den den det senaste stjärnskottet på UFO-himlnen, Dumskallarnas Parti, tar mer än hjärna på sig martyrkostymen, men är i själva verket mobbarna.
    Bör jag, som så kallad vänstersubbe, ha respekt för dessa människo- och djurfientliga underutvecklade varelser? Har dom någon som helst respekt för mig; för såna som oss?
    Jag håller med dig om att det behövs en debatt om vänsterns syn på White-trash. Liksom det behövs en seriös debatt om vänsterns synsätt överhuvudtaget. Bara för att dom är idioter som inte ens kan skriva betyder det emellertid inte att dom har rätt.

  28. Bra skrivet. Det här också en trend jag har tänkt på som har ökat med nätskrivandet. Klassföraktet som döljs av humor och hån mot oprivilegierade. Det är alltid lättare att slå nedåt liksom.

  29. Ser ett stort problem med din text. Den håller liksom fast vid synen på ”misslyckade” killar på landet med låg utbildning och lågavlönade jobb. Vi har liksom ett klassamhälle, det hanlar inte om folks individuella misslyckanden. Förutom möjligtvis på haffa guzz-fronten, men tror vi båda är överrens om att onani inte är världens hemskaste och mest patetisk grej.

    1. Så du menar alltså att Johansson inte alls hade någon tanke på att framställa dessa personer som misslyckade?

      1. Jo, det är det ju uppenbart hade. Det jag menade var att även du i din text benämnde dem som misslyckade, utan att kritisera själva synen på dem som misslyckade. De är liksom inte misslyckade, utan vanliga arbetare. En grupp som den medelklassiga snäll-sosse-internet-vänstern, eller den grupp högern gillar att kalla kulturmarxister om man så vill, precis som du skriver gillar att håna för sin brist på utbildning och kulturellt kapital. Jag tror inte att du anser att människor ur arbetarklassen är misslyckade, tycker bara att det är något som borde ha påpekats i texten.

        1. Ah, du menar så. Jo, det hade varit bra för tydligheten. Anser dock att anspelningen på detta är mkt uppenbar.

    2. Jag tror att du kan ha rätt. Serien skjuter säkert förbi målet och ger inte någon bild av den genomsnittliga näthataren. Men den träffar säkert en minoritet av dem, och det är då det blir förment.

      Vi kan tänka oss en 19-årig kille med grav asperger som bor hos sin mamma i Vänersborg (där kommunen skiter i/inte har råd med några stödinsatser). Inga framtidsutsikter, inga jobbchanser, ingen möjlighet till att flytta, har knappt några vänner, problem med sociala relationer, och ser det osannolikt att någonsin kunna ingå en relation med någon.
      Hans enda källa till stolthet är förvriden runt det faktum att han har ljust skinn, och han skriver trams på Avpixlat osv.

      Jag tror som sagt inte att det här är representativt för nätmobben, men jag vet att dessa finns. Jag vet också att om någon orkar engagera sig i dem så kan de snabbt ändra sig. Serien smäller dem dock rakt i ansiktet från ett hånskrattande storstadsperspektiv medan den missar i stort sett den betydligt mer otrevliga och mindre ömkansvärda majoriteten.

      Jag vet inte om det var det som Fanny menade (fokus var mer på vänstermänniskors positionering), men det var ungefär det jag tyckte att jag kunde läsa in i alla fall.

