Sofia påpekade det här med att jag inte avbröt människor i deras prostitutionsexotism:
när jag läser sånt här tänker jag: Men varför gjorde du inte det då? Nu kanske det bara är jag som har en förkärlek till att konfrontera folk jag tycker är idioter, men tycker man ska säga till när folk behandlar andra människor illa.
Och jag håller ju egentligen med och det ska säga att jag i nio fall av tio konfronterar folk som jag tycker beter sig som svin. Men ibland orkar man inte, och det av flera olika skäl. Man orkar inte ses som en bråkig feministfitta när man har få likatänkande omkring sig, man orkar inte ställa till en scen och sabba stämningen. Man orkar inte alltid vara obekväm, helt enkelt.
Men framförallt: jag orkar inte alltid exponeras för ännu mer idioti. För ofta när man kommer med sådana påpekanden så är det någon som säger att ”men de har ju faktiskt valt själva” eller ”du måste förstå varför vi kollar” och jag pallar inte alltid det. När man skiter i att säga något kan man tänka att personen bara är lite full och taktlös, men om man initierar en diskussion så riskerar man att se hur djupt det går och det är ofta en otrevlig upplevelse.
Jag pallade inte. Jag gick hem istället. Jag var trött och nedstämd redan innan och inget sabbar mitt humör som lite hederlig sexism.
Brukar ni invända när någon kastar ur sig människoförakt och idioti?
Beror ju helt på sällskap och jag har nog svalt en del genom åren. Men ibland så brister det bara och senast det hände var när en kärring satt och skrek så jävla rasistiska saker att man bleknade på spårvagnen. Jag försökte diskutera med henne, men det visade sig vara omöjligt. Så jag bad spårvagnschaffisen slänga av henne, vilket han också gjorde. Ett av mitt livs stoltaste ögonblick nu när jag tänker på det.
Jag säger inte till människor jag inte känner om deras dåliga beteende inte är riktat mot mig eller någon jag känner. Dels handlar det om feghet, men främst så handlar det om att det känns fullkommligt meningslöst. Vissa människor är helt enkelt idioter och det känns knappast troligt att de på allvar skulle lyssna på och ta till sig av det jag sa.
inte alltid, jag har inte ett behov av att alltid kasta mina åsikter på någon som uttrycker sina, blir så trista tjatiga diskussioner då om man inte bara umgås med likatyckande vilket jag inte gör. men om folk beter sig illa är jag en jobbig främling som lägger mig i deras liv, men jag brukar försöka ha en skön attityd så dom inte BARA ska tycka att jag är jobbig. dom brukar oftast le & kanske tänka att jag är konstig.. & så diskuterar vi saken. som när ett gäng fjortonåriga killar snackade på tuben om att skicka ett sms till en brud om att hon var fui. jag konfronterade dom, dom försökte förklara läget, jag förklarade hur jag tänkte, vi pratade om saken.. tycker om att lägga mig i 😀 men som sagt, diskuterar även gärna utan att säga ”gu så dumt, så tycker inte jag!” var gång nån säger nåt jag tycker är särdeles idiotiskt. vill inte vara den som är den & tro mig ligga inne med facit.
Ja, det gör jag rätt ofta. Fast försöker att uttrycka det artigt, inte på ett ”men är du helt dum i huvudet”-sätt utan snarare be dem utveckla sitt resonemang lite + förklara varför jag tycker att beteendet/resonemanget är taskigt eller ohållbart. Vissa grejer kan jag dock låta passera- huruvida jag ”ingriper” beror helt enkelt på hur mycket skada jag tycker att deras beteende gör. Vissa grejer kanske är puckade på ett harmlöst sätt, medan andra kan vara mer destruktiva. Om någon t.ex. uttrycker något väldigt kvinnofientligt eller rasistiskt är jag inte den som håller käften.
Ja, man orkar ju inte säga till om allt. Plus att det snarare skapar bilden av en som en störig fan, ingen man vill lyssna på.
Tjaaa…. nu vet jag inte exakt vad den här situation var, men när det gäller prostitution i t.ex. amsterdams berömda fönster är själva tittandet liksom en del av jobbet. Nyfikna turister som glor är säkerligen något damerna är dödströtta på men det är vad det är. Efter vad jag läst och hört är de flesta av damerna stora nog att kunna bjussa på omogna utläggningar från fönstershoppare, vilket naturligtvis inte innebär att de borde behöva hantera situationer där de blir behandlade respektlöst.
Men man kan ju säga samma sak om t.ex. att vara kvinna. Kvinnor är förtryckta, därför är vi ”vana” vid det. Spelar det någon roll egentligen?