En populär uppfattning är att ”mansrollen” är mer begränsad än kvinnorollen. Jag undrar hur man får ihop detta med att män har ekonomisk och social makt över kvinnor, något som rimligtvis borde leda till frihet för dem. Hur är det möjligt att ”mansrollen” är mer ”begränsad” när MÄN inte är mer begränsade?

Som argument för detta brukar ibland nämnas att män inte kan klä sig i kvinnlig kodade kläder som till exempel kjol eller klänning eller att de inte kan ha färgen rosa förutom under kontrollerade former. Ibland nämns också att män inte ”får gråta” eller ”visa känslor”. Kvinnor däremot kan ju ha manligt kodade kläder (som typ… byxor) och vi gör tydligen inget annat än gråter och pratar känslor dagarna i ända.

Det är klart att män också kan straffas för att de är illojala mot patriarkatet, men iden att de på något sätt skulle straffas hårdare eller ”mer” än kvinnor är rent ljug. Anledningen till att många tror det är att vi lever i ett samhälle där mäns känslor och frihet värderas långt mycket högre än kvinnors, och därför framstår det som större och viktigare när män stöter på förhinder i livet än när kvinnor gör det. Den kvinnliga ofriheten är tagen för given – att en man inte skulle få göra som han önskar i livet är avvikande.

Projektet att försöka särskilja ”mansrollen” från den materiella verklighet där män har ekonomisk och institutionaliserad makt sjabblar bort korten. På något sätt vill man teoretisera bort det faktum att män som grupp vinner på att leva i ett patriarkat och frånskriva den enskilda mannen sitt ansvar för detta genom att ljuga ihop att han faktiskt är MER begränsad än kvinnorna, det vill säga att han inte har något annat väl än att surfa på patriarkatets räkmacka medan kvinnliga feminister gör jobbet. Tänk om någon skulle kalla honom omanlig! VA! Så kan vi ju inte ha det!!!