Jag brukar säga att folk som ”gör rätt för sig” och folk som ”följer lagen” är de värsta fienderna mot samhället. Med folk som ”gör rätt för sig” menar jag inte människor som verkligen gör det, utan som gör en grej av att en ska göra det och som alltid tjatar på andra att de ska göra rätt för sig. Ett utmärkt exempel är rörande plankning. Vissa tycker att det är sjukt viktigt att ”göra rätt för sig” vilket i kontexten innebär att en betalar den summa en är ålagd att betala, helt utan åtanke på att olika människor har olika förmåga att betala fast de kanske måste åka tunnelbana för att kunna ta sig till skola eller arbete och så vidare. Det blir helt enkelt betydligt enklare för vissa att ”göra rätt för sig” än andra.
Samma sak återkommer ofta när det kommer till arbete: människor med fast anställning och relativt bra arbetsvillkor och hög lön pratar ofta om hur viktigt det är att en ”gör rätt för sig” och bidrar till samhället och gud vet allt, helt utan förståelse för situationen hos människor som har sämre arbetsvillkor, eller kanske bara möjlighet till bemanningsjobb. De tycker att en ska jobba oavsett vilka villkor en måste slita under, för det är viktigt att ”göra rätt för sig”.
Den som går på bidrag gör i regel inte rätt för sig, om hen inte har cancer eller någon annan behjärtansvärd sjukdom som dessa människor kan relatera till. Att människor som är marginaliserade i samhället i högre utsträckning riskerar att hamna i bidragsträsket är inget som det tas hänsyn till.
Sedan finns det ju andra faktorer än dålig förståelse för olika människors villkor och möjligheter till att göra rätt för sig inom rådande system. Till exempel så plankar jag delvis av ideologiska skäl. Jag tycker helt enkelt inte att det är rätt att vi har en kollektivtrafik som är avgiftsbelagd, utan tycker att allt ska finansieras av skatten. Därför tycker jag inte att det är att ”göra rätt för sig” att betala, utan jag tycker att det är att understödja ett system som är orättvist och ineffektivt.
På detta sätt tycker jag att det kan vara rentav oansvarigt att ”göra rätt för sig” efter det så ofta innebär att en följer de uppsatta reglerna, varken mer eller mindre. Människor som ”gör rätt för sig” brukar nämligen sällan tala om att gå på demonstrationer, ta ställning i olika frågor och så vidare utan det brukar nästan uteslutande kretsa kring att göra såsom lagen eller reglerna föreskriver. Helt enkelt en minimal mängd ansträngning för att passera som moraliskt godkänd i systemet, men inga egna ställningstaganden kring saker och ting.
Sedan kan de sitta på sina kammare och känna att det är skönt att de trots allt ”gör rätt för sig”: de jobbar heltid, de betalar sitt Sl-kort, samtidigt som de sitter högt högt upp i såväl en nationell som global maktstruktur. De följer ju trots allt lagen. De gör allting enligt reglerna. Ja, grattis till det, det lär väl kännas skönt att bli lämnad ifred av polis och myndigheter, att kunna leva gott utan att behöva tigga pengar och utlämna sitt privatliv till någon på Soc. Men det kommer aldrig att vara ett politiskt ställningstagande, och det kommer aldrig att vara något mer än ett fegt sätt att slippa ta ställning. Och denna självrättfärdigande passivitet, detta sätt att undfly all stora och viktiga frågor och dessutom sitta och pösa i sin egen självgodhet, den ser jag som en av de farligaste inslagen i vårt samhälle.