  30. bara kort: Som historiker vill jag bara påpeka att rådande konsensus bland kritiska intellektuella kring forskning om den moderna rasismens framväxt under 1800-talet pekar på att den inte är ”kvarleva” från ”gamla” och ”primitiva” samhällen eller ”förmoderna” former av ”förtryck – inte heller är den begränsad till att formas och föras fram av de politiskt mest reaktionära skikten inom borgerligheten (även om det finns strömningar inom såväl eliten som arbetarrörelsen som motarbetade denna utveckling tämligen aktivt). Rasismen som idag känner igen den skapas av en högt utbildad elit med tydlig kopplingar till samhällets kulturella och ekonomiska topp genom en välartad och civiliserad debatt kring vetenskapliga rön inom nästa alla universitetets sfärer. Det är i den moderna medicinen, psykiatrin, sociologin, socialantropologin, historievetenskapen (etc, etc – och med namn som fortfarande är kanoniska idag) som de rasliga kategorierna stabiliserar, slås fast och ges en utbredd legitimitet att använda som styrinstrument för staten, kapitalet och sociala rörelser. Det är ingen konspiration, det är i huvudsak inget aktivt försök att splittra subalterna grupper. Det är helt enkelt en social nödvändighet för eliten för att de ska kunna utveckla effektiva sätt att behärska allt större grupper människor i en era av expansiv maktutövning i en tidig version av globaliserande kapitalism. Att samma platser verkar fylla samma funktion för samma grupper idag är ju inget man borde förvånas över. Snarare ligger det tvärt om precis i linje med de senaste 20 åren av (post-)marxistisk forskning om rasism.

  31. Tack för en bra post!

    Jag har tidigare känt en oro för att den här nedåtsparkande satiren riskerar att bidra till en polarisering mellan feminismen och otrygga män och därigenom ökat motstånd mot strävan för jämlikhet. Att den kanske också riskerar att flytta fokus hos individerna i målgruppen från mer angelägna frågor – såväl i analysen av samhället som den egna rollen i de förtryckande strukturerna – var ett nytt perspektiv för mig.

    Apropå risken för motreaktionen blev jag nyligen tipsad om blogginlägget ”The distress of the privileged” (http://weeklysift.com/2012/09/10/the-distress-of-the-privileged/) som bland annat tar upp det. (Diskussionen om motreaktionen kommer främst i slutet från ”George Parker’s Choices.”)

  32. Tack för att du finns och för att du orkar reflektera och processera så mycket som du faktiskt gör. Jag finner hopp, styrka och lärdom hos dig

  33. Som Doktor Kosmos sjöng: ”Klasshat i vår tid, hallå!”

    Kortfattat så tror jag att vänstern har gått i överklassens fälla och fallit offer för en taktik som kallas härska genom att söndra. De slåss mot troll, nazister och vita kränkta män istället för de som sitter på resurser, makt, kapital, und so weiter på riktigt. Går inte att göra något åt så jag orkar inte bry mig om det längre.

  34. Menar för övrigt inte att nazister, rasister osv inte skulle vare ett problem i samhället. Men problemet är inte ”Mackan”, 19 år, som bor i Motala och lyssnar på vit makt musik på youtube, skriver arga kommentarer på avpixlat och vill kalla chokladboll för ”det som det alltid har kallats för” och runkar porr för han får inga tjejer.

    De riktiga nazisterna och rasisterna finner man högre upp, med utbildning, med riktig makt, fina kläder, vältalighet och med betydligt mer genomtänkta planer på hur de ska kunna få igenom sina idéer och vinna mark.

    Kanske någon förstår hur jag menar, jag vet inte.Trött efter jobb. Måste sova, jobb igen snart. Men vänstern skjuter snett och fel hela tiden. Det stör mig att de inte förstår det.

  35. Man får bara en känsla av vänstern som en sömnig, mätt, bekväm medelklass liksom. De gör sig inte direkt populära hos vanliga arbetare (eller arbetslösa) runt om i landet genom den här ”taktiken” eller vad fanken det nu är för något.

  36. Även om jag inte direkt håller med om allting i texten, så är det bra att den moderna vänsterns borgerliga klassförakt uppmärksammas.

    Tack för en god läsning.

  37. Detta att kunna överbrygga klyftan mellan vit arbetslös arbetarklass i småstäder, invandrad segregerad arbetarklass i förorterna och ung urban arbetarklass/prekariatet, är den stora utmaningen för en framtida kommunistisk rörelse… och enda sättet att förena dessa grupper är genom att lyfta fram den kapitalistiska eliten som vår gemensamma fiende över allt annat… alla sekundära konflikter & problem måste stå bakåt för detta, annars kommer massornas ilska & maktlöshet fortsätta att strömma ut i högerpopulism och andra villfarelser.

Lämna ett svar till Sarah Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *