I diskussionen om strypsex låter det ofta att det är fel att lägga sig i människors sexualitet och preferenser. Men att en individ har rätt att hålla sitt sexliv och sina fantasier privat är inte liktydigt med att sexualitet är någonting som borde stå utanför politisk diskussion. Hur en sådan sak som hjärnskador efter strypsex hanteras rättsligt är såklart någonting som måste kunna diskuteras politiskt.
Jag tycker det finns något slött över argumentet att man inte ska lägga sig i vad folk gör i sovrummet. Argumentet brukar lyda ungefär; om du har en åsikt om strypsex och prostitution öppnar du dörren för att andra ska ha åsikter om homosexualitet. Som om människorna som tycker att homosexualitet är en avvikelse som borde utrotas bryr sig om vad nån feminist tycker om strypsex. De frågar väl inte mig om lov; ”ursäkta fröken radikalfeminist, nu när du skrivit en text om strypsex kanske vi kan göra en kampanj om att förbjuda prideflaggan på biblioteket”. Sexualiteten är helt enkelt en arena där man kan ha olika hållningar. Att jag tycker att strypsex är ett problem har ingenting att göra med att nån annan tycker att homosexuella borde sitta i omvändelseläger.
Detta är helt enkelt associationsskuld (guilt by association) – två saker som inte alls har med varandra att göra kopplas ihop för att få någon att se dålig ut. I detta fallet är det ”sexualmoral” som kan innehålla allt ifrån hat mot homosexuella till åsikten att kvinnors kroppar inte bör vara varor eller att det är en sjuk sexuell kultur att män går igång på att ta stryptag på kvinnor.
Att dra upp en gräns kring sexualiteten och säga att detta diskuterar vi inte är en liberal hållning, en ide om att samhället kan delas in i en privat och en offentlig sfär. Men för feminister är det självklart att sex är politiskt relevant eftersom en stor del av förtrycket mot kvinnor äger rum på den sexuella arenan. Varför skulle vi acceptera munkavle för att upprätthålla någon annans ideologiska konstruktion?
Den sexualmoral som drabbar oss kvinnor kommer inte förvärras av att vi ser sexualiteten som en politisk fråga. Den patriarkala sexualmoralen finns redan där och den utövas mot oss varje dag. Den patriarkala sexualmoralen säger att det är okej att en man tar styptag på en kvinna under sex trots att det i alla andra sammanhang skulle ses som oacceptabelt. Den patriarkala sexualmoralen säger att det är helt i sin ordning att det finns en hel industri där kvinnor förnedras sexuellt på film. Den patriarkala sexualmoral säger att kvinnor bär ansvaret för hur män reagerar på deras uppenbarelse.
Att låtsas som att sexualiteten inte är en politisk arena gynnar bara de krafter som redan har sin sexualmoral på plats. Som feminist är det en självklarhet att man ser det sexuella förtrycket av kvinnor som en politisk fråga och då duger det inte att acceptera företeelser som strypsex och porr som privata frågor. Det innebär inte att var och en behöver stå till svars för sin sexualitet som diverse alarmister gärna vill få det till. Det innebär att vi inte ska göra vissa ämnen till tabu i politisk diskussion.