Tjejer som ska ”skämta till det lite” och säger: jag är ju bög, för jag gillar killar, tihi.
Det är då man bara vill sätta sig ner med dem och ba: du vet väl att ”bög” inte bara markerar vilket kön du tänder på utan även vilket kön du själv tillhör? Alternativt skjuta dem och sedan sig själv i huvudet.
Vinklingar som denna kan verkligen få mig att förstå varför så många säger att de borgerliga styr valdebatten. Fan vad Mona Sahlin har blivit smutskastad på sista tiden. Jag förstår varför: hon är hopplöst ohipp (om man jämför med allas gullis Maria Wetterstrand), saknar auktoritet och ger ett ganska pantat och liksom gnälligt intryck. Hon har inte ens uppbackning av sitt eget parti, vilket ju leder till att hon inte kommer kunna vara en bra ledare. Jag tror att många känner att det är bortkastat att rösta på socialdemokraterna.
Men allvarligt talat: att Mona tar hjälp av SD är ju verkligen en omskrivning av det hela som verkligen missgynnar socialdemokraterna. Jag tycker det är ett jävligt fult sätt att bedriva journalistik på, det är så jävla uppenbart att man vill ha en viss typ av association mellan socialdemokraterna och SD.
Sen frågar de om det inte är skrämselpropaganda av Sahlin att säga att SD får mer mandat om man ligger på sofflocket. Det är ju fan inte skrämselpropaganda, det är ju sant. Det är klart som fan att extrema grupper får mer makt om många väljer sofflocket, för de extrema grupperna kämpar alltid, går alltid och röstar och så vidare. På vilket sätt är detta skrämselpropaganda? Hon säger ju inte ens att man måste rösta på S, hon säger ju bara att man måste rösta över huvud taget.
Sluta pumpa tidningarna full med smutskastning av Mona Sahlin, det är ointressant och ohederligt. Dessutom tycker jag att man ska se fördelarna med en auktoritärt svag ledare, eftersom det gör fenomenet partipiska mindre. Nu tycker väl många att man ska röst på ”partier” eller ”åsikter” och inte personer, och det är väl en annan diskussion. Men många tycker också att de som sitter i riksdagen ska ha större möjlighet att rösta efter eget huvud, och för att uppnå detta är en svag ledare en utmärkt grej.
Idag har jag sytt upp den här jackan jag hittade på myrorna för 80 spänn. Det är fett billigt även för att vara second hand, i alla fall om man jämför med Stockholmspriser. Välbevarade fodrade kappor i ull brukar kosta uppemot 300 i alla fall. Jag misstänker att det kan ha rört sig om en felmärkning.
Jag gillar verkligen slagen, även om det kanske inte ser så speciellt ut på bilden.
Jag blev fett förvånad när det visade sig att den kom från H&M. Det påminde mig om att H&M e gång i tiden var en affär där man kunde hitta kvalitativa kläder till låga priser, något som inte stämmer längre. Kvalitet är ju knappast det man förknippar med H&M liksom.
Jag är kass på att sy så sömmen blev helt ojämn, men det ser snyggt ut när jag har den på mig i alla fall.
Fy. Idag har jag en riktig klidag. Det är min version av fuldag, och innebär att hela min kropp kliar som bara fan. Jag känner mig som en stor hårboll.
Vad som är lite lustigt är att den här typen av dagar alltid infinner sig när jag rakat min och tvättat håret, alltså gjort saker som vanliga brudar tycker är boten mot olika typer av fuldagar. Dagen efter hårtvätt så känner jag min äckligast på jorden. Mitt hår blir så flygigt och det känns som att det finns överallt på hela min kropp. Om jag dessutom rakat benen blir det ännu värre, för då finns dte liksom inget motstånd när jag gnider dem mor varandra. Gud vad jag hatar den där ”lena” känslan.
Raka inte benen då, tycker väl nån. Nej, det skulle jag inte heller göra om det inte vore för att långt hår på benen omöjliggör bärandet på tighta byxor och strumpbyxor, vilket vore trist. Fett hår ogillar jag också, jag tycker det är fult och luktar illa. Så jag får raka benen och tvätt håret och stå ut med den fruktansvärda känslan dagen efter. Fy!
Den enda hjälpen som finns är ett riktigt svettigt träningspass utan att tvätta håret. Då går håret tillbaks till sin lagom fettiga form och jag känner mig inte som en hårboll.
Omotiverad bild på mig. Lyckligtvis är jag söt ändå =)))))).
Jackan är second hand, klänning från h&m och ringen är från nån jävla torghandel i Berlin.
Idag satt jag för övrigt barnvakt, jag ska tydligen få min lön vitt (!). Fett oväntat.
Åh herregud, det är när jag läser sånt här som jag bara får lust att sätta mig med Linda Skugge och bara lugnt och sansat förklarar hur marknadne fungerar. Tillgång och efterfrågan, konsumtion, låg- och högkonjunktur och så vidare.
