Myten om utanförskapet.

UnderbaraClara har skrivit ett inlägg om hur dåligt hen tycker att det är med politik som utgår ifrån plånboken. Hen skriver:

Jag röstar inte på det jag tror är bäst bara för mig. Villaägare med bil som driver företag – det är inte ett representativt utsnitt av befolkningen. Som tänkande varelse måste jag ju kunna se på samhället utifrån och försöka se vad som är bäst för andra människor? Människor som kanske inte är nog många för att själva kunna påverka politiken med sina röster. Men som kan vara värda att ta hänsyn till ändå. Man kan rösta i solidaritet med fattiga och utförsäkrade.

Och det är ju fint och så, att inte bara tänka på sig själv.

Men, när en skriver såhär som UnderbaraClara gör, så bygger en på klyftan mellan vi och dem. En klyfta som moderaterna bygger stora delar av sin reklam på. Vi som är inne i värmen, i innanförskapet, som tjänar på den borgerliga politiken. Och så dem, de fattiga, invandrarna, de utförsäkrade, de som förlorar på borgarnas politik.

Sanningen är att även UnderbaraClara förlorar på borgarnas politik. Även hen förlorar på att välfärden rustas ned, för risken att hen kommer behöva den är mycket stor. Få människor har ekonomiska resurser för att själva kunna ersätta den välfärd som vi förlorar i och med den borgerliga politiken. På sikt kommer de extra hundralapparna i plånboken inte att betyda någonting, eftersom den typen av skattepolitik moderaterna för minskar löneutvecklingen. Resultatet: lika mycket, eller mindre, i plånboken och sämre välfärd.

Den här fina fina altruismen som så många trycker på har en bitter eftersmak, för den bygger på en idé om politiken som värlgörenhet. Om att en ska bry sig om andra för att en är snäll, inte för att ens eget öde är tätt förknippat med deras. Det är spklart fint att folk bryr sig om andra, men det är inte det som kommer övertyga folk om att börja rösta för progressiv välfärdspolitik. De allra flesta röstar på det alternativ de upplever sig tjäna på, och Alliansen har gjort ett oerhört bra jobb med att få många att uppleva att de ingår i den grupp som sägs tjäna på moderaternas politik, alltså de som får extra i plånboken. De har marknadsfört ”utanförskapet” som det stora problemet i samhället, som en grupp människor som är på förhand definierade och inte en grupp de allra flesta riskerar att hamna i om det vill sig illa.

UnderbaraClara spär på myten om att det finns en ”medelklass”, en ganska stor grupp människor som faktiskt tjänar på moderaternas politik, genom att mena att hen själv ingår i den. Och ja, så är kanske fallet nu, men moderaternas politik leder till att även UnderbaraClara tvingas in i en svår balansgång, ty den leder till att det inte finns lika mycket som kan fånga upp hen om hen faller. Även i UnderbaraClaras liv kommer det komma dagar då hen behöver nyttja det vi byggt upp tillsammans, och då handlar det inte längre om de som har det sämre än hen själv.

Det är viktigt att vara ödmjuk för att hur medelklass en än är, så är en inte oberoende av samhället. Jag tror att det är viktigt att inse att även om det går bra nu, så är risken att det kommer en dag då det inte gör det längre stor. En dag då du kommer att behöva andra. En dag då du kommer att behöva ett fungerande sjukförsäkringssystem där du slipper utsättas för förnedring, en vård där du får hjälp och så vidare.

34 reaktioner till “Myten om utanförskapet.”

  1. Men jobbskatteavdraget är väl helt kompenserat på kommunal och landstings/regional nivå? D.v.s. det är bara statens inkomster som minskar. Nu ligger ju en del välfärd även hos staten men samtidigt kan du ju bygga på en rätt bra buffert genom att t.ex. spara jobbskatteavdraget.

    1. Om det nu var helt kompenserat så skulle det ju inte ha skett ngn skattesäkning alls, så då skulle ju politiken vara meningslös oavsett. Tvivlar dock starkt på att så är fallet.

      1. Fast det kan det ju ändå vara. De flesta människor betalar ju ingen statlig inkomstskatt utan bara kommunal- och landstingskatt. Som jag förstått det ger då staten kommunerna och landstingen en summa motsvarande vad de får in i minskade intäkter från skatten på grund av jobbskatteavdraget. Därmed blir slutresultatet att staten har mindre pengar medan landsting/regioner och kommuner har mindre. I annat fall skulle ju jobbskatteavdraget inneburit att alla landsting/regioner och kommuner fått betydligt mindre intäkter än tidigare.

