Läste denna intervju med Bermudez-Svankvist, generaldirektören för arbetsförmedlingen. Jag tycker det är intressant hur hen får in sitt fritidsintresse målning under arbetets logik, hur det blir något hen gör för att bli ”glad, nöjd och lugn” så hen ”orkar jobba lite till”. Jag tänker att människor ofta betraktar sina fritidsintressen just såhär, som något en gör för att bli bättre arbetare eller palla med arbetet.
Jag tänker att det värsta med arbetet är just detta, hur hela livet anpassas efter det. Jag hade haft mycket mindre problem med att arbeta om det inte var så laddat med all denna ångest som kringgärdar arbetet. Om det bara var något en gjorde åtta (eller färre) timmar om dagen och sedan slapp tänka på, men så är det ju inte. Arbete är något som upptar hela livet.
Beror ju helt på ens arbete, om man har ett jobb man tycker om är det snarare en stor fördel om det ”upptar hela livet” och man kan kan gå inför det hela även utanför den vanliga 8-timmars arbetsdagen.
Ja, detta är någonting som upptar min tankeverksamhet varje sommar bär jag tvingas lönarbeta för att klara mitt uppehälle. Första veckorna är jobbigast, och jag upplever att min tid och mitt liv blir stympat och begränsat. Jag har det relativt bra, med fem minuters cykelväg till jobbet, samt ett jobb som jag kan utan och innan vilket innebär självgående och därmed ingen ångest inför nästa arbetsdag, men det gör inte känslan av begränsning mindre. Det jag tycker är nästan värst med att arbeta är lunchlådan, matproblemet, som måste lösas med minutiös planering alla dagar i veckan. Hem fort som fan för att fixa mat -eller handla, för att säkerställa fysiskt välmående på jobbet nästa dag. Ett ständigt jävla ok är det. Sedan är vardagen fylld av vissa måsten, och sedan måste en gå och lägga sig tidigt nog för att palla kliva upp i svinottan. Åtta timmar jobb på jobbet, ca tre timmar jobb hemma om en slår ut det, med planering, tillredning samt disk och undanplock, och ca två timmars så kallad fri tid. Jag upplever alltså att ungefär tre timmar av min tid i hemmet varje dag på något sätt är arbetsrelaterade och i princip omöjliga att påverka. Okej en kan äta lunch på någon lunchrestaurang, men det är verkligen inte alla som har den möjligheten.