Man behöver inte ha en perfekt lösning för att belysa ett problem.

En sjukt lam sak är när man försöker belysa ett problem, typ att den fria marknadens perfekta urverk tenderar att brutalt krossa svaga individer mellan sina kugghjul, så ska det alltid vara nån som ba: men det är ju helt omöjligt att dra en gräns. Hur fri får marknaden vara? Hur många människor får krossas?

Bara för att man belyser ett problem behöver man faktiskt inte ha en perfekt lösning på det. Hur skulle det se ut egentligen? Ingen utom de som doktorerat i ett givet ämne får uttala sig i frågan.