          1. Men jag skrev ju ”Men jobbskatteavdraget är väl helt kompenserat på kommunal och landstings/regional nivå? D.v.s. det är bara statens inkomster som minskar”? förstår inte riktigt vad du ville invända emot? Ja det går mindre pengar till den gemensamma del som staten har hand om. Vilket ju dock inte inkluderar en rad viktiga områden t.ex. sjukvården. Men i andra delen finns ju jobbskatteavdraget och den buffert en person kan bygga upp med den. Vilken ju sen kan användas vid t.ex. arbetslöshet.

            1. Det är klart att detta drabbar tex vården också. Det är dock inte sådär jätterelevant att diskutera exakt vad det skärs ner på, poängen är att det skärs ner på saker som underbaraclara kan tänkas behöva använda. De där extra hundralapparna kommer spela ganska liten roll om det inte finns fungerande socialförsäkringssystem.

              1. Det är väl rätt relevant om sjukvården och skolan m.m. är den samma ändå? Det handlar ju inte om några hundralappar utan över 1500 kr i månaden för en person som tjänar 25 000 kr (beror i och för sig lite på vilken kommun du bor i om jag förstått det rätt). Det blir som sagt en rätt bra buffert att använda sig av vid oförutsedda händelser.

    2. Nej där har du fel. Visst har regeringen inte skurit ner på kommunal och landstings/regional nivå men de har heller inte kompenserat för inflationen vilket gör att resultatet ändå blir ungefär det samma. Dvs kommunerna får mindre resurser än innan.

      1. Fast förstår inte riktigt vad du menar. Om jag förstår det rätt är tanken att kommunerna och landstingen/regionerna har lika mycket pengar nu som de haft utan jobbskatteavdragen? Kompensationen för skattesänkningen behöver väl inte inflationsjusteras, så länge de får tillbaka lika mycket som sänkningen är på om jag inte tänker helt fel,

        1. Är väl kommunen som ansvarar för skolan på grund och gymnasienivå? Behöver de mer pengar till den har de möjlighet att höja skatten vad jag vet. Inte alliansen fel.

            1. Men om kommunen får inte lika mycket oavsett skattesänkningen och kommunen ansvarar för skolan hur beror det då på skattesänkningen?

              1. Fast staten skjuter ju till resurser t skolan, t.ex. extraresurser. Sedan är det ju annat som kommunen får ansvara för om inte staten gör det, vilket också gör att budgeten för annat blir mindre.

                  1. Vad jag vet måste kommunalskatten vara platt, vilket skapar begränsningar. Antar att det är större risk för skatteflykt också.

                  2. Dessutom styr ju alliansen i en massa kommuner också. Och är dessutom inte särskilt intressant vilket parti som driver borgerlig politik. Effekten är densamma.

                    1. Må vara att effekten är den samma. Tycker dock det är relevant att rätt personer ställs till ansvar för rätt saker. Om t.ex. den socialdemokratiska styrda kommunen är ansvarig hjälper det ju föga att rösta på socialdemokraterna för att få förändring?

                    2. Tja, det är moderaternas som tryckt hårt på idén om utanförskapet vilket är vad jag kritiserar här. Denna har såklart skapat utrymme för en borgerlig politik från en massa andra håll. Kunde dock inte bry mig mindre om vilken blomma borgaren som sabbar välfärden har på sin pin.

  2. Jag tycker att det var intressant att hon faktiskt avslutade inlägget med att förklara vilka saker som hon hellre bryr sig om (som försämras av den borgerliga politiken) med saker som faktiskt i alla högsta grad berör henne personligen (i och med att hon haft en cancersjuk mamma och har en son på förskolan) så på det sättet höll ju inte ens det altruistiska argumentet inlägget igenom!

    1. Hmm, jag tolkade det snarare som att hon med de exemplen förstod att hon (som tillhör ngn slags medelklass) också förlorade på välfärdsstatens nedmontering, och att hon därför pratade om ”samhället i stort” och inte bara ”utsatta grupper” – men vi läste nog texten lite olika då.