Jag har extremt svårt för denna extremindividualism som vuxit fram. Individen är allt, du kan aldrig skylla på samhället, arbetslösheten, dina föräldrar eller något annat, du kan bara skylla dig själv för precis allt. Om man inte har jobb är det för att man inte vill tillräckligt mycket! Alla kan bli entreprenörer! Alla kan lyckas! Alla kan ha en månadsinkomst på 50 000! Jag vet, vi skiter i att stimulera ekonomin och anställer istället jobbcoacher, för det enda det handlar om är att folk inte vill jobba tillräckligt mycket!
För den enskilda individen kan ”positivt tänkande”, ambitioner och arbetsglädje säkert vara skitbra, men på ett samhällsplan är det en förödande inställning. För det den gör, det är att radera alla spår till politisk medvetenhet och engagemang, för det är ju aldrig aldrig fel på samhället, ens uppväxt eller den kontext man befinner sig i, det är bara en själv och ens jävla inställning det är fel på. Tänk positivt så spelar det ingen roll att du blir vräkt, uppsagd på grund av ekonomiska problem eller att din farsa våldtog dig som liten. Om du tänker positivt så fixar sig allt.
Faktum kvarstår ju att det alltid måste finnas de som är sämst och när ett företag fyllt sitt behov så anställer de liksom inga fler hur bra de än är. Hur säljande leende du än har så finns det fortfarande bara ett visst antal kassor och stekbord på Mcdonalds, och bara ett visst antal kunder som är intresserade av en hamburgare. Och även om du ökar försäljningen så finns det bara ett visst antal kronor som folk är villiga att konsumera, och även om du ökar det antalet kronor så finns det ett begränsat antal naturresurser eller ett begränsat antal timmar folk kan lägga på att lyssna på musik eller läsa din jävla krönika och konsumtionssamhället kan inte bara expandera i all evighet, det måste ta slut. Men framförallt är ekonomi en betydligt mycket mer komplicerad process än vad Linda vill göra gällande.
Även Hanna Friden och Isabelle Ståhl skriver vettigt om detta. Jag kan framförallt hålla med Isabelle i att men idag inte bara antas göra sitt jobb, utan även vara nån jävla imagebyggare för företaget. Ha ett säljande leende och så vidare. Och alla vill inte att deras jobb ska vara deras jävla liv, vissa vill bara vända lite hamburgare eller sortera lite papper och sen bara gå hem och vara klar. Alla vill inte lägga själ och hjärta i sitt jobb.
Jag är ju då en ivrig följare av typ alla bloggar som anses keffa av olika anledningar. Jag älskar Kissie, Blondinbella, Tyra och Kenza, tycker de är så himla… lustiga liksom.
Jag tyckte Bella&Tyra show var skitkul, dels för att Bella är fett duktig och dels för att det dem tog upp verkligen intresserar mig. Men det här nya, Kenza&Tyra show verkar faktiskt dåligt, rent av. Det är ju bara ett tv-program som går ut på att dem ”spexar loss” och håller på med en massa ”crazy” aktiviteter. Det känns lite uttjatat.
Nu ska vi filma sista scenen. Ledtråd? Ett badkar och 50 påsar chips. Hahaha. I love my job!Min gissning: De ska tävla om vem som kan äta mest chips under en given tid, för att bevisa att de är smala och snygga fast de äter onyttig mat som djur som bloggare älskar att göra. Sen kommer de kollapsa i en hög på golvet och skratta och skriva på sin blogg ”vi hade så kul, vi skrattade hela tiden, tihi”.
Gud alltså. Folk som ”skrattar hela tiden” med sina vänner. Vilken normal människa gör egentligen det kan man undra. Jag brukar typ diskutera och prata om livsfrågor med mina vänner. Inte ”skratta”.
Jag blir helt galen av den här bilden. Proportionerna är helt fel, det ser ut som en dvärg och en jätte. Hatar när man ser folk i ”verkligheten” eller i relation till andra människor och hela ens uppfattning om storlek på dem ballar ur.
Min mormor är ett kapitel för sig, jag tror dels det har att gör med hennes ålder (gamla människor blir fan otrevligare) och dels med hennes grundläggande person. Detta var en kommentar hon skrev på min kusins facebookbild, på vilken hos poserar med en snubbe som räcker ut tungan och gör en ful grimasch.
En annan historia: en gång i början av sommaren var jag på stan med min pappa och Clinton, vi stötte på mormor när vi skulle ta en fika. När vi sitter på cafét så går en sk ”vän” förbi och jag och Clinton gömmer oss, sen pratar vi skit om vår ”vän” och hennes väl tilltagna kurvor. Då säger min mormor: ”ja, det kommer ju ut nu, tjockisarna”.
Jag och Clinton ba: ”!!!!!!!!!!”.
Och det är precis detta jag tycker är så brutalt obehagligt med Svensk politik. Önskan att Sverige ska vara ett föredöme är utbredd, framförallt att vi ska vara ett moraliskt föredöme. Svensk moral, svensk kultur, svensk jämställdhet och så vidare snackas det om i alla jävla oändlighet. Usch och fy, jag hatar detta snack om hur Sverige är ett så moraliskt överlägset land.
