Ibland så fastnar en i mäns grepp. En mår kanske inte bra av dem, en utvecklas inte av dem, en är inte ens särskilt attraherad av dem, men ändå så kan en liksom inte sluta vilja ha dem.
Kanske kan det vara så att en varit ihop en tid och blivit illa behandlad och nedtryckt. Kanske kan en se vad det är som händer men ändå kan en liksom inte förmå sig att göra slut. Det är som om en är en stark stark kraft som drar i en och tvingar en att vara kvar i den där relationen, som tvingar en att fortsätta söka efter den där mannens bekräftelse trots att en vet så väl att det förgör en.
Det är som om en inte vet hur en ska leva annat än genom honom. Det är som om en inte kan greppa rent känslomässigt att det skulle kunna finnas ett bättre liv, ett liv en skulle kunna uppnå. Det är som att en inte vågar hoppas på att det skulle kunna finnas en mer värdig tillvaro.
När en tar sig därifrån så är det som att falla utan något att ta tag i. Men till slut så lyckas en kravla sig upp igen. En kan bygga upp sig själv på nytt, men på en stabil grund. En grund som inte bygger på någon utomstående ska komma och bekräfta en gång på gång, fylla en med värde.
Jag är i det där fallet just nu, bor i en ny stad där jag inte känner någon förutom honom, så det gör det ganska svindlande. Det går bättre och bättre dock, tror jag, och jag blir stärkt av din blogg.
Tycker absolut att du har en bra poäng i det här inlägget. I mina tidigare relationer har jag ofta upplevt att jag blivit fullständigt beroende av mannen i fråga och även om jag vetat att dessa män inte har varit bra för mig har jag varit oförmögen att ta mig ur deras grepp. Men jag har också ett otryggt anknytningsmönster från barndomen och tror att jag därför har blivit extra mycket i beroendeställning i mina kärleksförhållanden.
Undrar bara på vilket sätt en relation till en kvinna vore lättare om man som jag har en otrygg anknytning i bagaget sedan tidigare? Jag menar, uppstår inte samma problem ändå i nära relationer, oavsett vilket kön personen är. Sedan hur dessa problem hanteras är förstås en annan femma och beror garanterat på om man är tillsammans med en man eller kvinna.
Av den här orsaken undviker jag kärleksrelationer överhuvudtaget för tillfället, vilket i mitt fall betyder att jag undviker relationer med män.
Hej, är helt ny här på din blogg så du kanske redan har skrivit om detta massor av gånger men jag undrar om du har några bra rekommendationer på böcker om feminism?
Ja gud tack befinner mig där nu. Snälla skriv mer om detta, hur ska en ta sig ur
Du har ganska sträng policy för ditt kommentarsfält, varför godkänner du inte min kommentar? 🙂 Är den irrelevant på något sätt?
Jag är bara väldigt seg på att godkänna ibland. Ber om ursäkt för detta.