Wallin har skrivit en krönika om att vara missunnsam:
Det är tydligen sjukt svårt att vara motsatsen till missunnsam och bitter. Jag vet vad jag snackar om. I flera år satt jag i diverse sunkiga andrahandslyor, typ arbetslös och lätt alkad och missunnade allt och alla. Jag missunnade de som kunde hålla i pengar. De med ordning och reda i sina liv. De med bra impulskontroll, bra kontakter, rika föräldrar, lyckliga förhållanden och snabb ämnesomsättning. Och Gud vad dåligt det fick mig att må. Men det blev som ett beroende. Och denna enorma garderob av offerkoftor! Så här i efterhand förstår jag inte att jag pallade.
Jag förstår inte heller att Wallin pallade. Hen verkar ha varit i en riktigt jobbig livssituation, den typen av situation jag inte önskar någon att befinna sig i. Jag unnar alla att ha ett stabilt och bra liv, att må bra, att känna trygghet i vardagen. Det är till och med så att jag engagerar mig politiskt för att just detta ska kunna bli verklighet, för att alla ska ha rätten att leva ett tryggt liv.
Vad jag däremot inte unnar någon är att sparka ner på den som har det sämre. Jag tycker inte att det är okej att raljera kring hur andra människor hanterar sin livssituation.
Jag unnar inte heller någon att känna sig förmer och bättre än andra för att de har lyckats ”komma upp sig i tillvaron”. Jag unnar ingen att tro att det handlar om deras ”hårda slit” allena att de har lyckats med saker i sitt liv. Det handlar om förutsättningar. Folk har olika sådana och jag tycker inte att en ska behöva göra avkall på sina privilegier, men jag tycker att en ska kunna förstå att en faktiskt har privilegier och att det påverkar var en sedan hamnar i livet.
Man ska ju ändå inte behöva ”motivera” varför man ska ha ”rätt” till ett så kallat bra liv. Men det krävs ofta. Man ska ha en snyftig historia om sin tuffa uppväxt eller liknande för att bli okej:ad som någon slags jante-antagonist.
Nej, jag tycker inte heller att en ska behöva motivera varför en har rätt till ett bra liv. Däremot så tycker jag inte att en ska behöva motivera varför en skulle ha rätt till ett bättre liv än någon annan. Jag tycker att en ska behöva motivera varför till exempel studenter ska klara sig på en inkomst under fattigdomsstrecket när en själv lever gott.
Problemet är inte att någon anser sig ha rätt till saker, problemet är när någon anser sig ha rätt till mer än andra för att de har ”jobbat hårt” eller något liknande. Problemet är när någon går omkring och kallar till exempel studenter för bortskämda för att vi kräver högre studiemedel. Då kan det vara så att en påpekar att personen som säger det där kanske inte har någon rätt att uttala sig om hur det är att leva under de förhållandena. Men det handlar inte så mycket om missunnsamhet från min sida som ilska över att någon annan faktiskt missunnar mig någonting, nämligen rätten till ett bra liv.