      Men oavsett underbara Clara så finns ju en generell missuppfattning om att det bara är de ”fattiga” som förlorar på ökande klyftor i ett samhälle, när det är precis tvärtom, att alla – inklusive de mest välbeställda – faktiskt förlorar på ojämlikhet.

  3. Du skriver: ”De allra flesta röstar på det alternativ de upplever sig tjäna på”. Jag undrar bara vad du har för belägg för detta? Tycker det är lite vågat att säga så. Jag röstar i alla fall inte efter det i första hand, och många jag pratar med känner likadant. Jag förstår din poäng med detta inlägg, men att du är så himla bergsäker på att människan röstar för egen vinning bygger ju på att hon är egoistisk i grunden. Är inte det en ganska konservativ tanke? I mina ögon är människan inte egoistisk, utan kan gott och väl rösta för det hon anser vara bäst för gruppen, alltså hela samhället.

    1. Visst, enskilda kan göra det. Men överlag så går röstmönster ganska bra ihop med vilken samhällsklass en tillhör.

    2. Rätt svar kanske är att människor trodde att reformerna skulle leda till effektivare, alltså bättre välfärd, OCH ge mer pengar över. Var det inte det som var hela säljargumentet när ”nya” Moderaterna dök upp som ”det nya arbetarpartiet”. Det här har också skett efter att Socialdemokraterna under 90-talet hade bedrivit högerpolitik och kallat det vänsterpolitik.
      En del av det här har väl också åstadkommits med skräckpropaganda: ”om vi inte säljer ut kommer ekonomin falla som en sten. Kina kommer och äter upp oss!”

      Jag tycker det verkar som att folk fortfarande har kvar samma sympati för välfärdsstaten men har blivit förda bakom ljuset.

      Sen tror jag det finns en vilja från Alliansen att förvandla medelklassen till råegoister genom att mantra på om plånboken i varje tillfälle som bjuds, fast jag tvivlar på att de egentligen har lyckats med det.

  4. Jag tjänar i kronor räknat på alliansens politik. Så mycket att jag kan köpa den sjukvård de förstört.

    Mina barn har fått en fantastisk skola genom att man in min kommun bestämt att man skall ha helt rak skolpeng. (Vilket gjort att andra skolor fått jättesvårt att få det att alls fungera).

    Mina föräldrar klarar sig ännu så länge själva.

    MEN jag skall ju leva i det här samhället. JAG förlorar (helt egoistiskt) på att leva i ett samhälle som inte hänger ihop, som inte fungerar. ALLA tjänar på att vi kan erbjuda ALLA en fungerande sjukvård, omsorg och utbildning. ALLA tjänar på att alla kan vakna på morgonen med ett hopp om framtiden. VI tjänar på att leva i ett samhälle där ALLA får plats.

    Vilket politiskt parti som bäst fixar detta (eller minst dåligt) kan man diskutera (det kommer att diskuteras i ett år nu). Men att tro att min plånbok är det som avgör hur bra jag kommer att ha det är dumt och en dålig strategi.

    Men jag tror att du har rätt Fanny i att många tänker så. Jag tror många läser ”Så mycket tjänar DU på budgetetn” i kvällstidningarna och röstar därefter.

  5. Men vänta? Nu har du inte förstått mitt inlägg alls eller så underskattar du min intelligens. Det du skriver är ju precis det jag skriver och menar. Man måste ju se den stora bilden. Att jag får sänkt skatt på min vinst i mitt AB betyder ju samtidigt att min son får det sämre i förskolan eller att järnvägen inte byggs ut eller att min mamma inte fick den cancervård hon hade kunnat få pgav dåliga resurser inom landstinget.

    Att klyftorna i samhället ökar är inte bara ett problem för de på de på ”andra sidan klyftan” utan ett problem som direkt drabbar mig genom ökad brottslighet osv. Det är alltså en rent självisk handling att rösta i solidaritet med ”svagare” grupper. För att alla tjänar på att dessa grupper får det bättre. Att inte fatta det utan tro att politik kokar ner till mer eller färre hundralappar i den enskildes plånbok är århundradets självbedrägeri.

    1. Som jag uppfattade dig så lade du väldigt mycket fokus på det som händer andra än dig själv, och det är det jag har svårt för. Jag anser inte att du är ointelligent, men däremot är detta en väldigt vanlig retorik från vänsterhåll, som jag tkr är problematisk.

Lämna ett svar till Anna Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *