Ask.fm om att hantera svartsjuka.

vad jag förstått har du o isak ej en monogam relation, upplever du någonsin svartsjuka? hur hanterar du det isf?

Jag är noggrann med att skilja på vad jag behöver av hen i vår relation och en vilja till exklusivitet. I mina ögon så är exklusivitet något en behöver om en känner sig otrygg i relationen. Jag tänker att en ofta känner sig mer otrygg i kärleksrelationer eftersom dessa är så oerhört laddade i vårt samhälle och eftersom det pågår så mycket spel mellan de personer som ingår på ett helt annat sätt än i vänskapsrelationer. En vänskapsrelation kan vara intensiv och oerhört viktig, men en blir sällan svartsjuk om någon har en annan vän eftersom det i regel finns en annan tillit och öppenhet i vänskapsrelationerna.

Delvis så försöker jag att själv dekonstruera vad en kärleksrelation är, för att göra det mindre laddat och därmed bli mindre svartsjuk. Bland annat så brukar jag inte diskutera eller tänka på Framtiden tillsammans med Isak på samma sätt som jag gjorde med mitt ex. Det är klart att vi diskuterar vår vardag och så vidare, men vi har inget gemensamt livsprojekt som vi ombesörjer. Detta gör att jag inte känner att det vore en katastrof om relationen tog slut på samma sätt, eftersom mitt liv inte centrerar kring den. I detta så är såklart beslut som att jag inte ska skaffa barn en viktig del.

Men det handlar såklart inte bara om ens egen inställning utan om hur en har det tillsammans. Jag är noggrann med att ta reda på vad jag behöver i vår relation för att kunna känna mig trygg och förmedla det. Centralt här är öppenhet med känslor och tankar som rör relationen, omtanke och tillit. Om jag känner att detta finns är det inte så jobbigt om Isak också träffar andra, eftersom det inte gör att jag känner mig hotad på samma sätt.

Men jag tänker nog att det viktigaste är inställningen till vad en kärleksrelation är; jag tänker inte att jag och Isak ska vara ihop för evigt, jag tänker att vi har det bra nu och kan vara tillsammans så länge det fortsätter vara just så. Jag försöker helt enkelt att betrakta vår relation mer som jag skulle betrakta en vänskapsrelation, även om det såklart är svårt att göra fullt ut.

6 reaktioner till “Ask.fm om att hantera svartsjuka.”

  1. Fanny, jag måste tacka dig! För vet du, du har varit en stor bidragande del till mitt feministiska uppvaknande, och jag känner bara en sån tacksamhet. Jag är så glad över att fått tillgång till feministisk analys, fått upp ögonen helt enkelt, för det har hjälpt mig väldigt mycket på ett personligt plan.

    Det du gör är betydelsefullt och viktigt. TACK för att du orkar!

  2. Skulle vilja veta hur du tänker kring att dela ett hushåll med någon som man har en relation med, en mer än vänskaplig relation eller hur det nu uttrycks bäst. Är det ett exklusivt hushåll eller hur förhåller du dig till tanken att bjuda in olika relationer i hushållet? Tre-hushåll, kollektiv, andras harn, andras relationer osv.
    Jag tänker lite at en av anledningarna till att mitt egna hushåll är viktigt för mig (förutom faktumet att jag har råd osv) är att minimera konflikter i min zon. Det är mitt rum där jag skapar och utvecklar osv (och ekonomiskt egen investering på så sätt att det är untouchable för varenda en av mina relationer i vilken form de än är). Jag ser det som otänkbart att bli förälder och lika otänkbart att dela ett hushåll.

    Jag inser at dt inte alltid handlar om principiella val vad gäller ett eget hushåll efersom elonomifaktorn finns, men intresserad av din principiella ståndpunkt då jag missat om du i tidigare texter problematiserat just detta.

  3. Sen angående just känslan Svartsjuka känner jag att det känslan accepterar jag som en del i min känslomässiga varelse och en del i spektrat som utgör min individ. Känslan kan dissekeras och om jag känner att jag är bekräftad och får uppmärksamht alltså att jag blir bemött till och tillfredsställd oh ifall jag är det, är svartsjukan bara en känsla jag inte mår dåligt av. Om jag känner att det är någon slags obalans i den bemärkelsen är det svårt att avväpna svartsjukan och den får i förhålande till sin egentliga obetydelse, oproportionellt stort inflytande över mig dvs destruktiv, söndrande. Svartsjuka för mig är naturligt som glädje och rädsla och sorgsenhet men kommer den fram behöver den inte vara hotfull, snarare behöver springa av sig lite bara oh sen återgå till Utanför.

  4. Insiktsfullt och förmodligen klokt. Men jag kan inte låta bli att undra om det inte känns tråkigt? Att inte låta sig drömma och fantisera om en framtid tillsammans. Att låta bli att i romantisk anda samtala om ett långt liv tillsammans. Att prata i termer av ”jag kommer alltid att älska/finnas här för dig”

    Fast antagligen är det jag som lurad att tro att så måste vi prata/tänka för att ett förhållande ska vara fulländat.
    Patriarkatet har satt dit mig igen.

  5. Tack. Jag har också ett öppet förhållande och kan ofta känna mig väldigt ensam i det. Inte i förhållandet i sig, utan i att jag inte känner så många som lever som jag gör. Om jag vill diskutera issues som har med min relation att göra har jag inte så många att vända mig till.

    Sen angående svartsjuka så tänker jag att det är något som går att träna bort. Precis som med andra negativa känslor kan en jobba på att inte låta svartsjukan ta över. Jag tror också att det handlar om att flytta fokus till vad som egentligen är problemet. Är det huruvida min partner utvecklar en stadigvarande kärleksrelation med någon mer än jag eller att hen tillfälligtvis ligger med andra som känns jobbigt? I så fall, varför? För att jag är osäker på relationen? För att jag vill ha emotionell/sexuell äganderätt på min partner? Inget av detta är något som jag rationellt vill eller kan stå för. Och när jag påminner mig om varför jag tycker att monogami är osoft blir svartsjukan en ganska liten grej.

  6. Jag personligen känner att en kan drömma om/planera en framtid med någon även om en har ett öppet förhållande, sen är ju aldrig något skrivet i sten, men att anta att det kommer ta slut bara för att en inte längre är inställd på monogamitet är inte nödvändigt.. Själv har jag ”tänkt bort” svartsjukan, det tar övning men det går. Är en i ett öppet förhållande säger en upp ”äganderätten” helt enkelt, vilket för mig nu är helt självklart, en kan inte äga en annan människa. Är min partner med någon annan så är det väl skitkul för hen att hen kan få uppleva lycka/njutning/etc från flera håll, och vice versa. Sen kan det möjligen bli problematiskt om det handlar om att dela upp tid, om ens partner börjar ställa in när en ska ses pga att den hellre träffar någon annan men där är det ju samma med vänner, då får en ta ett snack om hur det ska gå till, att en kanske inte ska planera att ses långt i förväg kanske.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *