Jag brukar ju ofta skriva om kärlekens villkor och hur en som kvinna blir tvungen att underkasta sig för att få ens den minsta smula av kärleken och bekräftelsen som automatiskt tillkommer män i dessa relationer. Det kan vara som att en tycker att det är nog bara att ens bli accepterad som en mans partner och sällskap, oavsett vad han ger tillbaka. Bara att bli accepterad som hans vasall och underordnade visar för världen att en är värd någonting, även om det får en att känna sig värdelös.
Jonasdottir skriver i Kärlekskraft, makt och politiska intressen att mannens rätt i kärlek är att ta omsorg och kärlek och kvinnans ”rätt” är att ge omsorg och kärlek. Kvinnan har rätten att vara mannens tjänare, och mannen har rätt att vara hennes herre. Det handlar om vilka positioner en tilldelats i kärleks- och bekräftelseekonomin utifrån sitt kön, helt enkelt. Kvinnor och män har olika platser, olika uppgifter. Kvinnor kan inte ta emot på samma sätt, det ses inte med blida ögon av det omgivande samhället och vår internaliserade misogyni hindrar oss från det. Även om en man skulle vilja ge, skulle vi inte kunna ta emot lika skamlöst. Det är viktigt att minnas det, för det är aldrig ”ombytta roller” – kvinnan är alltid medveten om när hon tar för mycket eller när det bara råkar vara lika fördelat. Kvinnan får skuldkänslor och samvetskval, och hon försöker kompensera (den ofta inbillade) ojämlikheten till hennes fördel. Hon säger att han är en så snäll man, hon erkänner honom. När en man tar mer än han ger så är det bara i sin naturliga ordning. ingen reagerar på det, varken han själv, kvinnan som exploateras eller omgivningen. Likt vi upplever fördelning av taltid som ”jämn” när kvinnornas andel är en tredjedel så upplever en utbytet som jämlikt när det är snedfördelat till mannens fördel.
Ibland vill en bara känna sig delaktig i ett utbyte av kärlek, en vill känna att en är en del av detta som ska vara så vackert, fantastiskt och meningsfullt. Det är ju inget konstigt med det. En vill tro sig vara älskad, och i sådana situationer så kanske en ger sig till och underkastar sig män. Bara för att få det lilla lilla en kan få, bättre än att inte få någonting alls vilket en ofta anser att alternativet är. En kan inte riktigt se allting annat en skulle kunna få istället, om en slutade ödsla sin energi på män.